Solen skiner på blå himmel. Det blåser lite fortfarande, men inte så hysteriskt som de föregående dagarna.
Idag pyr hela huset av förväntningar.
Jag ser fram emot att sambon ska vakna så vi kan göra rent ute på altanen. Sen ska utemöblerna få luftas, spolas av, torka och inta sina platser på den rengjorda altanen.
Hundarna känner av mina planer och tankar, känner av att lilla mamsen inte har sin bästa av dagar, men inte den sämsta heller. Känner att hon ser fram emot något, känner av solen i lilla tants hjärta. Så de springer fram och åter, vill ut och sedan snart in och vet inte riktigt vilket ben de ska stå på.
Men är det någon i detta hus i dag som har förväntningar, så är det våra fyra katter.
Mysan, Kennedy, Rufus och Lucy.
Idag är nämligen dagen som de ska få göra utepremiär sedan flytten.
Vet inte om ni minns, men det var ganska turbulent för dem innan vi flyttade.
Lucy försvann och var borta i 1,5 månad och vi var alla oroliga och förvirrade över vad som hände.
Vi beslöt iallafall att katterna skulle få spendera vintern inomhus när vi flyttat. Dels för att de inte gärna går ut ändå under vinternhalvåret och även för att vi skulle flytta till ett stort tvåvåningshus. Det skulle finnas gott om rum för både enskildhet, nyfikenhet och lek.
Och så var det. Inte en gång under hela vintern har katterna visat några som helst tecken på att vilja gå ut, tvärtom.
Men så blev det Mars 2011, människor fick sina första vårkänslor och våra fyra kastrerade katter blev "marskatter".
Då vi(okej, jag då...) är lite kinkiga med kissemissarna pga vägen som går utanför huset, så ville jag att vi skulle vänta på lite mer värme. För det skulle vara skönt att kunna ha öppet en liten glipa i dörren medan katterna är ute på premiärdans, utan att frysa ihjäl.
Enligt väderrapporterna så skulle denna helgen bli årets första varma och härliga vårhelg med mycket sol, härlig värme och flugor som surrar.
Igår fick då alla katterna på sig sina nya, fina halsband med reflex och en liten hängande kub som man kan öppna och läsa vilka de är och vart de bor.
(Tänk om Lucy hade haft det när hon försvann förra året. Då hade vi kanske funnit henne långt tidigare.)
Så today is the Day! Gissa om det råder förväntningar här i huset. :)
Visst är det konstigt att kastrerade katter också känner av våren. Det gör min Oskar också och ska ut och in och ut och in. Han är inte alls sitt lugna jag. Roligt för dom att få vara ute. Snart kan nog jag också ta fram trädgårdsmöbeln fast jag vet att det kan komma mycket snö ännu. Hoppet finns alltid den här tiden. Att sitta ute och äta och fika är lycka
SvaraRadera