Bra trots allt

Vilken mysig lördag det blev till slut!
Först gick vi på bio.
Jag blev själaglad över att matbutiken bredvid bion börjat med naturgodis på lösvikt. Istället för att välja en påse med samma nötter i, så blandade jag en finfin blandning med flera favoriter!
Filmen var Kick-Ass 2, och även om jag gillade den första filmen så var ju detta ett bottennapp.
De första 30 minuterna var bra och gjorde intryck, men sedan var det platt fall.
Men vi var på bio, sambon pröjsade och jag hade mina blandade nötter. Det var helt okej ändå. :)

Efter filmen kände vi oss båda lite stela och eftersom jag inte hade så ont, så bestämde vi oss för en promenad runt den fina udden på vägen till restaurangen.
Eftersom vi båda fortfarande inte är (och kommer aldrig att bli...) några atleter, så såg var vi båda två lika flåsiga och lytta ut när vi kom fram.

Mongolisk mat stod på agendan. En av mina favoritrestauranger.
Vi slaffsade och göttade oss i över 2 timmar, innan färden bar hemåt.
Väl hemma blev det en film till, innan vi stöp i säng.

*   *   *   *   *

På söndagen vaknade jag betydligt sämre. Regn i luften och onda leder som rördes för mycket dagen innan.
Idag skulle handikappridningen börja och jag skulle ståta till häst i mina nya, fula 87-kronors ridbyxor.
Jag insåg ganska så raskt att idag kommer inte detta att hända.
Inte alls glad i hågen ringde jag och lämnade återbud.

Under dagen lättade dock stelheten ganska mycket och även om det gjorde ont, så övertalades jag att följa med sambon och en av hans kompisar att besöka stans Brigad Museum.
Trots hälta, krämpor och besvär, så är jag glad att jag följde med. Det var intressant, spännande och rörande. Hela museet var snyggt och bra upplagt med väldigt mycket detaljer i allt.
Vi tog det i min takt och blev därför där ganska länge. För länge, för när jag försökte läsa sista halvtimmen så kände jag mig svimfärdig och dyslektiskt.

Minns knappt hur vi kom hem, men jag vet att det enda jag ville var att ta morfin och lägga mig i soffan när jag kom innanför dörren.
Eftersom morfin är ett stort no-no nu, så blev det Citodon och TENS istället.
Inte lika effektivt, men jag föll i sömn till slut och sov mig igenom kvällens regnoväder.

Summa summarum så blev det en bra helg trots allt, jag kan absolut inte säga annat.
Jag har gjort mycket trots att jag har mått tjyvens, så jag är jättenöjd.
Det känns dock i kroppen idag att det varit några ihärdiga och tuffa dagar, men jag tar det utan att blinka.
Den här veckan blir det fertilitetsbesök. Något säger mig att dagarna fram kommer att sega riktigt...

Om helgen

Ikväll är det äntligen handikappridning igen!
Jag har varit borta i tre veckor pga förkylning, 40-årskalas och att sjukdomen har besvärat mig mer än vanligt. Den här überkylan gör inte saker och ting lättare när man har ledproblem.

Det är mitten på mars och -20 grader kallt, det är ju helt sjukt! Mindre än två veckor kvar till påsk och det känns som att vi är i Januari och vistas i Norrland samtidigt.
Det är inte så mycket snö kvar, men så att det täcker iaf. Tur är väl det, för annars vet jag inte om vattnet skulle klara sig.
Men på den fronten har vi åtminstone tur(peppar, peppar..!), inget fruset vatten och även om det behöver eldas 24/7 för att hålla värmen här hemma, så går det bra.
Det är tungt och stelt och gör ont, men det kunde absolut vara värre.
Jag är fortfarande husänka, men sambon är här med jämna mellanrum och bär in ved och den hjälpen är jag oerhört tacksam för.

Husänka ja...
Men snart kommer svärmor och hennes make hem, så då har jag äntligen min karl tillbaka på 100% i vårt hem igen. Som jag längtar!
Vi tog en heldag igår och lagade mat och såg på film, promenerade hundar och kramades massor. Skönt!
Och saknaden efter honom känns lite lättare nu, för nu är det ju bara drygt en vecka kvar, inte fem!

Nu är det bara ridningen kvar utav den här helgen. Längtar faktiskt.
Eftersom det har gått fyra veckor sedan sist, så kommer jag att få ett helvete imorgon och troligen på tisdag med(träningsvärk+ledvärk+stelhet), men jag tar det. Det är värt det!

Det roligaste är hur saker och ting har ändrat sig med åren.
När jag var yngre så var det roligaste att rida, träna och tävla och det tråkigaste var allt utöver.
Nu brukar jag se till att vara ute i så god tid att jag kan gå runt och klappa och gosa och borsta(om händerna vill) med ridskolehästarna i över timme innan det är dags att sitta upp!
Och om jag orkar så brukar jag gå runt och bara vara i stallet en stund efteråt också, bara för att det är så mysigt och det gör mig så glad.
Kanske det har blivit lite människa av mig också trots allt. ;)

Lite rörigt

Så har det nästan gått en vecka igen...

Jag sitter med en ny dator sen helgen och hjälp säger jag bara!
Jag som trodde att jag skulle bli som ett barn på julafton. Icke!
Min sju år gamla PC med Windows 4(eller något sånt) och jag, vi var liksom väldigt kompatibla och på samma nivå. Jag insåg väldigt snabbt att PC år 2013 och Windows 8 chockade mig intellektuellt och sparkade ut mig som en illaluktande fis i rymden...

Istället för att surfa bort helgen, satt jag framför TV:n och surade och vägrade ens starta datorn. Och då hade jag ändock fått hjälp med det mest väsentliga utav exet/dataproffset.

Nåväl, allt behöver ju lite tid ibland och jag får väl säga att den inte är så tokig trots allt. Det här med upplyst tangentbord är ju suveränt, då jag gärna sitter och surfar i nattsvarta mörkret.
Det är väl Windows 8 som suger, förstår inte varför jag ska ha en massa appar i datorn?? Med risk för att låta som en kärring, men det räcker väl att ha dem på mobiltelefonen?

Sambon och jag träffas inte alltför ofta, jag är fortfarande husänka och han är fortfarande djur- och husvakt.
I går tog vi dock tillfället i akt att åka in till badhuset och bekanta oss med nya "upplevelsebadet" på hemorten. Om datorn var en spark i rumpen, så var plaskandet i varmt vatten en succé!
Både jag och mannen njöt och hade roligt. Antar att vi båda sov som klubbade sälar hela natten lång på varsitt håll med.
Jösses vad trött man blir av att bada!

Idag ska jag försöka komma iväg med en låda till en insamling för en sexbarnsfamilj vars hus brann ned till grunden före helgen.
Jag har samlat ihop gardiner, sängkläder, en matberedare, ett våffeljärn, ett smörgåsjärn, sällskapsspel, några väskor och lite annat smått och gott.
Barnkläder har jag tyvärr inga att bidra med och föräldrarna i familjen drog betydligt mindre storlekar än både mig och sambon.
Kläder på kroppen och tak över huvudet är ju självklart viktigast, men jag tror inte att man fattar vad mycket det är man förlorar när allt försvinner.
Så därför tar jag med lite husgeråd och sånt som de förhoppningsvis vill använda och har nytta utav tills de kan köpa nya grejer så småningom.

Det känns futtigt det där i min låda, de kanske inte vill ha det alls. Men det är vad jag kan bidra med och har man möjlighet att hjälpa till, så tycker jag att man ska göra det.

Lååång dag, hälften bortglömt

Det får bli ett småtråkigt inlägg. Orkar inte skriva egentligen, men jag har lovat min sjukgymnast att jag ska försöka göra lite saker ändå, trots att orken tryter.
Så idag försöker jag mig på ett blogginlägg, men allra helst vill jag somna in med en morfintablett i kroppen framför TV:n.

Det blev en lång dag idag. Det är därför orken är slut, kroppen gör ont och hjärnan lackar.
Började med läkarbesök och lämnade blodprover på vårdcentralen.
Det onda i min mage ser lite bättre ut efter några månader med medicin och det är positivt! Ska tillbaka i augusti igen för utvärdering.

Därefter tittades det in på Jysk på jakt efter dynor till trädgårdsmöblerna. Gästerna som kommer på lördag vill nog inte bli varken kalla om bumpen eller få flisor i den samma...
Jag kunde inte bestämma mig och turnén fortsatte till Rusta. Där storshoppades grillar, kol, tändvätska och braständare. Solcellslanternorna var dessvärre slut. :(

IKEA nästa stopp. Innan vi gick in, satt jag länge i bilen och försökte piggna till med en Coca-Cola Zero. Kroppen hade redan lagt av. Precis när vi passerade entrédörrarna började mitt medicinlarm ringa och medicinen, ja, den låg kvar hemma... :/
Jag hängde över vagnen igenom varuhuset och såg i tunnelseende. Glömde massor av festsakerna jag skulle handla, men hittade solcellslanternor istället och blev glad.

Biltema skulle ha billiga engångsbestick i polystyren - lite bättre kvalité än vanliga vita plastbestick. Men knivarna var slut, så fick bara med mig gafflar och skedar. :S
Väl ute i bilen igen, så är det svart ända tills vi kom hem. Jag minns knappt att jag stängde bildörren om mig utanför Biltema. Jag sa när vi kom hem att "jag tror vi åkte med öppen dörr hela vägen".
Min kompis sa att det hade hon hört i så fall. Dörren var garanterat inte öppen.

Jag har fått hjälp att packa upp, tagit medicinen och fått lagad mat i magen.
Vad vore livet utan riktiga vänner?
Nu har jag gjort min sjukgymnast till viljes också. Men nu är det dags att lyssna på kroppen.
Soffan nästa.

Blev visst lite bloggledigt där

Hoppsan, vart tog alla dagar fram till idag vägen?
Hockey på fredag, underliga nattsamtal på lördag, hockey på söndag, trevligt besök och film på måndag.
Där fick ni en snabbresumé!

Varför så mycket hockey på en och samma gång? Ja, det kan man ju fråga sig.
Men köpte man biljett till fredagsmatchen, så fick man biljett till söndagsmatchen på köpet. Och det tackar jag inte nej till.

Lördagen gick åt till TENS (tack för att jag fortfarande får låna den!) och vila, även om natten till söndag bjöd på några telefonsamtal som drog mig ur min skönhetssömn. Efter fyra stängde jag av ljudet på telefonen, så jag fick frid i allafall.
Låg dock ett tag och funderade på om någon skulle komma och knacka på dörren om jag inte svarade, men jag vet mer än tror att mina kära hundar har satt sig i respekt förut och somnade därför tryggt.
Som tur var fick vi alla sova ifred utan objudna gäster.

Söndagsmatchen var bland de roligaste jag skådat på länge. Det var en snabb och rolig match rakt igenom, alla tre perioderna!
Att det dessutom satt en liten tjej med (vad jag tänkte på) en aning av tourettes några rader bakom, gjorde inte matchen sämre - tvärtom. Det var längesen jag skrattade så mycket!
Hon var alldeles underbar och till slut satt hela sektionen och skrattade hjärtligt. Inte åt henne, utan med henne.
En suverän hockeymatch på alla dess vis!

Måndagen tillät jag mig att sova lääänge, men till slut var det så kallt i huset att det bara var att sega sig upp och börja elda.
När inte hundarna vill ligga på golvnivå och dessutom försöker komma under täcket, då vet man att det är kallt!
Det gjorde ont i kroppen igår, men jag tvingade mig ut på en kort promenad med hundarna ändå. Jag tror att det var solen som lockade ut mig på villervalla. Det var så vackert med guldgnistrande skimmer i frosten att fötterna nästan rörde sig automatiskt.

Några timmar senare fick jag trevligt besök och det spelades lite spel (kul!) och sågs på film innan kvällen blev natt och jag blev ensam med djuren igen.

Så blev det tisdag. Idag.
Det känns som att tiden bara sprang iväg dessa dagar, tycker det känns som om jag nyss kommit hem från den första hockeymatchen och helgen är kvar.
Lustigt hur det kan bli ibland.

Men jag gråter inte.
För ikväll ska jag på dejt! :D

En dag med förväntningar

Solen skiner på blå himmel. Det blåser lite fortfarande, men inte så hysteriskt som de föregående dagarna.
Idag pyr hela huset av förväntningar.
Jag ser fram emot att sambon ska vakna så vi kan göra rent ute på altanen. Sen ska utemöblerna få luftas, spolas av, torka och inta sina platser på den rengjorda altanen.

Hundarna känner av mina planer och tankar, känner av att lilla mamsen inte har sin bästa av dagar, men inte den sämsta heller. Känner att hon ser fram emot något, känner av solen i lilla tants hjärta. Så de springer fram och åter, vill ut och sedan snart in och vet inte riktigt vilket ben de ska stå på.

Men är det någon i detta hus i dag som har förväntningar, så är det våra fyra katter.
Mysan, Kennedy, Rufus och Lucy.
Idag är nämligen dagen som de ska få göra utepremiär sedan flytten.

Vet inte om ni minns, men det var ganska turbulent för dem innan vi flyttade.
Lucy försvann och var borta i 1,5 månad och vi var alla oroliga och förvirrade över vad som hände.
Vi beslöt iallafall att katterna skulle få spendera vintern inomhus när vi flyttat. Dels för att de inte gärna går ut ändå under vinternhalvåret och även för att vi skulle flytta till ett stort tvåvåningshus. Det skulle finnas gott om rum för både enskildhet, nyfikenhet och lek.
Och så var det. Inte en gång under hela vintern har katterna visat några som helst tecken på att vilja gå ut, tvärtom.

Men så blev det Mars 2011, människor fick sina första vårkänslor och våra fyra kastrerade katter blev "marskatter".
Då vi(okej, jag då...) är lite kinkiga med kissemissarna pga vägen som går utanför huset, så ville jag att vi skulle vänta på lite mer värme. För det skulle vara skönt att kunna ha öppet en liten glipa i dörren medan katterna är ute på premiärdans, utan att frysa ihjäl.
Enligt väderrapporterna så skulle denna helgen bli årets första varma och härliga vårhelg med mycket sol, härlig värme och flugor som surrar.

Igår fick då alla katterna på sig sina nya, fina halsband med reflex och en liten hängande kub som man kan öppna och läsa vilka de är och vart de bor.
(Tänk om Lucy hade haft det när hon försvann förra året. Då hade vi kanske funnit henne långt tidigare.)

Så today is the Day! Gissa om det råder förväntningar här i huset. :)

Film hela helgen

Hockeymatchen i tisdags blev en succé. Inte nog med att brorsonen var nöjd över att han faktiskt hade fått biljetter, han fick även den bästa valutan av att se sitt(och mitt) älskade hemmalag vinna matchen!

I onsdags hade jag ett kort läkarbesök och fick åka hem med blodtrycksmedicin!
Jag som alltid haft ett nästan sjukligt lågt blodtryck jämt, vilken chock.
De tror att blodtryckshöjningen beror på att de minskat aningen på mitt dagliga morfinintag och jag får ju hoppas att de har rätt i detta.
Med tanke på vilka risker förhöjt blodtryck innebär, så är det inget jag vill ha någon längre stund, mediciner till trots. Är dock glad att jag är under så bra uppsikt regelbundet, så de snabbt märker när något förändras. Tänk om jag gått tills jag...nej, vill inte ens tänka på det.
Är tacksam för hjälpen och tacksam för att det finns mediciner emot det mesta idag.
Men medicinerna botar tyvärr inte alla heller och jag tror inte att de någonsin kommer att göra det, hur mycket pengar och tid som än läggs på forskning.

Natten till måndag går årets Oscarsgala av stapeln och jag hoppas att jag ska ha ork och ro tillräckligt för att följa det på TV.
En del av de nominerade filmerna har jag redan hunnit se, men några har jag kvar.
Så istället för att ligga bänkad framför skid-VM hela helgen, så har jag bunkrat upp med "Oscars-filmer". Med lite tur och en massa vila och pauser, så kommer jag kanske att hinna se färdigt på alla innan galan klämtar på dörren.

Hittills har jag sett:
-Black Swan
-127 timmar
-Inception
-True Grit
-The Kids Are All Right
-How to train your dragon
-Tangled (Trassel)
-Alice i Underlandet
-Harry Potter & Dödsrelikerna del 1
-The Wolfman
-The King's Speech

Och innan galan hoppas jag att jag även hunnit se:
~The Fighter
~Winter's Bone
~Rabbit Hole
~Blue Valentine
~The Social Network

Det är många filmer på väldigt kort tid för mig som mitt liv ser ut nu.
Men jag ska göra mitt bästa, mer kan man ju liksom inte göra. :)

Finally fredag

Till och med som sjukskriven så ser man fram emot fredag och helgen!
Kan ju bero på att det är ett ständigt pass hela veckorna med sjukhusresor och rehab, men också kanske för att det sitter såpass inrutat sedan så många år tillbaka.
Helgen har ju vanligtvis alltid varit några dagars vila, eller några dagars rajtantajtan.
Fast partyparty var det ju ofta mitt i veckan också om jag ska gå tillbaka lite längre i minnet...

Igår fick vi ett paket med posten.
Sambon hade lyckats hitta mp3-spelare för 150kr styck på nätet! Så han köpte en åt sig och en åt mig, jag fick till och med välja en egen färg! :D
Så alldeles nyssens hjälpte han mig att ladda ned min alldeles första ljudbok på min nya, jättesöta mp3-spelare.
Gissa om jag ska ligga på sovlocket, dricka kaffe och njuta av att någon läser böcker för mig hela helgen!

Igår satte även operation "Hitta huset" igång, och jag tog upp min bästa och trevligaste telefonröst medans jag charmade byns bönder.
Jag måste ha gjort bra ifrån mig i allafall, eller så var det någon ensam stackare jag ringde till. För jag blev sittandes väldigt länge med telefonen intill örat.
Men det var det värt, för idag ska jag fortsätta ringadet på alla de tips om hus som jag igår lyckades få fram.
Skam den som ger sig!

Och kanske kände katterna på sig att jag verkligen försöker lösa problemet, för de har varit väldigt lugna och beskedliga - det fina och lockande vädret till trots.
Förhoppningsvis hittar vi snart vad vi letat efter så länge.
Det nuvarande "hemmet" var ju bara en tillfällig hållplats för att vi stod utan boende, så snart hoppas jag vara ute ur den här terrorn för att aldrig behöva komma tillbaka till den någonsin.