Det ni!

Idag har jag faktiskt varit lite social. Det ni!
Och även om det kändes smått makabert och jobbigt emellanåt, så drog jag på mig pokerfacet och var "mitt vanliga jag" - pratade, skrattade, skämtade och var delaktig.
Det var ju inte så dumt, det ska jag erkänna.
Trots att jag gick bort, så kände jag mig så hemma. Mer hemma än vad jag gör nu, när jag sitter här "hemma". En både lustig och olustig känsla.

Luften har liksom gått ur mig nu och det känns lite som ett tre timmars-gig är på väg ur kroppen. Även om jag är på väg att bädda ned mig i soffan och låta morfinet göra sitt, så är jag ändå glad att jag förmådde mig komma iväg.
Det var det värt!