Så var påsken över för denna gång.
Och jo men visst, några av grannarna har fortfarande uppe sin julbelysning..!
Då jag inte är helt kry i kroppen, så har jag inte varit där med sekatören, men den dagen kommer snart hoppas jag.
Under påsken har vi grävt upp och slängt tre otäcka rosbuskar som regerade i trädgården. Ganska tätt stod de, med blommor fula som stryk och taggar made in hell.
Som jag har svurit, gråtit och lidit av de där jäklarna! Fastnat i dem alla, var och en, varenda gång man varit ute med gräsklipparen.
Men nu är det över. Tjoho!
Så fort jag har tillfrisknat, så ska vi fylla igen hålen med ny jord och så gräs.
Efter påsk, dvs. under helgen, drabbades jag hastigt och olustigt av obehagliga och hårda smärtor i mage och rygg och efter ett samtal till sjukvårdsrådgivningen bar det in till akuten mitt i natten under lördagen.
Tänk att en akut urinvägsinfektion kan göra så ont?
Nu hade den väl börjat vandra uppåt, och då gjorde det allt värre sa de på sjukhuset, men ändå?
Och att jag inte kände eller märkte av den förrän den var så långt gången?
Mycket märkligt, för jag tycker mig känna den här kroppen utan och innan efter alla dessa år. Men trots det så kan den hitta på sattyg och överraska mig minsann.
Antibiotika och vila i en vecka. Och dricka MASSOR.
Än har inte riktigt smärtorna lagt sig, men det känns ändock bättre än i lördags.
Man får vara glad för det lilla...som pojken sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar