Till Anonym:

Hej!
Eftersom du skriver om en personlig sak i din kommentar, så förutfattar jag att vi på något sätt känner varandra utanför nätet.
Det känns för mig olustigt att en kompis, vän eller vad du nu vill kalla dig, skriver en anonym kommentar på en blogg om en sådan sak.
Varför i all världen frågar du mig inte direkt istället?

Jag förstår hur du tänker, har man en gång skrivit om A, så är det ju inte mer rätt att man skriver ut B också. Snacka om att känna sig snuvad på konfekten.
Men, det finns saker som du inte vet om mig och mitt liv, även om vi så varit vänner sedan barnsben eller träffades på en fest förra året.

Jag är otroligt öppen av mig och har allt för ofta lämnat ut mig själv och mitt liv till både rätt och fel personer, och gud ska veta att jag ofta fått sota för det.
Jag vet att alla av mina vänner inte är så bra vänner som jag önskar.
Tyvärr tog det 35 år för mig att förstå det. Men jag tycker om dessa människor för bra för att helt bryta och låta dem gå, och jag tänker inte förklara varför.
Eller så är det kanske så enkelt som "keep your friends close, but your enemys closer"?

Skit samma. Nu går jag själv lite som katten kring het gröt här.
Jag ville bara tala om att är det något du undrar över, så fråga mig privat.
Det är 2014 och man kan språka via både SMS, mail, telefon eller varför inte IRL?!
Jag kommer inte att skriva något på bloggen om det du undrar över. Utav flera mycket goda anledningar.
Det mesta kommer du nog inte heller att få höra om privat om jag ska vara ärlig.
Men jag finns här och du undrar...ställ frågor direkt.
Anonyma kommentarer vänner emellan på en blogg är jäkligt passé.