Faktauppsats om kon, skrivet av en mellanstadie-elev

Historian om Kon.
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö.
Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... - Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan och - Den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen.
Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.
Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål.
Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har god luktsans... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Nyårsfesten

Imorgon är det Nyårsafton och jag ska på fest i en gammal mytomspunnen herrgård.
Gissa om jag ser fram emot det!
Festen ska bli rolig förstås, även om jag så bara blir sittandes vid ett bord och tittar på alla andra hela kvällen.
Men mest av allt ser jag fram emot att få se denna byggnad ifrån insidan och kanske får jag se något mer också?

Hammars Gård har jag ofta genom mina livsår åkt förbi och stått utanför och tittat på med fascinerade ögon, medan någon har berättat om den ena spökberättelsen efter den andra.
Huset har alltid lockat mig på något skräckblandat sätt, men ändå har jag aldrig ens gått in på gårdsplanen någon gång under mina 32 år.
Men imorgon blir det av!
Dock kommer jag bara att få se en liten del av huset, för resten är avstängt kvällen till ära.
Lite synd förstås, men det ska bli otroligt spännande.
Jag ser fram emot festen, men ser nog nästan lite mer fram emot att få se Hammars Gård - ifrån insidan...

Lite info om Hammars Gård/Säteri:
"Den mytomspunna gården Hammar hör till de gårdar som tidigast omnämns i Värmlands historia.
Första gången omnämns den i ett pergamentbrev från år 1268 då lagmannen Höld Stråhle skänker gården till Riseberga nunnekloster för sin själs frälsning. Hur länge gården stannade i klostrets ägo är oklart men under medeltiden beboddes gården av lagmanssläkten Vinge för att under 1600-talet hamna i släktens Soops ägo.

En ärrig, enbent och enögd vålnad hemsöker Hammars Gård och skrämmer alla besökare på flykten.
Det är Sophia Lowisa Soop som härskade där 1704-1745 och hon var skrämmande nog även i detta livet. Hennes vilda fester, där hon slogs och söp som en karl och har beskrivits som ett hår av hin. Detta gav gården ett mycket dåligt rykte i trakterna. Även på marknaden i Kristinehamn var hon i slagsmål där hon fick ena benet avsparkat och en annan gång miste hon ena ögat.
Trots att hon fick en extra tung stenhäll över sin grav i kyrkan, skrämmer hon fortfarande herrgårdens besökare med sitt ärriga, enbenta och enögda vålnad.

Sofia Soop är även känd som den "Vita frun". Hennes sovrum sägs vara hemsökt av onda andar. Bland annat har det inte gått att tapetsera i rummet då tapeterna bara trillat ner.
Medium och andra som säger sig känna av spöken vill inte gå in i huvudbyggnaden."

Hachiko - A Dog's Story

Idag såg jag filmen "Hachiko - En vän för livet"(som den heter i Sverige).
Den är filmatiserad efter en verklig händelse där en hund vid namn Hachiko, troget väntar på järnvägsstationen varje dag i över 9 års tid på att hans bortgångne husse ska komma hem ifrån jobbet.
Mycket känslor, jag grinade som ett såll igenom hela filmen.

Filmen var vacker och sevärd, regisserad av vår egen Lasse Hallström.
Har man, eller har haft hund, så kommer det att värka i hjärtat mer än en gång.
Men även om tårarna rinner okontrollerat och hjärtat värker, så önskar man inte att man missat denna film.
Har du inte sett den, så rekommenderar jag den.

Den verkliga Hachiko blev så känd att det har upprättats flera statyer till hans minne.
Den 8 april varje år hedras Hachikos minne vid en högtidlig ceremoni vid Shibuyas järnvägsstation i Japan.

Bild på den verkliga Hachiko och bredvid, en av statyerna upprättad efter honom.

En liten historia kom på mailen...

En dag var jag ute och gick på stan och tog en sväng in i en religiös bokhandel där jag hittade en bildekal som proklamerade budskapet "Tuta om du älskar Jesus!". Jag köpte den och satte den på min bils bakre stötdämpare och jag är verkligen glad att jag gjorde det. Vilken upplyftande upplevelse som skulle följa!

Några dagar senare stannade jag för rött ljus i en livlig korsning. Jag tappade koncentrationen lite och mina tankar gled bort. Jag märkte inte att det röda ljuset ändrades om till grönt. Bildekalen fungerade verkligen tänkte jag. Jag hittade där massor med folk som älskade Jesus.

Killen i bilen bakom mig började tuta som bara den. Han måste verkligen älskat Jesus, för ganska snart lutade han sig ut genom bilfönstret och skrek "Herregud" så högt han bara kunde. Det var som om han varit på en fotbollsmatch och där skrikit "Skjut Jesus, skjut!".

Alla andra började då tuta också, så jag lutade mig ut genom fönstret, vinkade till och log mot allt härligt folk som stod bakom mig i korsningen. Det verkade som om en person var fotspecialist, för jag tyckte att han ropade något om "i din fot", men jag hade ju inget i dem...
Han pekade också mot mig med ett utsträckt långfinger och jag frågade mina barnbarn om de visste varför han gjorde så. De fnissade lite och berättade för mig att det är ett hawaiianskt tecken som betyder "lycka till!".
Jag blev glad över att få veta detta och lutade mig ånyo ut och gjorde samma tecken tillbaka mot fotspecialistmannen.

Åtskilliga bilar längre bak steg en stor man ur sin bil och ropade något som jag heller inte kunde urskilja, men han var nog bonde för det som han ropade lät som "häll vete". Han måste verkligen älska Gud eftersom han ber till honom på öppen gata att han ska låta manna falla från himlen.

Några utav personerna var så uppe i stundens lycka att de steg ut ur sina bilar och började gå mot mig. Jag slår vad om att de ville be, men just då upptäckte jag att ljuset hade slagit om till gult, så jag tryckte gaspedalen i botten, och tur var väl det för jag var den enda som hann igenom korsningen innan ljuset slog om till rött.
På väg därifrån lutade jag mig än en gång ut genom fönstret och visade dem det hawaiianska tecknet för "lycka till!".
Tack gode Gud för sådana människor.

Så sant, så sant...

En liten historia, så jäkla bra.

Efter en konferens om microkirurgi i New York, satt de ledande kirurgerna i en bar och drack. När de så småningom började bli lite onyktra, så kom de in på deras största triumfer vid operationsbordet.

Den första, en australiensisk kirurg, berättade:
-Vi fick in en kille som hade klämt sig i en tryckpress. Allt som var kvar var lillfingret.
Vårt lag av kirurger lyckades konstruera en ny hand, byggde en ny arm och en ny kropp, så när han tillslut kom tillbaka till arbetet, blev han så effektiv att han gjorde 5 personer arbetslösa.

-Det var väl ingenting, sa en amerikansk kirurg.
-Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor. Allt som blev kvar var håret.
Vi konstruerade en ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade tillbaka honom till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50 personer arbetslösa!

Den svenske kirurgen som suttit tyst och lyssnat tog till orda:
-En dag när jag var ute och gick så kände jag lukten av en fis. Jag tog fisen till jobbet i en skräppåse, släppte den på operationsbordet och började jobba.

-Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en ny kropp på den ena änden och ben på den andra änden. Till slut blev det så småningom en man som vi döpte till Fredrik Reinfeldt, och han har ta mig fan gjort ett helt land arbetslöst...