Att ta mark igen

Under en tid har det känts som om jag och sambon har varit på väg att tappa taget om varann.
Myndigheters beslut och avslag har inneburit en pressad ekonomisk situation, min sjukdom gör mig inte så behjälplig vare sig i hemmet eller någon annanstans och sambon har jobbat mycket.
I flera veckor har vi suttit i varsin ände av huset, inte talat, inte haft intresse, inte orkat bry oss i något mer än det vi själva gjort för stunden.
Det har känts ensamt, vemodigt och ledsamt.

Men kanske det är bra med sådana tider, då man får en chans att se sig om i boet lite. Fundera över vad man vill, vad man har och om man vill göra förändringar. Vad förändringarna skulle innebära.

Sambon är, liksom de flesta av manligt kön, inte så pratsam om känsliga saker.
Jag blir mest frustrerad och tankspridd och går länge, länge innan jag får luft nog att berätta vad som tynger mig. Ibland har jag gått så länge att tiden runnit ifrån mig och jag ville inte göra det misstaget igen.
Jag ville inte vara den som inte försökte eller inte tog tag i det.
Och kanske sambon fick en tankeställare också. Vad håller vi på med egentligen?

Så idag tog vi en heldag, inte för varken nöjen eller mys, utan en heldag där vi samarbetade, smågnabbade(men pratade!), var tillsammans och kände på hur bra det faktiskt är när man är två.
Vi avrundade förkvällen med att laga mat tillsammans och äta medan vi tittade på ishockeyn tillsammans.
Sen tände vi kaminen, bakade kladdkakemuffins och bryggde kaffe.

Vi sitter i varsin ände på huset nu, men lite egna andetag vill man ju dra in när man har haft en heldag tillsammans. :)

Idag firar vi

Det har regnat så mycket senaste dygnet att trädgården fullkomligt flyter.
Lederna värker och jag har intagit tabletter av den tunga artillerisorten för att hålla mig på benen.
Men igår sov jag bort nästan hela dagen. Det var ganska skönt dock, men samtidigt så sover jag ju så mycket överhuvudtaget.

Idag är det fredag och helgen drar igång. Imorgon fyller jag år.
Vi har lovat att vara hundvakter, och hunden vi ska passa kommer imorgon. Inte jordens bästa tajming kanske, men jag fyller inte jämnt och så är jag inte så mycket för att bjuda in folk enbart för att jag fyller år. Förstår egentligen inte varför man firar alls, det var ju inte som när var barn direkt.

Men i allafall, så tänkte vi unna oss något. Inte enbart för att jag fyller år, utanför att det är helg, löning och vi behöver komma hemifrån några timmar.
Vi har sedan en tuff månad framför oss igen, så varför inte passa på och unna sig litegrann innan pengarna försvinner på räkningar och hyra.
Det låter antagligen ansvarslöst, men vi är båda i behov av de här timmarna för oss själva idag. Och jag kan försäkra direkt att det enda som blir lidande är månadens matransonering, inga räkningar eller inbetalningar...

Och eftersom det är våra timmar som bara vi ska ha, så tänker jag inte berätta något om dem förrän nästa gång. Idag ska vi "fira" varandra och bara ha roligt.
Det tycker jag att ni också ska ha! :)