Jag ska försöka...

Det är en tung dag. Segt och smärtsamt.
Men jag ska försöka, kämpa lite, för att skriva några rader i allafall.
Då har jag åtminstone klarat av
något idag. "Babysteps".

Kanske håller jag på att bli förkyld.
Men det kan lika gärna vara den fuktiga sovrumsväggen som sätter sig på andningen varje natt.
Huvudet är tungt, jag är genomtät och det är svårt att andas, trycker över bröstet.
Så mår jag när jag vaknar varje morgon. Och det är bara sedan vi flyttade hit.

Jag ska absolut inte klaga, man har ju tak över huvudet, ganska stort och rymligt är det och hundarna har världens bästa tomt att sträcka ut på.
Men det räckte gott och väl att, som tidigare, vakna med otroliga smärtor, knappt kunna röra mig i sängen och ligga och vänta ut inverkan av kortisonet innan man så småningom kan rulla sig ur sängen.
Nu kan man dessutom inte andas och tror att både hjärnan och hjärtat ska sprängas samtidigt som ovanstående.

Men jag klagar inte. Det är viktigt att påpeka.
Jag bara skriver av mig av det som är väldigt jobbigt...