Men lite glädje då?

Förra veckan frågade jag plånboken vad han sa om nya gardiner, för det är snålt på den fronten i detta hus sedan bodelningen med exet.
Jag visste med mig att det ekade i den arma, nötta saken, så därför ställde jag frågan sådär omlindat innan jag fick svaret.


-Snälla, rara plånboken, visst skulle det finnas några slantar över till några nya, fina gardiner? På rea förstås, inte alls några dyra.

-Nej, nej, nej, absolut inte! Är du galen människa, månaden har bara börjat och du behöver mat!

-Ja det förstås... Men vi gjorde ju upp du och jag att även om det ekar i sedelhörnan och livet är upp å ner, så skulle det alltid finnas en slant för lite glädje, kommer du ihåg det? För utan lite glädje varje månad, då blir livet outhärdligt och mörkt, och ingenting finns det att må bra utav.

-Mmhm... Mja, det kanske jag kommer ihåg. Men vi gjorde också upp att glädje inte fick vara något dyrt. Glädje behöver inte vara något som kostar, det kan vara något som smakar, känns eller upplevs.

-Jo, det förstås, det har du rätt i kära plånbok. Men om jag köper de billigaste gardinerna på den bästa rean och hänger upp dem här hemma, då kommer jag att kunna se dem och vara glad under en längre tid, inte bara den här månaden. Sen så kan jag använda dem under flera år och hemmet kommer att se trivsamt och varmt ut och den där glädjen blir liksom evig på något sätt..?

-Ja, okej då. Men kom ihåg att det är glädje du köper och se för all del till att du köper gardiner du blir nöjd med och inte minst, kom för guds skull ihåg att vara glad för och över dem!


Så nu går jag runt här hemma och är så glad, så glad, så glad. :)