Kaosartat

Granen kom igår in och kläddes upp och blev sådär lagom urtjusig och...sned. Alldeles för sent upptäckte vi att hela granfoten var sned och först när halva granen var klädd såg vi missödet.
Men ingen hade ork att bry sig. Granen kläddes klart och står nu grön och sned i stugan.
Men den sprider ljus och värme och det är huvudsaken!

Idag blev det kaosartat. Alla julklappar skulle handlas.
Vi bestämde oss kvällen innan för att åka in lite tidigare än affärerna öppnade, för jag var tvungen att lämna blodprover innan jul och skulle göra detta innan den stora julshoppingen.
Men jag vaknade med halsont och feber och glömde väcka sambon.
Vi blev alltså sena från början.

För första gången i mitt liv svimmade jag när jag lämnade blodprover(!).
Det var en upplevelse kan jag säga. Inte blev det bättre av att sköterskan som tog proverna blev sur!
Först skällde hon över att jag inte talat om att jag inte tålde blod, varpå jag talade om att så inte var fallet. Då fick jag skäll för att jag inte ätit något innan, och då fortsatte jag att berätta att det hade jag visst. Bara en halvtimme innan för att vara exakt.
Då gick hon därifrån(!) och kom tillbaka med ännu sämre humör och berättade att hon tyvärr hade fått ta fikabröd ifrån personalrummet och ett glas mjölk ur deras kyl för att jag var så dum och svimmade.
Alltså...seriöst? Dålig dag eller bara fel jobb??

När jag kände mig bättre så skulle jag lämna ett urinprov innan jag fick gå, och efter det var klart så kom samma jäkla människa och skällde igen för att jag hade låst toalettdörren. För "tänk om jag hade svimmat inne på toaletten?!"
Kärringjäkeln kunde inte ens bemöda sig att besvara det halvhjärtade "GOD JUL!" som jag så artigt avgick ur laboratoriet med.
Det lustiga var att det befann sig både andra lab-patienter och kollegor till denna människa i samma rum och ingen reagerade vare sig på att jag svimmade eller hur personen bemötte detta.
Nästan som att det var standard?

Det blir iallafall aldrig några mer blodprover lämnade på denna VC, det är en sak som är säkert!
Förhoppningsvis så kommer jag inte att svimma någon mer gång heller, men oavsett så ska man väl inte bli behandlad illa om så är fallet.
När jag mötte upp sambon utanför och berättade varför det hade tagit så lång tid, så blev han rosenrasande och ville gå upp och läsa lusen av tanten.
Han hade gärna fått gjort det, men det hade säkerligen bara gått ut över honom själv i slutändan. Jag vara bara glad över stödet och att vi äntligen kom därifrån.

Fyra timmar senare var vi äntligen hemma.
Alvedon och en massa vatten och sedan däckade jag i soffan i tre timmar. Sambon däckade i sängen i två.
Jag har utökat halsontet och febern med en skrällig hosta och oroar mig för hur jag ska orka med julen.
Jullunch hos svärmor imorgon, förhoppningsvis förlöper allt lugnt och stilla.
Snabbmat och racerjulklappsutdelning hos brorsan på Juldagen.
Det är inga långa "pass", men det tar sjukt mycket på krafterna. Och när man redan är sjuk så är det än värre.
Jag önskar mig därför att jag vaknar frisk imorgon bitti.