Tänk att jag missat att lägga ut så många standardinlägg som jag ju alltid skriver och berättar!
Andra Advent, Tequilas 6-årsdag(12/12), Luciadagen, tredje Advent...
Det finns en stor anledning till att jag skriver så sällan/obefintligt nu för tiden och i sanningens namn så skäms jag faktiskt en hel del för att jag inte berättat det heller.
För det har ju gått ganska lång tid nu.
Så här får ni stora "julöverraskningen": JAG HAR BLIVIT MAMMA! :D
Visar inlägg med etikett jul. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jul. Visa alla inlägg
lördag 20 december 2014
onsdag 16 april 2014
Julen varar ända fram till påska...
...så nu är det nog! Släck för i h-vete julbelysningarna grannar!
Jag älskar dem när det är mörkt och kallt och vintern bankar på dörren, men i ett par månader har jag mer än stört mig på den stora snögubben, ljusgardiner och ljusslingor på altaner, adventsljusstakar(!) och diverse ljusnät som lyser dygnet runt.
Lata jäklar!
Imorgon är det Skärtorsdag och Påsk, så nu ÄR faktiskt julen slut. Det är ljust ute till efter 21 på kvällarna och det blir bara ljusare. Så nej, jag förstår inte längre tanken med det "lilla extraljuset".
Jag brukar låta det irritera mig lite lagom i vanliga fall, men inte bry mig. Folk får göra vad fasen de vill egentligen, så länge det inte skadar någon.
Men just nu retar det sådan gallfeber på mig, att jag har lust att ta med mig sekatören och klippa av varenda sladd medan ni sover.
Nu är det Påsk, men jag antar att mina kära grannar och andra sockenbor får upp sitt påskris lagom till Midsommar. Och sen får det väl vara uppe tills det är Jul igen...
Jag älskar dem när det är mörkt och kallt och vintern bankar på dörren, men i ett par månader har jag mer än stört mig på den stora snögubben, ljusgardiner och ljusslingor på altaner, adventsljusstakar(!) och diverse ljusnät som lyser dygnet runt.
Lata jäklar!
Imorgon är det Skärtorsdag och Påsk, så nu ÄR faktiskt julen slut. Det är ljust ute till efter 21 på kvällarna och det blir bara ljusare. Så nej, jag förstår inte längre tanken med det "lilla extraljuset".
Jag brukar låta det irritera mig lite lagom i vanliga fall, men inte bry mig. Folk får göra vad fasen de vill egentligen, så länge det inte skadar någon.
Men just nu retar det sådan gallfeber på mig, att jag har lust att ta med mig sekatören och klippa av varenda sladd medan ni sover.
Nu är det Påsk, men jag antar att mina kära grannar och andra sockenbor får upp sitt påskris lagom till Midsommar. Och sen får det väl vara uppe tills det är Jul igen...
torsdag 26 december 2013
Årets julklapp
Presentkort = årets julklapp?
Det verkar vara så i vårt fall åtminstone. Ja, då kan vi ju köpa det vi själva önskar.
Flera bra butiker som har mycket av olika saker har vi nu sammanlagt 2700:-(!) att shoppa loss för. Det tackar vi allra hjärtligast för!
Det blev en kort och ganska stillsam afton hos min ena bror och resten av min familj igår.
En enkel julmiddag och rask julklappsutdelning av brorsbarnen. Ännu raskare julklappsöppning, en kopp kaffe och sedan var det klart.
Det är verkligen barnens högtid och det känns extra jobbigt nu på jul att vi inte har några barn.
Ingen remissbekräftelse hann komma innan jul, ska vi våga hoppas på en lapp i brevlådan i mellandagarna?
Tror att jag för säkerhets skull ställer om väntan till efter nyår, så det inte blir så stora besvikelser hela tiden.
Efter nyår måste den ju komma. Och då har det dessutom gått över en månad sedan remissen skickades. En bekräftelse borde ju ha kommit för längesen känns det som, men...ja.
Jag måste nog släppa det lite nu tror jag.
Det är på gång, vi vet det. Vi litar på vår läkare.
Det är Annandag Jul och snart är det nyår.
Ett nytt år, ett som förhoppningsvis bådar gott och bär med sig mycket positivt och kanske får vi nästa år träffa den där lilla personen som vi längtar så mycket efter.
Jag hoppas verkligen det.
Det verkar vara så i vårt fall åtminstone. Ja, då kan vi ju köpa det vi själva önskar.
Flera bra butiker som har mycket av olika saker har vi nu sammanlagt 2700:-(!) att shoppa loss för. Det tackar vi allra hjärtligast för!
Det blev en kort och ganska stillsam afton hos min ena bror och resten av min familj igår.
En enkel julmiddag och rask julklappsutdelning av brorsbarnen. Ännu raskare julklappsöppning, en kopp kaffe och sedan var det klart.
Det är verkligen barnens högtid och det känns extra jobbigt nu på jul att vi inte har några barn.
Ingen remissbekräftelse hann komma innan jul, ska vi våga hoppas på en lapp i brevlådan i mellandagarna?
Tror att jag för säkerhets skull ställer om väntan till efter nyår, så det inte blir så stora besvikelser hela tiden.
Efter nyår måste den ju komma. Och då har det dessutom gått över en månad sedan remissen skickades. En bekräftelse borde ju ha kommit för längesen känns det som, men...ja.
Jag måste nog släppa det lite nu tror jag.
Det är på gång, vi vet det. Vi litar på vår läkare.
Det är Annandag Jul och snart är det nyår.
Ett nytt år, ett som förhoppningsvis bådar gott och bär med sig mycket positivt och kanske får vi nästa år träffa den där lilla personen som vi längtar så mycket efter.
Jag hoppas verkligen det.
måndag 23 december 2013
Kaosartat
Granen kom igår in och kläddes upp och blev sådär lagom urtjusig och...sned. Alldeles för sent upptäckte vi att hela granfoten var sned och först när halva granen var klädd såg vi missödet.
Men ingen hade ork att bry sig. Granen kläddes klart och står nu grön och sned i stugan.
Men den sprider ljus och värme och det är huvudsaken!
Idag blev det kaosartat. Alla julklappar skulle handlas.
Vi bestämde oss kvällen innan för att åka in lite tidigare än affärerna öppnade, för jag var tvungen att lämna blodprover innan jul och skulle göra detta innan den stora julshoppingen.
Men jag vaknade med halsont och feber och glömde väcka sambon.
Vi blev alltså sena från början.
För första gången i mitt liv svimmade jag när jag lämnade blodprover(!).
Det var en upplevelse kan jag säga. Inte blev det bättre av att sköterskan som tog proverna blev sur!
Först skällde hon över att jag inte talat om att jag inte tålde blod, varpå jag talade om att så inte var fallet. Då fick jag skäll för att jag inte ätit något innan, och då fortsatte jag att berätta att det hade jag visst. Bara en halvtimme innan för att vara exakt.
Då gick hon därifrån(!) och kom tillbaka med ännu sämre humör och berättade att hon tyvärr hade fått ta fikabröd ifrån personalrummet och ett glas mjölk ur deras kyl för att jag var så dum och svimmade.
Alltså...seriöst? Dålig dag eller bara fel jobb??
När jag kände mig bättre så skulle jag lämna ett urinprov innan jag fick gå, och efter det var klart så kom samma jäkla människa och skällde igen för att jag hade låst toalettdörren. För "tänk om jag hade svimmat inne på toaletten?!"
Kärringjäkeln kunde inte ens bemöda sig att besvara det halvhjärtade "GOD JUL!" som jag så artigt avgick ur laboratoriet med.
Det lustiga var att det befann sig både andra lab-patienter och kollegor till denna människa i samma rum och ingen reagerade vare sig på att jag svimmade eller hur personen bemötte detta.
Nästan som att det var standard?
Det blir iallafall aldrig några mer blodprover lämnade på denna VC, det är en sak som är säkert!
Förhoppningsvis så kommer jag inte att svimma någon mer gång heller, men oavsett så ska man väl inte bli behandlad illa om så är fallet.
När jag mötte upp sambon utanför och berättade varför det hade tagit så lång tid, så blev han rosenrasande och ville gå upp och läsa lusen av tanten.
Han hade gärna fått gjort det, men det hade säkerligen bara gått ut över honom själv i slutändan. Jag vara bara glad över stödet och att vi äntligen kom därifrån.
Fyra timmar senare var vi äntligen hemma.
Alvedon och en massa vatten och sedan däckade jag i soffan i tre timmar. Sambon däckade i sängen i två.
Jag har utökat halsontet och febern med en skrällig hosta och oroar mig för hur jag ska orka med julen.
Jullunch hos svärmor imorgon, förhoppningsvis förlöper allt lugnt och stilla.
Snabbmat och racerjulklappsutdelning hos brorsan på Juldagen.
Det är inga långa "pass", men det tar sjukt mycket på krafterna. Och när man redan är sjuk så är det än värre.
Jag önskar mig därför att jag vaknar frisk imorgon bitti.
Men ingen hade ork att bry sig. Granen kläddes klart och står nu grön och sned i stugan.
Men den sprider ljus och värme och det är huvudsaken!
Idag blev det kaosartat. Alla julklappar skulle handlas.
Vi bestämde oss kvällen innan för att åka in lite tidigare än affärerna öppnade, för jag var tvungen att lämna blodprover innan jul och skulle göra detta innan den stora julshoppingen.
Men jag vaknade med halsont och feber och glömde väcka sambon.
Vi blev alltså sena från början.
För första gången i mitt liv svimmade jag när jag lämnade blodprover(!).
Det var en upplevelse kan jag säga. Inte blev det bättre av att sköterskan som tog proverna blev sur!
Först skällde hon över att jag inte talat om att jag inte tålde blod, varpå jag talade om att så inte var fallet. Då fick jag skäll för att jag inte ätit något innan, och då fortsatte jag att berätta att det hade jag visst. Bara en halvtimme innan för att vara exakt.
Då gick hon därifrån(!) och kom tillbaka med ännu sämre humör och berättade att hon tyvärr hade fått ta fikabröd ifrån personalrummet och ett glas mjölk ur deras kyl för att jag var så dum och svimmade.
Alltså...seriöst? Dålig dag eller bara fel jobb??
När jag kände mig bättre så skulle jag lämna ett urinprov innan jag fick gå, och efter det var klart så kom samma jäkla människa och skällde igen för att jag hade låst toalettdörren. För "tänk om jag hade svimmat inne på toaletten?!"
Kärringjäkeln kunde inte ens bemöda sig att besvara det halvhjärtade "GOD JUL!" som jag så artigt avgick ur laboratoriet med.
Det lustiga var att det befann sig både andra lab-patienter och kollegor till denna människa i samma rum och ingen reagerade vare sig på att jag svimmade eller hur personen bemötte detta.
Nästan som att det var standard?
Det blir iallafall aldrig några mer blodprover lämnade på denna VC, det är en sak som är säkert!
Förhoppningsvis så kommer jag inte att svimma någon mer gång heller, men oavsett så ska man väl inte bli behandlad illa om så är fallet.
När jag mötte upp sambon utanför och berättade varför det hade tagit så lång tid, så blev han rosenrasande och ville gå upp och läsa lusen av tanten.
Han hade gärna fått gjort det, men det hade säkerligen bara gått ut över honom själv i slutändan. Jag vara bara glad över stödet och att vi äntligen kom därifrån.
Fyra timmar senare var vi äntligen hemma.
Alvedon och en massa vatten och sedan däckade jag i soffan i tre timmar. Sambon däckade i sängen i två.
Jag har utökat halsontet och febern med en skrällig hosta och oroar mig för hur jag ska orka med julen.
Jullunch hos svärmor imorgon, förhoppningsvis förlöper allt lugnt och stilla.
Snabbmat och racerjulklappsutdelning hos brorsan på Juldagen.
Det är inga långa "pass", men det tar sjukt mycket på krafterna. Och när man redan är sjuk så är det än värre.
Jag önskar mig därför att jag vaknar frisk imorgon bitti.
söndag 22 december 2013
Det är ju bara två dagar kvar!
Jag ligger helt klart efter i planeringen.
Meningen var att vi under torsdag och fredag skulle hinna med att handla julklappar, ta hem en gran och handla julmat.
Men under torsdagen låg jag däckad i sedvanliga reumatiska krämpor. Innan kvällen var slut hade vi dock under stor möda lyckats handla julmat. Och det behövdes för det ekade i både kyl och frys.
Under torsdagkväll så undrade brorsonen om inte han kunde få komma och vara hos oss under fredagen, för han hade kort skoldag innan jullovet. Självklart var han välkommen!
Med lite tur och hjälp från en snäll granne, så lyckades jag få hem en gran under förmiddagen medan sambon arbetade. Alltid något.
Och sen kom brorsonen!
För att inte fastna med våra rumpor i TV-soffan hela fredagen, åkte vi sonika in på kvällen och tittade på Walking with Dinosaurs med brorsonen på bio.
Så även om det inte blev någon nytta dessa dagar, så fick vi iallafall lite nöje.
Igår åkte sambon och jag och besökte några vänner, innan vi tog en riktig latmanskväll och svullade tacos för glatta livet.
Jag hade faktiskt tänkt mig att klä granen, men dagen var för kort och timmarna rann iväg.
Vi behövde egentiden, speciellt då sambon ska jobba hela julen. Men ändå, det är så mycket kvar!
Planen är att klä granen idag och handla julklappar på måndag.
Vi tänkte rulla köttbullar...men jag gör nog en "Ernst" och köper färdiga som jag kryddor med lite juliga och goda kryddor. Och steker i en massa smör.
Varför jobba röven av sig och göra egna när sambon ska jobba hela julen och ingen kommer hit i år?
För den årliga räserutdelningen av julklappar emellan familjemedlemmar äger för första gången på tre år inte rum här hos oss, utan hos min ena bror.
Så vi behöver faktiskt inte göra ett skit.
Men gran är heligt för mig, den vill jag ha in och klä och det ska jag lyckas göra idag.
Och att komma på julklappsutdelning utan julklappar, ja, det vore ju som att lyncha mig själv åt brorsbarnen.
Det får bli ett avkall på julbordet helt enkelt.
Enkelt, litet och färdiglagat.
Att vi på denna julstress ännu inte mottagit någon remissbekräftelse ifrån Fertilitetsmottagningen, stör oss båda.
Att en tid dröjer, det förstår vi, men en bekräftelse på att remissen mottagits brukar man ju få ganska raskt.
Vi hoppas på ett brev på måndag. (och att det går lätt och smidigt att inhandla årets julklappar samma dag!)
Meningen var att vi under torsdag och fredag skulle hinna med att handla julklappar, ta hem en gran och handla julmat.
Men under torsdagen låg jag däckad i sedvanliga reumatiska krämpor. Innan kvällen var slut hade vi dock under stor möda lyckats handla julmat. Och det behövdes för det ekade i både kyl och frys.
Under torsdagkväll så undrade brorsonen om inte han kunde få komma och vara hos oss under fredagen, för han hade kort skoldag innan jullovet. Självklart var han välkommen!
Med lite tur och hjälp från en snäll granne, så lyckades jag få hem en gran under förmiddagen medan sambon arbetade. Alltid något.
Och sen kom brorsonen!
För att inte fastna med våra rumpor i TV-soffan hela fredagen, åkte vi sonika in på kvällen och tittade på Walking with Dinosaurs med brorsonen på bio.
Så även om det inte blev någon nytta dessa dagar, så fick vi iallafall lite nöje.
Igår åkte sambon och jag och besökte några vänner, innan vi tog en riktig latmanskväll och svullade tacos för glatta livet.
Jag hade faktiskt tänkt mig att klä granen, men dagen var för kort och timmarna rann iväg.
Vi behövde egentiden, speciellt då sambon ska jobba hela julen. Men ändå, det är så mycket kvar!
Planen är att klä granen idag och handla julklappar på måndag.
Vi tänkte rulla köttbullar...men jag gör nog en "Ernst" och köper färdiga som jag kryddor med lite juliga och goda kryddor. Och steker i en massa smör.
Varför jobba röven av sig och göra egna när sambon ska jobba hela julen och ingen kommer hit i år?
För den årliga räserutdelningen av julklappar emellan familjemedlemmar äger för första gången på tre år inte rum här hos oss, utan hos min ena bror.
Så vi behöver faktiskt inte göra ett skit.
Men gran är heligt för mig, den vill jag ha in och klä och det ska jag lyckas göra idag.
Och att komma på julklappsutdelning utan julklappar, ja, det vore ju som att lyncha mig själv åt brorsbarnen.
Det får bli ett avkall på julbordet helt enkelt.
Enkelt, litet och färdiglagat.
Att vi på denna julstress ännu inte mottagit någon remissbekräftelse ifrån Fertilitetsmottagningen, stör oss båda.
Att en tid dröjer, det förstår vi, men en bekräftelse på att remissen mottagits brukar man ju få ganska raskt.
Vi hoppas på ett brev på måndag. (och att det går lätt och smidigt att inhandla årets julklappar samma dag!)
söndag 8 december 2013
Andra advent
Andra Advent har kommit och gått.
Imorgon är det ännu en ny vecka och snart ska det tredje ljuset tändas. Tiden går jättefort och det känns bra ibland och jättejobbigt ibland.
Vi har fortfarande inte tagit emot någon bekräftelse på remissen, men det borde väl dimpa ned i postlådan under veckan som kommer.
Nelson Mandela gick bort och jag har legat sjuk större delen av veckan.
Ikväll deltog jag i körens julkonsert, och lyckades genomföra den hyfsat med hjälp av febernedsättande och massor med vatten och vila.
Om några dagar är det Lucia.
Planen var att försöka baka lussekatter med en kompis under veckan, men jag är fortfarande risig och hon meddelade för någon timma sen att hon också insjuknat.
Baka något som jag inte längre äter vet jag inte om jag har vare sig ork eller lust till, kanske en liten sats LCHF-lussekatter då. Jag får fundera på saken.
Jag har lovat att försöka ta mig in till stora staden och hjälpa mamma att julhandla någon dag under veckan också. Och så blir det Luciafirande i kyrkan på fredag.
På söndag ska jag och sambon ta oss en dag för tidigt årsfirande, för han jobbar mastodontpass på den riktiga dagen.
Det rullar på. Inte konstigt att det känns som att tiden springer.
När jag sitter här och skriver så kommer nämnda sambo och frågar om vi inte ska ta fram några tomtar i år?
Ja just det ja. Julpyntet är inte framme, bara adventspyntet.
Och det är definitivt läge att börja spana efter årets gran.
Jag har visst fullt upp med att fördriva den där tiden som inte finns.
Imorgon är det ännu en ny vecka och snart ska det tredje ljuset tändas. Tiden går jättefort och det känns bra ibland och jättejobbigt ibland.
Vi har fortfarande inte tagit emot någon bekräftelse på remissen, men det borde väl dimpa ned i postlådan under veckan som kommer.
Nelson Mandela gick bort och jag har legat sjuk större delen av veckan.
Ikväll deltog jag i körens julkonsert, och lyckades genomföra den hyfsat med hjälp av febernedsättande och massor med vatten och vila.
Om några dagar är det Lucia.
Planen var att försöka baka lussekatter med en kompis under veckan, men jag är fortfarande risig och hon meddelade för någon timma sen att hon också insjuknat.
Baka något som jag inte längre äter vet jag inte om jag har vare sig ork eller lust till, kanske en liten sats LCHF-lussekatter då. Jag får fundera på saken.
Jag har lovat att försöka ta mig in till stora staden och hjälpa mamma att julhandla någon dag under veckan också. Och så blir det Luciafirande i kyrkan på fredag.
På söndag ska jag och sambon ta oss en dag för tidigt årsfirande, för han jobbar mastodontpass på den riktiga dagen.
Det rullar på. Inte konstigt att det känns som att tiden springer.
När jag sitter här och skriver så kommer nämnda sambo och frågar om vi inte ska ta fram några tomtar i år?
Ja just det ja. Julpyntet är inte framme, bara adventspyntet.
Och det är definitivt läge att börja spana efter årets gran.
Jag har visst fullt upp med att fördriva den där tiden som inte finns.
onsdag 26 december 2012
Äntligen lite liv
Idag kommer julen till vårt hus!
Sambon har jobbat både Julafton och Juldagen, men idag är han ledig. I eftermiddag kommer min mamma och mina bröder med familjer på mat och julklappsutbyte.
Huset har stått julpyntat och redo sedan första advent, men det har varit väldigt stilla senaste veckorna. Det känns inte alls som att julen har hittat hit, stakar, stjärnor, julgran och tomtar till trots.
Efter den minst sagt tortyrliknande julaftonskvällen, så ser jag fram emot barnskratt, skrik och spring, ja till och med mammas eviga tjat och ältande!
Äntligen blir det lite liv och rörelse i vårt hus och kanske kommer äntligen känslan av att det faktiskt är jul hit med.
Sambon har jobbat både Julafton och Juldagen, men idag är han ledig. I eftermiddag kommer min mamma och mina bröder med familjer på mat och julklappsutbyte.
Huset har stått julpyntat och redo sedan första advent, men det har varit väldigt stilla senaste veckorna. Det känns inte alls som att julen har hittat hit, stakar, stjärnor, julgran och tomtar till trots.
Efter den minst sagt tortyrliknande julaftonskvällen, så ser jag fram emot barnskratt, skrik och spring, ja till och med mammas eviga tjat och ältande!
Äntligen blir det lite liv och rörelse i vårt hus och kanske kommer äntligen känslan av att det faktiskt är jul hit med.
måndag 24 december 2012
Min önskelista
Kära Tomten,
nu har jag i flera år önskat att få bli frisk och smärtfri och det är tydligen en alltför svår önskan att behaga. Kanske det är så att jag behöver genomlida de där dagliga smärtorna för att underlätta för någon annan? Jag vill gärna tro att någon annan får det lite bättre om jag har det lite sämre och då kan det väl vara okej.
Förra året önskade jag en tro på kärlek och livet igen och det slog ju in. Tack för det Tomten!
Tack vare den nya kärleken kan jag nu kanske önska mig ett nytt liv i livet?
Kära Tomten, jag skulle så gärna vilja bli mamma innan jag blir för gammal och helt skrumpnar ihop.
Jag vet att jag ju ser och kallar mina djur för mina barn, och det är de, men det skulle vara en fantastisk gåva att få ta del av ett litet människoliv också.
Jag har önskat detta så länge i så många år, kan du inte vara så snäll och ta denna önskning på allra största allvar är du snäll?
Men kanske det är som med smärtorna, att någon måste få ha det lite dåligt, för att någon annan ska få ha det lite bättre..?
Vet du Tomten, jag tror att jag kan leva med de här smärtorna om jag får något litet tillbaka. Jag har ju haft ont så länge, så resten av livet - ja, det får väl gå.
Men ett helt liv utan att få små barn att se växa upp, det vore alldeles förfärligt och ledsamt.
Det vet jag inte om jag kan leva med.
Så snälla, rara du...sänd hit Storken så att nästa Jul blir värd att firas så som jular ska firas - med och för barnen.
Med kärlek,
Sundinska
P.S. Vi ställer ut en salamimacka och ett glas julmust i stallet. Sambon åt upp all gröten till frukost idag. D.S
nu har jag i flera år önskat att få bli frisk och smärtfri och det är tydligen en alltför svår önskan att behaga. Kanske det är så att jag behöver genomlida de där dagliga smärtorna för att underlätta för någon annan? Jag vill gärna tro att någon annan får det lite bättre om jag har det lite sämre och då kan det väl vara okej.
Förra året önskade jag en tro på kärlek och livet igen och det slog ju in. Tack för det Tomten!
Tack vare den nya kärleken kan jag nu kanske önska mig ett nytt liv i livet?
Kära Tomten, jag skulle så gärna vilja bli mamma innan jag blir för gammal och helt skrumpnar ihop.
Jag vet att jag ju ser och kallar mina djur för mina barn, och det är de, men det skulle vara en fantastisk gåva att få ta del av ett litet människoliv också.
Jag har önskat detta så länge i så många år, kan du inte vara så snäll och ta denna önskning på allra största allvar är du snäll?
Men kanske det är som med smärtorna, att någon måste få ha det lite dåligt, för att någon annan ska få ha det lite bättre..?
Vet du Tomten, jag tror att jag kan leva med de här smärtorna om jag får något litet tillbaka. Jag har ju haft ont så länge, så resten av livet - ja, det får väl gå.
Men ett helt liv utan att få små barn att se växa upp, det vore alldeles förfärligt och ledsamt.
Det vet jag inte om jag kan leva med.
Så snälla, rara du...sänd hit Storken så att nästa Jul blir värd att firas så som jular ska firas - med och för barnen.
Med kärlek,
Sundinska
P.S. Vi ställer ut en salamimacka och ett glas julmust i stallet. Sambon åt upp all gröten till frukost idag. D.S
söndag 23 december 2012
Ont om ork och tålamod
Mycket ledvärk i för stora doser gör mig skörare än vanligt. Tårarna kommer lättare och orken, den finns liksom inte.
Men jag hoppas på en lugn jul och att alla blir nöjda. För då blir jag också nöjd.
Men jag hoppas på en lugn jul och att alla blir nöjda. För då blir jag också nöjd.
Årets gran i gårdagsnatten
fredag 12 oktober 2012
Winter is coming
Jag är ju ett sommarbarn. Född i Juli.
Jag älskar värme, solsken, fruktiga och blommiga dofter, bada i sjön och somna i hettan.
Men som tur är så kan man älska så mycket här i livet.
När de flesta mår dåligt över kylan och den kommande vintern, så vaknar jag på morgonen, tittar ut och ser det ni ser på bilden ovan. Och jag blir så lycklig!
Jag förstår egentligen inte varför jag, sommarbarnet, upplever en sådan eufori av frost och kyla?
När det egentligen bara är en massa elände när den där kylan kommer, såsom bära ved vareviga dag, elda dygnet runt, skotta snö, vara orolig att färdtjänsten ska köra av vägen i halkan i skogen, packa på sig Michelingubbe-kläder varje dag och ändå frysa.
Nu gör ju inte jag så mycket av arbetet i det ovanstående, jag erkänner smått generad... Men ändå, jag borde ju egentligen avsky vintern!
Det enda jag kan komma på som gör att jag älskar, njuter och drömmer mig bort i längtans land där evigheten aldrig tar slut och där alla förhoppningar alltid uppfylls, det är att med vintern...kommer Julen. :)
fredag 13 januari 2012
Idag ska Julen ut
Tjugonde Knut, då ska granen dansas ut.
Och det har jag gjort idag. Klädde av den allt tingeltangel och ställde ut den på altanen.
I år hade jag turen att få en relativt barrfri gran och den ser faktiskt nästan precis lika tjusig ut nu, som den 22 December. Så därför hade jag inte hjärta att bara dra iväg den till skogen i blasket, utan ställde den alltså sonika ute på altanen, med vatten i granfoten.
Men den ser lite naken ut stackarn... :/
Går man in på Facebook så pågår det hysteri över att det är Fredag.
Eller för att det är Fredag den 13:de för att vara mer exakt.
Om jag är skrockfull?
Njae...litegrann. Jag går ju inte gärna under stegar eller slår sönder speglar frivilligt.
Men Fredag den 13:de har jag nog egentligen inte upplevt som en otursdag. Någon gång kanske, men då hade de där sakerna kunnat hända när som helst egentligen.
Jag har aldrig förknippat det med specifik otur just för dagen.
Faktum är att jag brukar ha lite mer tur än vanligt på just Fredag den 13:de om man ska slå ut det på alla år.
I år känner jag ingetdera åt något håll dock.
Förkylningen har visserligen blivit sämre, med tjock hals, en massa mysigt slem som fastnar överallt och hosta som kommer och går.
Men otur? Nej. Jag har varit förkyld länge. Sedan före Jul.
Därför kom jag bara till att dansa ut granen och adventsbelysningen idag, för sen sa kroppen stopp.
Tomtarna och gardinerna får jag ta under helgen. Eller när jag orkar. Eller när jag får hjälp.
Med lite tur så kanske jag lyckas dansa ut förkylningen ur kroppen också.
Och det har jag gjort idag. Klädde av den allt tingeltangel och ställde ut den på altanen.
I år hade jag turen att få en relativt barrfri gran och den ser faktiskt nästan precis lika tjusig ut nu, som den 22 December. Så därför hade jag inte hjärta att bara dra iväg den till skogen i blasket, utan ställde den alltså sonika ute på altanen, med vatten i granfoten.
Men den ser lite naken ut stackarn... :/
Går man in på Facebook så pågår det hysteri över att det är Fredag.
Eller för att det är Fredag den 13:de för att vara mer exakt.
Om jag är skrockfull?
Njae...litegrann. Jag går ju inte gärna under stegar eller slår sönder speglar frivilligt.
Men Fredag den 13:de har jag nog egentligen inte upplevt som en otursdag. Någon gång kanske, men då hade de där sakerna kunnat hända när som helst egentligen.
Jag har aldrig förknippat det med specifik otur just för dagen.
Faktum är att jag brukar ha lite mer tur än vanligt på just Fredag den 13:de om man ska slå ut det på alla år.
I år känner jag ingetdera åt något håll dock.
Förkylningen har visserligen blivit sämre, med tjock hals, en massa mysigt slem som fastnar överallt och hosta som kommer och går.
Men otur? Nej. Jag har varit förkyld länge. Sedan före Jul.
Därför kom jag bara till att dansa ut granen och adventsbelysningen idag, för sen sa kroppen stopp.
Tomtarna och gardinerna får jag ta under helgen. Eller när jag orkar. Eller när jag får hjälp.
Med lite tur så kanske jag lyckas dansa ut förkylningen ur kroppen också.
lördag 24 december 2011
Julafton 2011
Så blev det äntligen Julafton.Köttbullar rullade och stekta, skinkan griljerad, julklappar inslagna och gran fixad och klädd. Ni ser den här bredvid.
Inte den vackraste jag har haft genom åren, men en grön och grann gran som doftar friskt och gott och som lyser upp lite i mitt hjärta.
Klockan är ca 02.00 på natten.
Jag är trött, jag har bara inte försökt gå och lägga mig. Känner mig ensam, även om hundarna har härjat under kvällen och det har varit en evigt ut-och-in-spring på katterna.
Men hur glad jag än är över djursällskapet, så hoppas jag att Tomten kommer med en kärleksfull present i år.
Även om man skulle vilja, så önskar man sig inte kärlek i julklapp.
"Kära Tomten!
Jag önskar mig en man som vet vad han vill och som är snäll och trygg och rolig. Han bör kunna älska mig för den jag är, inklusive alla mina fel och brister.
Han bör vilja ha barn om en inte alltför avlägsen framtid, han bör gilla djur och gärna tycka om musik och film och vara en lugn klippa att luta sig emot när stormen drar över."
Ja, DET vore något det! Världens bästa julklapp.
Kanske att Tomten faktiskt kommer med något liknande?
Eftersom jag tror på Tomten fortfarande, så tror jag ju också på att min önskan når fram. :)
Men till dess...
En riktigt GOD JUL önskar jag er alla!
Trevlig helg!
torsdag 22 december 2011
Egentligen ingen stress
Sitter lagom förkyld i godan ro och dricker lite kaffe.
Har handlat alla julklappar, men de är inte inslagna.
Det är lugnt. Hinns med.
All mat finns i kyl, resp frys. Skinkan ska griljeras och köttbullar ska rullas och stekas.
Är väl bara köttbullarna som tar tid och är lite jobbigt, men det är lugnt det med.
Gran ska fixas och kläs.
Om jag inte fixar en gran så kommer julen att kännas halv. Har aldrig någonsin firat(eller genomlidit) en jul utan julgran. Men det tar både tid och ork att göra själv. Speciellt som snön vräker ned utanför.
Inget ont i snö, men om bara kroppjäkeln kunde samarbeta lite bättre, än att gå och bli förkyld precis nu? Som om det inte räckte med allt annat menar jag?
Om det bara var lite bättre rent allmänt, så vore allt så mycket lättare.
Ved ska bäras in.
Tungt, tråkigt och tidsödande, men ett nödvändigt ont. Är ju inte så bra att bli kall nu inte.
Städa lite.
Tråkigt, men det är ju ganska skönt efteråt.
Helvete vad det snöar nu!
Ved är nog en bra början. Medan jag fortfarande kommer ut.
Har handlat alla julklappar, men de är inte inslagna.
Det är lugnt. Hinns med.
All mat finns i kyl, resp frys. Skinkan ska griljeras och köttbullar ska rullas och stekas.
Är väl bara köttbullarna som tar tid och är lite jobbigt, men det är lugnt det med.
Gran ska fixas och kläs.
Om jag inte fixar en gran så kommer julen att kännas halv. Har aldrig någonsin firat(eller genomlidit) en jul utan julgran. Men det tar både tid och ork att göra själv. Speciellt som snön vräker ned utanför.
Inget ont i snö, men om bara kroppjäkeln kunde samarbeta lite bättre, än att gå och bli förkyld precis nu? Som om det inte räckte med allt annat menar jag?
Om det bara var lite bättre rent allmänt, så vore allt så mycket lättare.
Ved ska bäras in.
Tungt, tråkigt och tidsödande, men ett nödvändigt ont. Är ju inte så bra att bli kall nu inte.
Städa lite.
Tråkigt, men det är ju ganska skönt efteråt.
Helvete vad det snöar nu!
Ved är nog en bra början. Medan jag fortfarande kommer ut.
onsdag 21 december 2011
Julklappsrace
Idag vankas det julklappsrace i stora staden.
Jag räknar kallt med att jag inte kommer att bli ensam...
Men kanske att jag är en av få som kommer att lalla runt utan stress?
Jag tycker egentligen inte om att shoppa och ränna i affärer, men under rätt förutsättningar(lite folk, gött väder och bra humör) så gillar jag att gå runt på stan och bara titta i fönster, iaktta människor, ta en kaffe och njuta av att bara vara.
Idag ska jag nog försöka få in lite sådant emellan affärerna och julklapparna.
För vädret är gött och humöret på töpp! :)
Jag räknar kallt med att jag inte kommer att bli ensam...
Men kanske att jag är en av få som kommer att lalla runt utan stress?
Jag tycker egentligen inte om att shoppa och ränna i affärer, men under rätt förutsättningar(lite folk, gött väder och bra humör) så gillar jag att gå runt på stan och bara titta i fönster, iaktta människor, ta en kaffe och njuta av att bara vara.
Idag ska jag nog försöka få in lite sådant emellan affärerna och julklapparna.
För vädret är gött och humöret på töpp! :)
måndag 19 december 2011
söndag 4 december 2011
Lussekatter LCHF
Lussekatter LCHF5 ägg
0,5 dl sukrin
50 gr smör
1 dl grädde
0,5-1 gr (1-2 pkt) saffran
1 dl kokosmjöl (köps på hälsokost/nätet. Kokosmjöl går INTE att göra själv!)
4 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
Vispa 4 ägg och en äggula(spara äggvitan att pensla katterna med) med sukrinet i en bunke.
Vispa länge(använd elvisp genom hela receptet), gärna i 4-5 minuter, så det blir riktigt luftigt.
Smält smör i en kastrull och blanda ned grädde och saffran.
Vispa sedan ned smörblandningen med äggblandningen.
Blanda alla torra ingredienser i en skål och blanda väl.
Blanda sedan ned i smeten och vispa så det blandas väl. När smeten börjar degig och lägga sig lite efter kanterna på bunken så är den klar.
Ställ undan bunken och låt degen vila i minst 15-20 min.
Rulla 10-15 katter, beroende på hur stora du vill ha dem, och lägg på en plåt med bakplåtspapper.
Pensla med den sparade äggvitan.
Vill man, så kan man strössla lite riven kokos eller krossade nötter på katterna.
Grädda i 175 grader i mitten av ugnen i 15 minuter eller tills de fått en fin färg.
(Jag fick ihop till 12 lussekatter och de behövde faktiskt 20 minuter i min ugn(!)).
Lussekatterna går utmärkt att frysa ned.
Receptet är hittat hos Mariannslchf.se
lördag 3 december 2011
Saffransmuffins LCHF
Saffransmuffins LCHF4 ägg
0,5 dl sukrin
125 gr smör
0,5 gr (1 pkt) saffran
1 dl kesella
100 gr Philadelphiaost
1 krm vaniljarom
2,5 dl mandelmjöl
0,5 dl kokosmjöl
1 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
Mal mandlar i en mandelkvarn om du inte har färdigt mandelmjöl.
Vispa ägg och sukrin poröst.
Smält smöret och blanda ned saffran.
Vispa ned smör/saffran, kesella, Philadelphia och vaniljarom med äggen/sukrinet.
Blanda de torra (resterande) ingredienserna för sig och rör sedan ned dem med smeten.
Klicka upp smeten i 15 st muffinsformar på en bakplåt.
Grädda i 175 grader i ugn i ca 25 minuter.
(ursäkta den dåliga bilden, för dåligt ljus, plus att min ugn är fortfarande för varm så de ser brända ut...men det var de inte! :))
Receptet är hittat hos 56kilo.
lördag 26 november 2011
Avlägset men så nära
Det är natt till lördag.
Jag har väldigt ont i händerna, men försöker skriva lite ändå. Jag hoppas på att bli trött nämligen. En bok att läsa är ju bättre än att sitta vid datorn, men jag orkar inte hålla i någon nu. En ljudbok på mp3 hade varit toppen förstås, men har ingen sådan tillgänglig tyvärr.
Jag har tagit några växtbaserade sömntabletter och väntar även på att dessa ska ge "utslag".
Har knappt fått sova något alls i över en veckas tid. All stress och oro gör det omöjligt för kroppen och hjärnan att få ro.
Jag sover bara korta stunder och kommer aldrig ned i djupsömnen, som är så viktig för kroppen för att kunna återhämta sig. Jag vaknar hela tiden, av allt eller absolut inget och även fast jag känner mig trött, så går det inte att sova. Spelar ingen roll om jag matar hjärnan med intryck eller försöker matta ut kroppen, så varvar det någonstans därinne något så ini, att det inte ens spelar någon roll att bensinen tar slut.
Idag gav jag mig en ordentlig genomkörare som innehöll både taxiresa, IKEA-besök, en titt på Systembolaget, för att sedan avslutas med en matshopping på ICA Maxi. Allt på fredag och löningsdag för att göra det så jäkligt som möjligt.
Väl hemma väntade tvätt på att tvättas, disk på att diskas och redan tvättad och torkad tvätt på att vikas. Och Idol, där dessvärre den allra bästa sångerskan fick halka ut på ett fisigt bananskal.
Men är jag efter denna dagen trött? Oh ja. Och fy vad fötterna och resten av kroppen skriker.
Kan jag sova? Nej.
Just nu har jag bara i huvudet att jag måste orka ta fram allt älskat Adventspynt imorgon. Julen är viktig för mig, likaså Advent. Jag är aldrig tidig, men heller aldrig sen.
Dock känns Advent väldigt avlägset just nu...hehe, eller hur?!
Men nu ger händerna upp här, så jag gör ett nytt försök.
Håll tummar och tår för att jag får sova denna natt, hela natten!
Jag har väldigt ont i händerna, men försöker skriva lite ändå. Jag hoppas på att bli trött nämligen. En bok att läsa är ju bättre än att sitta vid datorn, men jag orkar inte hålla i någon nu. En ljudbok på mp3 hade varit toppen förstås, men har ingen sådan tillgänglig tyvärr.
Jag har tagit några växtbaserade sömntabletter och väntar även på att dessa ska ge "utslag".
Har knappt fått sova något alls i över en veckas tid. All stress och oro gör det omöjligt för kroppen och hjärnan att få ro.
Jag sover bara korta stunder och kommer aldrig ned i djupsömnen, som är så viktig för kroppen för att kunna återhämta sig. Jag vaknar hela tiden, av allt eller absolut inget och även fast jag känner mig trött, så går det inte att sova. Spelar ingen roll om jag matar hjärnan med intryck eller försöker matta ut kroppen, så varvar det någonstans därinne något så ini, att det inte ens spelar någon roll att bensinen tar slut.
Idag gav jag mig en ordentlig genomkörare som innehöll både taxiresa, IKEA-besök, en titt på Systembolaget, för att sedan avslutas med en matshopping på ICA Maxi. Allt på fredag och löningsdag för att göra det så jäkligt som möjligt.
Väl hemma väntade tvätt på att tvättas, disk på att diskas och redan tvättad och torkad tvätt på att vikas. Och Idol, där dessvärre den allra bästa sångerskan fick halka ut på ett fisigt bananskal.
Men är jag efter denna dagen trött? Oh ja. Och fy vad fötterna och resten av kroppen skriker.
Kan jag sova? Nej.
Just nu har jag bara i huvudet att jag måste orka ta fram allt älskat Adventspynt imorgon. Julen är viktig för mig, likaså Advent. Jag är aldrig tidig, men heller aldrig sen.
Dock känns Advent väldigt avlägset just nu...hehe, eller hur?!
Men nu ger händerna upp här, så jag gör ett nytt försök.
Håll tummar och tår för att jag får sova denna natt, hela natten!
onsdag 26 oktober 2011
Några dagar tårfritt
Men i natt var det dags igen.
Jag vet inte varför, men helt sonika började jag tänka på Julen. Vad jag gjorde på Jul innan jag träffade exet och vad vi har gjort på jularna under åren som sambos.
Så insåg jag fakta och då kom tårarna.
I år blir det en ensam Jul.
Igen.
Precis sådär ensamt som det var innan jag träffade exet.
Jag vet inte varför, men helt sonika började jag tänka på Julen. Vad jag gjorde på Jul innan jag träffade exet och vad vi har gjort på jularna under åren som sambos.
Så insåg jag fakta och då kom tårarna.
I år blir det en ensam Jul.
Igen.
Precis sådär ensamt som det var innan jag träffade exet.
lördag 25 december 2010
Farväl du kära
Efter julmiddagen hos sambons mormor och morfar på Julafton.
Vi satt i soffgruppen och "jäste".
Jag mottog ett samtal ifrån min ena bror. Jag trodde att han ringde och ville önska God Jul.
Det ville han också. Men hade också något tråkigt att berätta.
Vårt barndomshem brann. Hemma i lilla byn.
Den lilla notisen som hunnit in i lokaltidningen berättade att huset var så övertänt när räddningspersonal anlände, att man beslutat att låta det brinna ned helt och hållet.
Vi bodde där mellan 1986-1992. Jag älskade det huset. Men det skrämde mig också.
Det var där jag fick mina första möten med det okända och det gjorde mig rädd.
Men det var också där vi hade möjlighet att skaffa mer djur, hästar, katter, kaniner. För där fanns det plats och möjligheter.
Djuren har ju alltid varit mina bundsförvanter, så för mig var lyckan gjord på så många sätt.
Där fick mamma och pappa en nystart och alla vi barn fick egna rum. Och det fanns en härlig öppen spis. Och kakelugnar. Och så den där vinden som mamma täckte över med ett mönstrat lakan.
Pappa sa att det var för att vi inte skulle använda vinden, för att trappan dit upp var i för dåligt skick.
Snart förstod jag att det nog inte var bara för trappan. På vinden fanns ingen nämligen ingen ro. Och den var kall, på flera sätt.
Men det var bara en liten detalj. För det där älskade huset var så varmt i allt annat. Och det var bara övre hallen som kändes kall. Men när man vände sig emot kylan, så såg man det mönstrade lakanet med Musse Pigg. Och då glömde man bort.
På Julafton blev en hel familj utan hem, utan ägodelar, utan trygghet.
Och mitt barndomshem brann ned.
Jag blir ledsen över att det fina, gamla huset med så många minnen har försvunnit för alltid.
Sorgen lutar över i en förbannad känsla över att en hel familj förlorat en stor del av sina liv.
Det är fasen inte rättvist. På Julafton dessutom.
Varje Jul i framtiden så kommer de att minnas den här dagen lite extra.
Tyvärr är det inget fint minne. Det är en stor sorg och tragedi.
Bild: Aftonbladet
Bild: Nya Wermlands Tidningen
Vi satt i soffgruppen och "jäste".
Jag mottog ett samtal ifrån min ena bror. Jag trodde att han ringde och ville önska God Jul.
Det ville han också. Men hade också något tråkigt att berätta.
Vårt barndomshem brann. Hemma i lilla byn.
Den lilla notisen som hunnit in i lokaltidningen berättade att huset var så övertänt när räddningspersonal anlände, att man beslutat att låta det brinna ned helt och hållet.
Vi bodde där mellan 1986-1992. Jag älskade det huset. Men det skrämde mig också.
Det var där jag fick mina första möten med det okända och det gjorde mig rädd.
Men det var också där vi hade möjlighet att skaffa mer djur, hästar, katter, kaniner. För där fanns det plats och möjligheter.
Djuren har ju alltid varit mina bundsförvanter, så för mig var lyckan gjord på så många sätt.
Där fick mamma och pappa en nystart och alla vi barn fick egna rum. Och det fanns en härlig öppen spis. Och kakelugnar. Och så den där vinden som mamma täckte över med ett mönstrat lakan.
Pappa sa att det var för att vi inte skulle använda vinden, för att trappan dit upp var i för dåligt skick.
Snart förstod jag att det nog inte var bara för trappan. På vinden fanns ingen nämligen ingen ro. Och den var kall, på flera sätt.
Men det var bara en liten detalj. För det där älskade huset var så varmt i allt annat. Och det var bara övre hallen som kändes kall. Men när man vände sig emot kylan, så såg man det mönstrade lakanet med Musse Pigg. Och då glömde man bort.
På Julafton blev en hel familj utan hem, utan ägodelar, utan trygghet.
Och mitt barndomshem brann ned.
Jag blir ledsen över att det fina, gamla huset med så många minnen har försvunnit för alltid.
Sorgen lutar över i en förbannad känsla över att en hel familj förlorat en stor del av sina liv.
Det är fasen inte rättvist. På Julafton dessutom.
Varje Jul i framtiden så kommer de att minnas den här dagen lite extra.
Tyvärr är det inget fint minne. Det är en stor sorg och tragedi.
Bild: Aftonbladet
Bild: Nya Wermlands Tidningen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)