Min dag idag

Så kom då denna dag även i år. Igen.
Nu är jag 36 år minsann. (Egentligen inte förrän 23.40 ikväll, men...)

Livet rullar på och varmt är det. Tror att jag lyckades åka på både sockerchock, solsting och solsveda idag.
Och tog halvt död på några tappra födelsedagsfirare ute på altanen i gassande sol, eller närapå åtminstone.
Tror att både min ena bror och svärmor svettades av sig några kilon under en och en halv timme...

Min sambo gav helt klart bästa presenten, en liten kamera för amatörsmässigt hemmabruk! Inget att fotografera galopperande hästar med, men absolut att föreviga fina ögonblick här hemma med.
Jag blev själaglad!
Utöver det, ett presentkort och en söt skål från en lokal keramiker. Mycket roligare att få en sådan än något masstillverkat.

Jag vill verkligen inte klaga på vädret, men idag orkade jag inte med värmen alls.
Svetten rann av mig och jag satt ute med gästerna med en kylklamp i nacken och torkade mig konstant med flera servetter hela tiden.
Att jag hade duschat kallt innan hjälpte föga. Kände mig som en superslusk.

Nästa vecka sägs det att det ska bli lite svalare.
Jag hoppas ju att sommarvärmen fortsätter, men +35 varje dag i nästan en vecka och ingen fläktande vind på det... Det är jobbigt oavsett ålder och hur man mår.
Vatten och skugga och svalka sig ofta, det är det som gäller. Märker att det gör skillnad när jag spolar kallt vatten på handlederna ett tag ett par gånger om dagen.
Så det ska jag gå och göra nu. Tjingeling

Hon är hemma! :D

Förlåt för dålig uppdatering, men Lucy är äntligen hemma!
Plötsligt så satt hon bara där på trappen för några dagar sedan och såg förnärmad ut. Dessa katter. :)

En veckas semester, eller vad hon nu har gjort, blev det.
Trött och hungrig äntrade hon så hemmet och slängde i sig en stor burk Pussi helt på egen hand. Sen skulle hon sova lite i en fåtölj, men efter bara en kort stund började hon visa tendenser som jag tyvärr kände igen...
Så nu ska Lucy få vara innekatt ett tag. Gärna tills det blir så där lagom krispigt och kallt, ett sådant där väder som gör att småfrusna katter helst vill stanna inne framför brasan.

Men hon är hemma och det är ett lyckorus! :D

Imorgon ska jag ha en så kallad PartyLite-visning här hemma.
Första gången jag är värdinna, tidigare har jag bara varit gäst. 
Tyvärr verkar det bli väldigt dålig uppslutning. Av över 100(!) inbjudna, har fyra tackat ja. Och tre stycken "kanske". :/
Ganska dåliga odds, men så är det ibland. Tycker mest synd om konsulten som åker en timmes resa, enkel väg, för att kanske inte få sälja så mycket.
Jag hoppas att jag är ett undantag...

Så sant som det är sagt.
Så igår tog jag färdtjänsten och for till Inger på ljusparty.

Det var jättetrevligt och roligt och framför allt så var det väldigt skönt att få ventilera om saker som inte berör hur jag mår eller min sjukdom, utan "bara" vara en vanlig besökande som alla andra.
Det värderar jag högt!
För några timmar kände jag mig nästan normal och det är jag oerhört tacksam för.