Jag har svårt att sätta ord på senaste dagarnas utveckling.
Hur gick det så här och vad händer nu?
Känner mig väldigt orolig i hjärtat för vad som komma skall.
Så sent som dagen före valet stod och vi och diskuterade vad vi hade för alternativ om jag blir utförsäkrad ännu en gång när den försäkringsmedicinska utredningen är klar.
För att få pengar för min del så finns bara Socialkontoret som alternativ. Jag är för sjuk för att klara av ett jobb i nuläget.
Men när man är sambo så är det inte så lätt att få ekonomisk hjälp.
Vi pratade om alternativet att flytta isär för att jag i så fall skulle stå som ensam på adressen. Men då har inte sambon råd att bo kvar här själv, utan måste flytta också.
Och så blir det ju två hyror istället för en, så det skulle bli dyrare för oss båda i slutändan.
Man får inte ha djur eller äga någonting när man får socialbidrag, så sambon måste i så fall hitta ett bra alternativ för att ha hundarna och katterna hos sig.
Och jag måste bo på ett ställe där jag ska kunna klara så mycket som möjligt själv i den mån jag kan, för att sambon ska ta hand om två hem är inte tänkbart.
Fast i så fall är det väl läge att söka hemhjälp förvisso.
Men vad dumt ändå. Så mycket som måste till för att ens eventuellt kunna få socialbidrag beviljat. Och så mycket mer pengar som måste ut, än om vi skulle fortsätta leva som vi gör nu.
Men det är ju bara i värsta fall. Om jag blir utförsäkrad och socialtjänsten inte kan hjälpa till som det är nu.
Jag väntar på att få besked ifrån FK, för nu har jag genomgått hela den försäkringsmedicinska undersökningen.
Nervöst som fasen är det.
Men hua jänta. Du får inte ens tänka så här. Nu när ni fått drömhuset och allt. Dina hundar som är ditt liv och som håller dig så pass frisk som det går. Det är förfärligt hur människor blir behandlade men jag skickar alla de "håll tummen" tankar till dig och jag tror bestämt att det kommer att ordna sig. Fokusera på allt det du har. din man och dina djur och ett hus som kommer att omfamna er med värme bara det får lite omvårdnad. Lycka till
SvaraRaderaAngående djuren så tror jag att du tar det där för hårt: vi får ju socialbidrag och de har inte sagt ett ord om våra djur. Vi nämnde att vi hade dem vid första mötet och frågade om vi skulle bli tvungna att sälja dem, vilket vår handläggare tyckte lät både onödigt och dumt. Jag tror faktiskt att det hänger på hur mkt djuren kostar er (visserligen kostar ju säkert era djur mer än våra 2) samt vilken handläggare du får. dvs, någon som förstår att du behöver dem - eller en grinkärring. Ville bara säga att du inte ska haka upp dig på just den punkten.
SvaraRaderaLedsen att du sitter i den situationen. Jag HOPPAS att du inte behöver hamna i socialträsket! De är hårda med hundar vet jag, speciellt om det är renrasiga hundar med stamtavla. Då är de inte bara djur utan värdefulla sådana. Min mamma fick ekonomiska problem för X antal år sedan och fick sälja sina tre afganhundar. Det tog henne mycket hårt. :-(
SvaraRadera