Morgonstund är tröttsamt

Nu är det sådär jobbigt kallt igen. Då som man måste gå upp i ottan, innan ens ögonen hunnit öppna sig, för att tända i kaminen.

Idag var det extra jobbigt, för vi var på hockeymatch igår och även om det var jättekul, så är det en ofantligt stor energislukare.
Jag var alltså inte speciellt fit for fight när klockan ringde 07.00 i morse.
Men men, det var bara att bita ihop. Att hundarna var relativt morgonpigga dagen till ära, gjorde faktiskt uppvaknandet något lättare.

Efter kortisonintag, stillande efter morfin, morgonkiss för både mig och hundarna, lek med eld på en alldeles för liten och svårhållen tändsticka, samt tre stora koppar kaffe, så såg jag faktiskt nästan fläckfritt. Trodde jag.
Men tänk så lurad man kan bli av det blottade ögat.
För när jag tyckte att kökslampan hade fått spel i köket och lyste sådär obehagligt och starkt, så visade det sig att den inte ens var tänd.
Det obehagliga och starka var visst solen som blängde in genom fönsterrutan.