Så är man förpassad till husets fyra väggar på allvar.
Utanför råder fullständig och livsfarlig isgata, efter några dagars töväder. Idag är det dock minusgrader igen, men det är ganska fint ute.
Så därför känner jag mig lite butter, för jag hade gärna velat fotografera lite.
Men...jag tog en härlig kaffepaus på förstukvisten i allafall.
Medan hundarna brassade runt som dårar i trädgården, smuttade jag på en kopp med kaffe, sittande på en filt på bänken som står där ute.
Värdefullt ögonblick kallas det.
När man sitter och ser ut över fälten, solen lyser varm i snön, det ryker hemtrevligt ur ens kaffekopp och man kan lugnt och skönt sitta och titta på när grannen förtretligt försöker få in ungtjurarna som smitit ur hagen.
Hade jag kunnat så hade jag självklart sprungit dit och hjälpt honom ur hans lisa och svordomar, men istället hade jag ett värdefullt ögonblick... ;)
Snart kanske jag också kan sitta nere vid strandstugan och vända ansiktet mot solen men än så länge hinner solen knappt ovanför trätopparna. Isgata har jag också men jag har ju spark. Har du ingen spark?
SvaraRadera