torsdag 10 november 2011

Jag ber inte om hjälp så ofta

Har fått en tid idag kl. 13.00 med lilla Mysan.
Jag förklarade så gott jag kunde i telefonen och de var så gulliga i luren och sa att de skulle göra så gott de kunde för min lilla kissekatt, men också för min plånbok.

Kändes skönt när jag avslutat samtalet, men så var det ju det här med att vi behöver skjuts på något sätt.
Färdtjänsten erbjuder inte sina tjänster så ofta längre och jag vill inte att min lilla sjuka katt ska behöva åka samresor i flera timmar över hela stan innan vi kommer hem.
Så jag frågade combon/exet om han kunde göra ett undantag för oss. Om inte för mig, så iallafall för lilla kissen, som ju varit lika mycket hans de senaste 4,5 åren.
Han ska dessutom in till stan, för han ska ju jobba senare idag. Veterinärbesöket är ett par timmar före.

Han sa ju inte nej, men han hade fasen lika gärna kunnat göra det.
Jag har förvisso inte fått något svar alls egentligen, så får väl se om jag behöver panikragga skjuts i sista sekund.

Tillägg:
Usch, nu låter jag sådär otacksam och bitter... Som en riktig surkärring.
Han behöver ju inte alls hjälpa till om inte han vill det, vi är ju inte ihop och han flyttar snart ut. Jag måste faktiskt klara mig på egen hand och kan inte ta för givet att han kanske kan hjälpa till med skjuts ibland, oavsett det gäller en katt eller mig eller något annat.
Är bara så van att han funnits till hands under så många år, att det är en lite jobbig omställning. Speciellt nu, när katten är dålig och jag verkligen känner att hon behöver komma iväg.
Men det är ju inte exets fel, något utav det.

6 kommentarer:

  1. Du är alldeles för snäll! Du har varit alldeles för snäll under 4,5 år med! Man får faktiskt ställa krav på en del saker i ett förhållande och det har då inte DU gjort i a f! Ni är inte tillsammans längre, men jag tycker då rakt inte att det är för mycket begärt att han kör dig och ER sjuka katt till veterinären, speciellt INTE om han ska iväg själv i 'nästan' samma veva.
    Herregud sluta låt dig bli överkörd hela tiden! DET gör ingen människa starkare, tvärtom!

    SvaraRadera
  2. Här måste jag nog hålla med lite...
    För det värsta så är du ingen surkärring!
    Tycker också att du varit för snäll eller för godtrogen kanske. Inget illa ment emot B, men han behöver växa upp.
    Du har ofta sagt "Jag är inte hans morsa, jag tänker inte uppfostra honom, han är ju vuxen och borde väl se, tänka och förstå själv".
    Utav erfarenhet så kan jag säga att killar är väldigt dåliga på att se och förstå, även om många säkert gör det ändå utan hjälp och vägledning.
    Så jo, nog har du varit väldigt snäll. För snäll.
    Jag hoppas verkligen att det löser sig med skjuts för dig idag och jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt, så ni kommer hem båda två.

    SvaraRadera
  3. *första (inte värsta!)

    SvaraRadera
  4. Det är ju faktist inte så jobbigt om han ändå ska iväg...tycker att det låter otroligt egoistiskt och lite "omduberriktigtsnälltsåkanske". Tycker att det borde vara en självklarhet att hjälpa varann, speciellt eftersom du säkert har ställt upp för honom? Kram till dig och kissen!

    SvaraRadera
  5. Om jag nu har varit för snäll, så är det väl min lisa. Lite sent att ändra på något nu ändå.
    Får ta med mig erfarenheten och era tankar in i framtida relationer. ;)
    Man blir väl kanske partisk om man följer någons blogg och jag förstår att ni vill mig väl!(från hjärtat - tack!)
    Men det räcker väl med att jag skjuter skarpt på den stackars grabben..? :/
    Han kommer att följa med oss till veterinären iaf och jag är jättetacksam för det.

    SvaraRadera
  6. Jättetacksam för hjälpen är jag verkligen...men det hade ju känts mycket bättre om han hade varit trevlig också. :/

    SvaraRadera