Någonstans tidigt i morgontimman när det tog i och blåste som bäst, då föll jag in i djupsömn. Inte så länge dock, för jag hade ju en klocka som ringde kl. 8.00...
Jag tog kortisonet på sängkanten och lade mig igen och blundade. Allt medan fönstren skallrade och träden piskade utanför.
Oljuden kändes rofyllda.
När jag låg där och blundade, så kom jag att tänka på att mamma berättade en gång för längesen, att hon alltid var tvungen att sätta sig vid symaskinen och sy för glatta livet när jag var liten. Det var nämligen enda sättet att få mig att somna. Det maniska oljudet ifrån den gamla Huskvarnan sövde mig alltså.
Kom även att tänka på att jag under en längre tid när jag var i tonåren, alltid lät radion på stereon stå på hela natten. På en jättelåg ljudnivå, så att jag nästan knappt hörde själv vad de sa eller spelade. Men tillräckligt högt för att ljudet skulle hjälpa mig att somna lättare.
Under samma tidpunkt hade jag också med mig en freestyle med musik när jag var på ett ridläger, för att lyssna på så att jag skulle kunna sova.
Men varför har jag inte tänkt på det förut?
Problemen är ju inte nya, jag har alltid haft perioder där jag har haft svårt att sova.
Nu har jag inte varken någon stereo eller radio längre, men en liten radio borde ju inte vara så dyr.
Om inte annat, så kanske Tomten kan komma med en om en sisådär 23 dagar..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar