Tiden springer

Jösses, vart tar egentligen tiden vägen??
Dum fråga faktiskt, för jag vet precis vart all min tid går. Den går till att försöka trösta och natta på nätterna, och för att hålla mig vaken och alert på dagen.
För nu går det undan, hujedamej!

Vi har firat 1-årskalas i dagarna två och den otroligt snälle och rare gossen vaknade en morgon och hade ett sjuhelsikes temperament. Ojoj, det var vi inte riktigt beredda på.
Han är fortfarande snäll och rar, men har senaste veckorna uppvisat en otroligt stark vilja och personlighet.
Vi klagar inte, vi gillar stark vilja och personlighet i det här huset. Vi blev bara lite tagna på sängkanten.

I övrigt så sover barnet ytterst sällan och när han sover, så är det väldigt korta intervaller.
Jag blåljuger för både mig själv och alla andra om jag säger att jag inte är fruktansvärt avundsjuk på andra småbarnsföräldrar som sover gott nätterna igenom.
Samtidigt så skulle jag inte vilja byta bort en dag, en timme, en minut, inte ens en sekund.
Jag ser på sonen och jag är så förbenat stolt, så att det värker både här och där.
"Du är min och jag är din och kärleken förde oss samman".

Tryggt känns det också emellan mig och sambon. Hur många föräldrar går inte skilda vägar under det första småbarnsåret?
Jobbigt som fasen har det varit, och är det, men vi jobbar bra tillsammans.
Team work så det skriker i dammråttorna under soffan. 
Det känns som om vi aldrig gjort något annat, som om lilleman alltid varit här och tagit plats och hållit oss vaken på nätterna.
Meningen med livet har fått en helt ny, och alldeles underbar innebörd.

Vad är det som händer?

Men herre min je, vad är det som händer?
Jag som väl drömmer någon enstaka, rätt lam, mardröm per år, drömmer nu hiskeligt obehagliga drömmar nästan varje natt! :(

I natt var det en riktigt läskig demon som försökte förbanna mig och det kändes som att den fortfarande höll mig i armarna när jag vaknade.
Det låter kanske mest larvigt, men jag var livrädd och det kändes som att jag befann mig i livsfara. Hur jag än gjorde, vad jag än sa och försökte tillkalla som hjälp, så skrattade den bara och visade sina sylvassa tänder och tvingade mig se rakt in i dess nattsvarta ögon medan den manade på ett okänt och blodisande språk.

Jag vet att den flög ut genom sovrumsfönstret innan jag vaknade, men jag vet inte varför.
Blev den färdig med förbannelsen, var jobbet utfört och klart kanske..? :S
Något vet jag och det är att sömnen blir otroligt lidande så länge detta pågår, för jag vill ju verkligen inte somna.
Jag är faktiskt rädd för att sova.

Juldagsmorgon

Så sitter jag med pekskärmen och skriver lite tankar i mörkret igen.
Det är tidig juldagsmorgon och jag fick bara sova tre timmar inatt. Förstår inte att det är så emellanåt.

Jag var så himla trött när jag gick och lade mig, det kändes som att jag skulle somna som en klubbad säl. Och så började nattens skönhetsanvisningar. För att avsluta med ett evigt vändande och vridande och suckande.
Det var för varmt under täcket och för kallt utanför. Sambon hade kommit hem från nattjobbet och satt och knappade vid sin dator och ljudet höll mig störande nog vaken.
Ena hunden snarkade till och det ryckte i hela mina kropp.
Ingen idé att ligga där och våndas, det blir ju inte mer sömn av det.

Så jag tog mig ned till vardagsrummet och plockade fram datorn.
Och här har jag nu suttit i två...nej, tre timmar. Och jag känner mig inte det minsta trött. *suck*

Julaftonens lunch hos svärmor med make, avgick smärtfritt och stilla och det är jag väldigt tacksam över. Jag hade en blixtrande huvudvärk när vi åkte dit, säkerligen en spänning för vad som komma skulle.
Förra året var ju rena rama katastrofen.

Vi åt en lagom liten jultallrik och en väldigt god Ris a´la Malta till dessert. Inte LCHF, men jag tog lite grann och "unnade mig" som det så fint heter.
En liten julklappsutdelning där svärmor och hennes andra hälft faktiskt blev otroligt glada över sina julklappar och pratade om detta tills vi åkte. Det var ju roligt att vi lyckades naila det!
Vi fick presentkort på två hem- och hushållsbutiker, en liten vink ifrån svärmor att vi borde uppgradera oss på den fronten skulle jag tro... :)
Det bästa med presentkort är ju att vi får välja själva och det är jag väldigt nöjd med.

Innan vi for hem i all hast (sambon skulle iväg och jobba), så lyckades jag gå på knock med svärmors 45-kilos schäfer. Han smällde upp sitt huvud rätt i min näsa när jag skulle ta på mig skorna.
Jösses vilken smäll!
Jag trodde seriöst att kranen gick i kras. Men allt satt ihop och näsblod fick jag vara utan med.
Det är en snäll hund det där, men stor, valpig och extremt övertaggad hela tiden. Så det var inget elakt menat, men satan vad ont det gjorde.
Om jag hade huvudvärk när jag kom dit, så var det inget emot den jag gick hem med.

Resten av julaftonen 2013 låg jag och knaprade värktabletter och tittade på Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson.
Och senare på kvällen när värken hade släppt, så fick hundarna öppna sina julklappar, medan jag intog min hemgjorda wienernougat (LCHF) och ett litet glas julmust.
Sedan skrattade jag roat till Tomten är far till alla barnen och fick julfeeling när jag tittade på Love Actually.
En bra Julafton. Något annat vore galet att säga.
Hoppas att ni fick det med!

Lekdag!

Igår på sena eftermiddagen kom brorsonen hit och vi hann med att titta på "Ice Ige 4" alla tre, innan grabben tog med sig ett dussin leksaker som han badade med i badkaret.
Sen upptäckte vi snabbt att golvbrunnen under karet behöver en rensning, för när vi drog ur proppen så svämmade hela badrummet över... Nåja, det får bli en annan dag.
Lite kvällsmat intog vi tillsammans vid köksbordet (lite chockartat, för jag och sambon sitter alltid och äter framför TV:n) och prat om morgondagen, innan det var dags att nanna kudden.

Senast kl. 21 ska han vara i säng hade pappa/brorsan sagt, men det blev lite sent och först 21.15 började vi läsa godnattsaga. "Lille Hiawata och fisktävlingen".
Och det var så roligt och mysigt, så när lillkillen frågade om inte vi kunde läsa en saga till när den första var slut, så sa jag glatt ja.
Vi avslutade kvällen med en Peter Pan-berättelse.
Sen var det ju förstås lite jobbigt och svårt att somna så här första natten på ett nytt ställe, men han låg tappert kvar i sängen och jag satt och gungade på gungstolen i rummet. För det var lite läskigt att vara ensam i ett rum på kvällen.

22.30 hann klockan bli, men sedan dess har han sovit som en stock och gör fortfarande. :)
Jag har lovat att väcka honom i god tid till sommarlovsprogrammet på TV.

Idag har vi planerat in en lekdag!
I den mån jag orkar förstås, men jag tror att det ska gå bra.
Jag kom relativt snabbt ur sängen ganska så tidigt idag, och det brukar vara ett gott tecken för dagsformen.
Och den lär behöva vara god när man ska underhålla en 7-åring!
Jag hoppas så att det ska bli en bra dag och att jag inte är en för tråkig faster. Det är nog min enda rädsla, att jag inte ska vara rolig och bra nog.

"Säg nu inte ja till allt", sa brorsan.

Det är ju nästan lättare sagt än gjort när man vill vara roligast, snällast och bäst.
Men jag sa faktiskt nej till att äta vid TV:n igår och jag sa nej till att åka gocart idag.
Usch vilket monster han ska tro att jag är!
Bäst att vi gör något riktigt roligt idag, annars kanske jag förlorar min "bästa-image". ;)

Tömd

Det har varit en jobbig vinter och en jobbig vår.
Vissa dagar känns det som om allt bara lättar, som om molnen skingras och det finns ett flyt i kroppen.
Men mestadels går energin till att bara ta sig emellan rummen, ta sig till dörren för att släppa ut hundarna, torka mig efter svettiga toalettbesök.

Jag är så trött. Energin tar slut så fort.
Viljan finns, men smärtan slår ut den och orken, det vete tusan vart den har tagit vägen.
Min sjukgymnast har på senare tid börjat oroa sig över detta, för så här års är det liksom "min tid". Det är nu min kropp brukar fungera som bäst. Men inte nu, inte i år.
Kanske var det en så lång och tung vinter att kroppen helt enkelt har svårt att komma ur dalen som jag fastnade i?
Jag vet inte.

Jag har aldrig tidigare haft så många skov på så kort tid som jag har haft det senaste halvåret.
Det gör mig orolig. Jag har ju vant mig vid att tillståndet har varit detsamma ganska länge.
Bättre ibland, sämre ibland, men jag står och går och klarar mig själv hyfsat. Det kanske är lite misär runt omkring mig emellanåt, men det är lugnt. För jag vet att det hade kunnat vara mycket, mycket värre.

Kanske är det oron som tar all energi?
Men det finns mycket som tjuvar av den förstås.
Dåligt med sömn, inga pengar, smärtor dygnet runt i olika grad, ångest för framtiden, oro för att kanske inte kunna arbeta igen, skräck för att aldrig få några barn...det är nog ett helt paket.

Jag är så trött, jag vill bara sova. Men jag kan inte/får inte.
Hjärnan är helt tom och det kryper olustigt i kroppen. Men mest gör den ont.

Det blir ljusare

Vi går mot ljusare tider.
Det är kallt som fasen och det snöar nästan varje dag, lite pö om pö, men det blir ljusare. Kvällarna går lite längre för varje vecka innan jag tänder lamporna här hemma.

Inte för att jag orkar bry mig egentligen, för precis som vanligt när det händer något i naturans magiska, så sover jag bort både dagar, kvällar och nätter utan pardon.
Det är som att kroppen går i ide eller något. Jag blir den där björnen igen.

Men idag har jag tvingat upp mig själv och den värkande kroppen i något sånär tid och jag sitter nu och dricker dagens enda kopp kaffe innehållande koffein. En stooor om dagen, sedan är det koffeinfritt som gäller.
Idag är det Fettisdagen och det ska bakas LCHF Semlor här hemma. Jag sitter i detta nu och väntar på dagens bakkamrat.
Kanske att det kommer en bild på underverken senare!

Tills dess så önskar jag er alla en bra dag i ljuset. För det kommer mer och mer av det.

Mysa Rönn

I natt invigdes nya dubbeltäcket, ett härligt och fluffigt duntäcke ifrån IKEA.
Sommartäcket började bli på tok för kallt och jag hade länge tänkt att köpa även ett dubbeltäcke(liksom sommartäcket) till vinterhalvåret, istället för två vanliga.

Sagt och gjort, IKEA fick ytterligare ett besök häromsistens och ett Mysa Rönn inköptes.
Nu är det invigt och det var väl utlagda pengar. Är mycket nöjd. :)

Jag kanske är en björn?

Har hamnat i ett sådant där dödläge då jag är sanslöst och sjukligt trött och bara sover och sover.
Undrar i mitt stilla sinne om jag kanske har någon björnintuition inkopplad därbak och borde gå i ide?

Jag sover nästan hela nätterna, går upp några timmar, somnar i soffan eller i gubbhörnan(min "fåtöljhörna" framför braskaminen), vaknar knappt till liv efter två, tre timmar och får tvinga mig att hålla mig vaken ända fram till läggdags. Och den blir bara tidigare och tidigare.
Hur mycket och hur bra jag än sover, så känner jag mig inte det minsta utvilad. Ögonen är torra och irriterade och kroppen känns död.

Det är så här varje år i perioder och jag har fått förklarat för mig att det beror på sjukdomen.
Men ändå känns det svårt att förstå och jag som alltid tyckt att man blir tröttare ju mer man sover och ska undvika att "översova", har väldigt svårt att acceptera att jag inte vill göra annat än att just sova!
Det vore väl en sak om jag fick ut något av sömnen, åtminstone kände mig lite piggare när jag vaknar till, men icke.

Hundarna tycker att jag är vansinnigt tråkig och känner sig förmodligen ganska svikna. Katterna å andra sidan, njuter av lättjan tillsammans med mig vart än jag behagar slockna.
På söndag går vi över till vintertid och dagarna blir kortare. Kanske att det känns lättare att jag sover bort dem då?

Ja men eller hur?

Kroppen säger höst

Jag bara sover och sover...
En indikation som säger att det är höst. Det finns ingen som sover mer än jag på hösten. Vilket känns konstigt, för jag tycker så mycket om hösten med dess friska luft och varma färger.
Men kroppen säger sov och jag sover...
Ytterligare en negativ del av sjukdomen som jag tyvärr inte kommer ifrån.

Pillerier

Svordomsdagen.
Men vad gör man inte för lite sommarprakt?
Idag har jag alltså sått fröer för ögonens fröjd om några månader. Ett jäkla pilleri och det kanske är tur att man inte har barn, med tanke på alla hemskheter som hittar ut genom munnen...

Förutom purvinda, som jag sådde förra året, så blev det även blomman för dagen.
Vindorna är underbara blommor som klättrar fort och smidigt och som blommar i mängder hela sommaren.
Om några veckor hoppas jag på att se livstecken och sen får de hitta ut i blomurnor när det blir varmare.

Det blir varmare och varmare, men framför allt ljusare.
DET gör mycket!
Jag sover mindre, men känner mig ändå ganska utvilad efter natten.
Tyvärr så har jag ondare nu, också ett tecken på att naturen håller på att ställa om sig. Jag hoppas på att det blir bättre snart.

Trots smärtan, så längtar jag mest efter slutet på månaden och pengar, för nu har jag levt på 100:- de senaste två veckorna.
Tur i oturen att jag hade en välfylld frys!

Purpurvinda ifrån sommaren 2011

Funny faces

Jag var så trött idag.
Jag brukar alltid ställa klockan innan jag lägger mig, men oftast vaknar jag innan den ens hinner ringa.
Men idag sov jag till den ringde och jag låg kvar länge i sängen efteråt och funderade på livet, musik och humor.
Försökte väcka kroppen med lite halvdan sänggymnastik och grimaser och började till slut skratta för att jag kände mig så dum!

Uppe på toaletten fortsatte jag grimaserandet framför spegeln och skrattade roat och hest av mina egna "funny faces" som mötte min slitna syn denna morgon.
Jag kände mig så glad och upprymd att jag stunden senare inte ens orkade öppna dörren för att skälla tillbaka på hundarna, som stod i trädgården och skällde på grannen.
Istället fortsatte jag att titta på dem genom köksfönstret och sa tyst för mig själv:
"Ja, skäll ut den dumme jäkeln..." och sen började jag skratta igen.

Jag vet inte vad jag åt igår som kan ha påverkat mig. Jag drack iallafall inget alkoholhaltigt, vilket ni säkert tror!
Faktum är att jag fortfarande känner mig trött och det är väl denna trötthet som gör mig lite knäpp... :)

Tomten läser min blogg!

Vet ni en sak?
Tomten läser min blogg!
Hur jag vet det?
Jo, för han kommer redan på måndag till mig med en liten radio som jag kan ha på sovrummet, så att jag ska få hjälp med sömnen!

Tänk att han gör en sådan tripp så många dagar före Julafton, bara för lilla sömnlösa mig.
Han är allt bra snäll Tomten! :)

1 December

Någonstans tidigt i morgontimman när det tog i och blåste som bäst, då föll jag in i djupsömn. Inte så länge dock, för jag hade ju en klocka som ringde kl. 8.00...
Jag tog kortisonet på sängkanten och lade mig igen och blundade. Allt medan fönstren skallrade och träden piskade utanför.
Oljuden kändes rofyllda.

När jag låg där och blundade, så kom jag att tänka på att mamma berättade en gång för längesen, att hon alltid var tvungen att sätta sig vid symaskinen och sy för glatta livet när jag var liten. Det var nämligen enda sättet att få mig att somna. Det maniska oljudet ifrån den gamla Huskvarnan sövde mig alltså.
Kom även att tänka på att jag under en längre tid när jag var i tonåren, alltid lät radion på stereon stå på hela natten. På en jättelåg ljudnivå, så att jag nästan knappt hörde själv vad de sa eller spelade. Men tillräckligt högt för att ljudet skulle hjälpa mig att somna lättare.
Under samma tidpunkt hade jag också med mig en freestyle med musik när jag var på ett ridläger, för att lyssna på så att jag skulle kunna sova.

Men varför har jag inte tänkt på det förut?
Problemen är ju inte nya, jag har alltid haft perioder där jag har haft svårt att sova.
Nu har jag inte varken någon stereo eller radio längre, men en liten radio borde ju inte vara så dyr.
Om inte annat, så kanske Tomten kan komma med en om en sisådär 23 dagar..?

Avlägset men så nära

Det är natt till lördag.
Jag har väldigt ont i händerna, men försöker skriva lite ändå. Jag hoppas på att bli trött nämligen. En bok att läsa är ju bättre än att sitta vid datorn, men jag orkar inte hålla i någon nu. En ljudbok på mp3 hade varit toppen förstås, men har ingen sådan tillgänglig tyvärr.

Jag har tagit några växtbaserade sömntabletter och väntar även på att dessa ska ge "utslag".
Har knappt fått sova något alls i över en veckas tid. All stress och oro gör det omöjligt för kroppen och hjärnan att få ro.
Jag sover bara korta stunder och kommer aldrig ned i djupsömnen, som är så viktig för kroppen för att kunna återhämta sig. Jag vaknar hela tiden, av allt eller absolut inget och även fast jag känner mig trött, så går det inte att sova. Spelar ingen roll om jag matar hjärnan med intryck eller försöker matta ut kroppen, så varvar det någonstans därinne något så ini, att det inte ens spelar någon roll att bensinen tar slut.

Idag gav jag mig en ordentlig genomkörare som innehöll både taxiresa, IKEA-besök, en titt på Systembolaget, för att sedan avslutas med en matshopping på ICA Maxi. Allt på fredag och löningsdag för att göra det så jäkligt som möjligt.
Väl hemma väntade tvätt på att tvättas, disk på att diskas och redan tvättad och torkad tvätt på att vikas. Och Idol, där dessvärre den allra bästa sångerskan fick halka ut på ett fisigt bananskal.

Men är jag efter denna dagen trött? Oh ja. Och fy vad fötterna och resten av kroppen skriker.
Kan jag sova? Nej.
Just nu har jag bara i huvudet att jag måste orka ta fram allt älskat Adventspynt imorgon. Julen är viktig för mig, likaså Advent. Jag är aldrig tidig, men heller aldrig sen.
Dock känns Advent väldigt avlägset just nu...hehe, eller hur?!

Men nu ger händerna upp här, så jag gör ett nytt försök.
Håll tummar och tår för att jag får sova denna natt, hela natten!

Today's the day

Jag känner mig lugn.
Har i flera dagar varit lite speedad inför den här dagen och mycket tankar ha det varit.
Jag har gjort en massa saker för att få tiden att gå och försöka hålla mig på jorden.

Igår kväll fick jag göra en massa grejer för att överhuvudtaget kunna koppla av.
Jag badade fötterna, läste, spelade Wordfeud, chattade...
Kl. 03.00 så var jag kanske lite trött och lade mig faktiskt och lät kroppen flyta ned i madrassen.

..."Mjao..? Mjaao..? MJAOOOOO!!!!"

Combon satt förstås på "sitt" datarum med största hörlurarna och hörde som vanligt ingenting.
I någon minut låg jag och försökte lura katten att jag sov, men då hoppade hon förstås upp på mig och "tramp, tramp, tramp" och "MJAAAOOOOO!" i mina känsliga, trötta öron.

Ingen kattmat i skålarna. Orutinerat. Sådant kollar man ju innan man går till sängs.
Efter rassel i kattmatssäcken vaknade plötsligt resterande medlemmar i kattmaffian till liv och jag höll på att slå ihjäl mig i mörkret, snubblandes över fyra hungriga och överdrivet fjäskande katter.
En titt i telefonfönstret på väg tillbaka till sängen påvisar att klockan hunnit fram till 04.25.
Men denna gång hann jag nog nästan bara lägga mig, sen var det som att få en smäll i huvudet och jag somnade ganska omgående.

Hann se det där gamla ansiktet i mitt igen, men hade inte alls ork att känna in vad han ville.
Men jag blev inte rädd denna gång. Tror till och med att jag log lite. :)

Här lägger man sig en stund

Har kommit in en riktigt höstig trött-svacka och behöver nästan alltid en eller två ganska långa sömnstunder under dagen, förutom att jag lagt till två extra timmar på nattsömnen.

Det är inget ovanligt egentligen. Mycket av det hör till sjukdomen.
Faktum är att jag känt mig så mycket piggare på ett sätt hela det här året, men senaste tiden så har musten väldigt snabbt gått ur mig.
Enda jobbiga med att sova/vila så mycket är alla dessa drömmar. Ju mer jag sover, desto livligare och rörigare drömmar.
Häromnatten drömde jag att jag vaknade av att ha ett mycket allvarligt, och ganska kargt/härjat ansikte bara 20-30 cm ifrån mitt eget. Det fanns ingen kropp eller så, bara det här ansiktet.
Jag blev rädd förstås, mesig som jag är, och blundade hårt. Så hårt att jag somnade igen - i drömmen.
Det här ansiktet har följt mig sedan dess. Jag ser det framför mig hela tiden. Trots att det ändå är så tydligt så kan jag inte säga vem det är, bara att det är en gammal människa...som ser ut att ha legat begravd ganska länge. :/
Uppenbarligen är det viktigt på något sätt eller så är det bara mitt undermedvetna som vill jäklas och skrämmas lite.

Så idag efter frukost var det dags för en sömntripp i soffan igen. Och en dröm som bet sig fast och hänger kvar, trots att det gått flera timmar.
Denna gång födde jag 6 st...kattungar.
Otroligt söta med jättefina färger och de var så underbart fina, söta och bedårande. Det var inte ens konstigt att lägga dem på kö och amma dem, trots att det var kattungar! :S
Och gå i affären och köpa pyttesmå, söta kattungekläder..!

Dessa drömmar, detta undermedvetna.
Ibland undrar man vart man är på väg egentligen...

Det skulle vara intressant

Min sambo pratar i sömnen.
Ibland går han i sömnen, leker i sömnen och är allmänt okontrollerbar i sömnen. Oftast så är det roligt att se och lyssna på vad han ställer till med.
Ibland vaknar man och tycker att det är lite otäckt. Mest är jag rädd för att han ska klättra ut genom något fönster eller på något annat sätt skada sig.
Än så länge lever han och mår gott(hoppas jag).

Jag ska poängtera att dessa sömn-eskapader inte artar sig jämt. Men när de väl gör det, så brukar det vara något utöver det ovanliga.
I natt låg jag i över en timme bredvid en konstant snurrande kropp som skrek "Botten å skräp!" så det vibrerade i fönsterglasen. Emellanåt låg han helt stilla och skrek "Gul å blå!" istället.
Jag har lärt mig att man inte ska väcka folk som drömmer eller går i sömnen - såvida de INTE är på väg att göra illa sig själva eller någon annan vill säga.

Så när sambon har sina nätter i rampljuset så är det mest att ligga och lyssna.
Och titta.
Och tänka att man faktiskt får se hela showen gratis, liggande i sin egen varma och sköna säng. Det kan ju nästan inte bli bättre.
Men nog skulle det vara intressant att verkligen få veta vad som pågår inne i den där hjärnan när han sover!