Frusen och ingen hjärna

Jag har varit så frusen senaste dagarna.
Det har inte varit överdrivet kallt ute, men det blåser en riktigt bitter nordanvind som tar sig igenom varenda skrymsle här i kåken. För att inte tala om kläderna.

Efter att ha eldat ihärdigt hela dagen och hela kvällen lång, så är det lite för behagligt och varmt uppe i sovrummet. Så varmt och jobbigt har det varit i några nätter, att jag bestämde mig för att byta till sommartäcket. Och det gjorde en klar förbättring för den tröga sömnen.
Har i några nätter sovit som en klubbad säl och beter mig som en 100-åring på sömnmedel när klockan ringer på morgonen.

Jag är alltid segare än segast på morgonen.
Det är inte bara lederna som knäpper, sprakar och smärtar stelt, utan även hjärnan är på vift någonstans i ett grått ludd.
Råkar jag någon gång ha sällskap vid frukostbordet, så får jag sitta och koncentrera mig som en idiot på att inte säga dumma eller konstiga saker. Tyvärr slinker en och annan groda i allafall och även fast jag skulle kunna skylla på att jag är trött (vilket jag är, något alldeles fruktansvärt trött!), så gör jag inte det. Och just det förstår jag inte varför ärligt talat.
Jag menar, det är ju stundtals så lätt att skylla på allt annat här i livet..?

Igår tog det sex timmar och lika många koppar kaffe, innan jag började känna av någon form av tankeverksamhet där uppe i kontoret.
Seriöst? Man kan ju nästan få för sig att man har näringsbrist.
Får nog bli en bit mörk choklad och ett halvt glas rött efter frukosten i fortsättningen. ;)