Igår var det vår 2-årsdag!
Vi firade den dock i söndags, eftersom sambon jobbade extra långt pass igår.
Precis som för ett år sedan, så valde vi att gå på bio och istället för förra årets The Hobbit, så blev det i år The Hobbit 2.
Förra året unnade vi oss en varsin varmrätt på Texas Longhorn efter filmen, men i år kändes det bättre och billigare att åka hem och laga middag.
Dock gjorde vi en avstickare på hemvägen och tog en kaffe hos ett par kompisar. Och jo, det gjorde vi visst förra året också...
Iallafall så springer åren och tiden på.
Det känns fortfarande som att det var igår som snygge sambon släntrade in genom dörren och gav mig en kram.
Sen tittade vi på film. Och åt en liten middag. Och drack kaffe.
Kanske inte konstigt att vi båda tycker att det känns som ett bra sätt att fira årskärlek med film och mat.
Det var ju liksom så det började. :)
Visar inlägg med etikett kaffe. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kaffe. Visa alla inlägg
tisdag 17 december 2013
lördag 24 augusti 2013
Startminne eller plåster på såren
Lördag och ännu en vecka gick.
Vi har varit på vårt första besök på fertilitetskliniken och...ja.
Det känns bra på ett sätt. Nu har vi fått stöd i detta, någon att prata med, någon att ställa dumma frågor till. Samtidigt känner jag mig oroad över att lägga över så mycket av mig och av oss på dessa okända människor.
Och jag är rädd.
Rädd för att det, trots alla uppoffringar, inte kommer att lyckas.
Rädd för att kroppen ska sparka bakut, rädd för att det ska vara fel på mig, rädd för att det ska vara fel på sambon.
Men mest är jag rädd för att jag inte har någon kontroll längre, att jag inte bestämmer helt och fullt över mitt liv.
Jag fick tidigt börja bestämma och göra val i livet. Jag hade dåligt med riktlinjer, inga regler och det var ont om guidade turer in i vuxenvärlden.
På gott och ont, men jag saknade ofta att jag inte kunde vända mig hit eller dit för råd, stöd och hjälp. Jag hade behövt den tryggheten.
Nu är det idag och mitt tidigare liv har format mig till en stark person som vet vad jag vill, vad jag tycker och oftast vad jag gör.
Då är det väldigt svårt att bara släppa allt. Lika svårt som det är att acceptera att det inte fungerar.
Förut var problemet att bara den ena i förhållandet ville ha barn. Med det ur världen, så trodde jag väl att nu, nu kommer äntligen min tur!
Efter alla svåra sorger, all jäkla väntan och alla tuffa år, nu träffade jag Prinsen på den vita springaren och nu var tiden inne att gemensamt få barn.
Äntligen skulle Sundinskan få träffa sin efterlängtade och alldeles egna familj!
Make love not war, and make babies, lots of babies!
Åh herregud så naivt.
Men jag förstod under mötets gång att jag är helt normal. Jag har tänkt precis som alla andra som ska börja försöka göra barn.
Tyvärr får många det kastat i ansiktet under tidens gång när det inte blir något knyte av all denna kärleken.
Precis som jag. Som vi.
Efter mötet köpte jag mig en ny kaffemugg.
Startminne på vår resa eller plåster på såren efter en fruktans tid?
Tiden får utvisa vad den kommer att associeras till.
Vi har varit på vårt första besök på fertilitetskliniken och...ja.
Det känns bra på ett sätt. Nu har vi fått stöd i detta, någon att prata med, någon att ställa dumma frågor till. Samtidigt känner jag mig oroad över att lägga över så mycket av mig och av oss på dessa okända människor.
Och jag är rädd.
Rädd för att det, trots alla uppoffringar, inte kommer att lyckas.
Rädd för att kroppen ska sparka bakut, rädd för att det ska vara fel på mig, rädd för att det ska vara fel på sambon.
Men mest är jag rädd för att jag inte har någon kontroll längre, att jag inte bestämmer helt och fullt över mitt liv.
Jag fick tidigt börja bestämma och göra val i livet. Jag hade dåligt med riktlinjer, inga regler och det var ont om guidade turer in i vuxenvärlden.
På gott och ont, men jag saknade ofta att jag inte kunde vända mig hit eller dit för råd, stöd och hjälp. Jag hade behövt den tryggheten.
Nu är det idag och mitt tidigare liv har format mig till en stark person som vet vad jag vill, vad jag tycker och oftast vad jag gör.
Då är det väldigt svårt att bara släppa allt. Lika svårt som det är att acceptera att det inte fungerar.
Förut var problemet att bara den ena i förhållandet ville ha barn. Med det ur världen, så trodde jag väl att nu, nu kommer äntligen min tur!
Efter alla svåra sorger, all jäkla väntan och alla tuffa år, nu träffade jag Prinsen på den vita springaren och nu var tiden inne att gemensamt få barn.
Äntligen skulle Sundinskan få träffa sin efterlängtade och alldeles egna familj!
Make love not war, and make babies, lots of babies!
Åh herregud så naivt.
Men jag förstod under mötets gång att jag är helt normal. Jag har tänkt precis som alla andra som ska börja försöka göra barn.
Tyvärr får många det kastat i ansiktet under tidens gång när det inte blir något knyte av all denna kärleken.
Precis som jag. Som vi.
Efter mötet köpte jag mig en ny kaffemugg.
Startminne på vår resa eller plåster på såren efter en fruktans tid?
Tiden får utvisa vad den kommer att associeras till.
Bilden är lånad ifrån Lagerhaus
onsdag 20 mars 2013
En "sådan" dag
Den började med att jag trampade i en stor hundspya som låg utfläkt över fyra trappsteg - i trappen.
Kombinera ihop trapptork av söligt klet som luktar skunk med reumatism och morgonstelhet.
Har du svårt att se det framför dig så kan jag berätta att kombinationen är svårslagen!
Någon timme senare får jag en jobbigt besked. Jag har väntat på svar sedan i måndags och idag fick jag alltså ett negativt svar.
Psykbryt deluxe och tårflöden över det normala rådde ända in på eftermiddagstimmarna, innan jag somnade under ett stort duntäcke i soffan.
Tre timmar senare.
Sitter här och funderar på vad livet vill mig egentligen?
Vad är det för vits med allt elände?
Och varför är det så svårt att få hjälp inom sjukvården idag?
Inga svar. Hittar inte ens någon mening med kaffet denna dag.
Imorgon hoppas jag på en bättre.
Kombinera ihop trapptork av söligt klet som luktar skunk med reumatism och morgonstelhet.
Har du svårt att se det framför dig så kan jag berätta att kombinationen är svårslagen!
Någon timme senare får jag en jobbigt besked. Jag har väntat på svar sedan i måndags och idag fick jag alltså ett negativt svar.
Psykbryt deluxe och tårflöden över det normala rådde ända in på eftermiddagstimmarna, innan jag somnade under ett stort duntäcke i soffan.
Tre timmar senare.
Sitter här och funderar på vad livet vill mig egentligen?
Vad är det för vits med allt elände?
Och varför är det så svårt att få hjälp inom sjukvården idag?
Inga svar. Hittar inte ens någon mening med kaffet denna dag.
Imorgon hoppas jag på en bättre.
tisdag 12 februari 2013
Det blir ljusare
Vi går mot ljusare tider.
Det är kallt som fasen och det snöar nästan varje dag, lite pö om pö, men det blir ljusare. Kvällarna går lite längre för varje vecka innan jag tänder lamporna här hemma.
Inte för att jag orkar bry mig egentligen, för precis som vanligt när det händer något i naturans magiska, så sover jag bort både dagar, kvällar och nätter utan pardon.
Det är som att kroppen går i ide eller något. Jag blir den där björnen igen.
Men idag har jag tvingat upp mig själv och den värkande kroppen i något sånär tid och jag sitter nu och dricker dagens enda kopp kaffe innehållande koffein. En stooor om dagen, sedan är det koffeinfritt som gäller.
Idag är det Fettisdagen och det ska bakas LCHF Semlor här hemma. Jag sitter i detta nu och väntar på dagens bakkamrat.
Kanske att det kommer en bild på underverken senare!
Tills dess så önskar jag er alla en bra dag i ljuset. För det kommer mer och mer av det.
Det är kallt som fasen och det snöar nästan varje dag, lite pö om pö, men det blir ljusare. Kvällarna går lite längre för varje vecka innan jag tänder lamporna här hemma.
Inte för att jag orkar bry mig egentligen, för precis som vanligt när det händer något i naturans magiska, så sover jag bort både dagar, kvällar och nätter utan pardon.
Det är som att kroppen går i ide eller något. Jag blir den där björnen igen.
Men idag har jag tvingat upp mig själv och den värkande kroppen i något sånär tid och jag sitter nu och dricker dagens enda kopp kaffe innehållande koffein. En stooor om dagen, sedan är det koffeinfritt som gäller.
Idag är det Fettisdagen och det ska bakas LCHF Semlor här hemma. Jag sitter i detta nu och väntar på dagens bakkamrat.
Kanske att det kommer en bild på underverken senare!
Tills dess så önskar jag er alla en bra dag i ljuset. För det kommer mer och mer av det.
tisdag 15 januari 2013
Koffeinkonsumtion
Så var det då dags att påbörja årets nyårslöfte.
Jag brukar inte ge några nyårslöften, och jag bestämde mig faktiskt först veckan efter nyår också. Men i år ska jag iallafall verkligen göra mitt bästa för att minska ner på min koffeinkonsumtion.
Jag dricker mellan 10-16 koppar kaffe - per dag.
Att dricka så mycket kaffe varje dag är säkert jättebra emot något som säkert är ohälsosamt. Men jag antar att det är precis lika dåligt för något annat.
Något som jag vet att det kan påverka väldigt negativt är fertiliteten. Och den vill jag gärna hjälpa upp på traven om det är möjligt.
(Det finns undersökningar som visar att tre koppar kaffe om dagen minskar fertiliteten med 25%(!), motsvarande om man skulle dricka 2 koppar kaffe/veckan.
25%! Jag antar att det med min koffeinkonsumtion vore helt omöjligt att få en bulle i ugnen...)
Då jag fick både bra och sämre nyheter hos läkaren sist, så kände jag att det är dags att börja tänka på hälsan i ett ännu större omfång.
Jag har gått ned 25 kg i vikt de senaste 2,5 åren.
Inte mycket över tiden kanske, men med tanke på att jag stoppar i mig kortison varje dag och inte tränar alls så är jag nöjd.
Jag slutade röka för längesen och jag dricker mycket sällan.
Jag har tagit bort socker och jag försöker sova minst sex timmar varje natt. Det sista är väldigt svårt, men jag försöker - det är huvudsaken.
Så det var väl egentligen kaffe kvar som kan räknas som en last eller ett beroende.
Många har ifrågasatt om det är bebisverkstad på gång när jag berättade att jag skulle minska på kaffet, men jag kan berätta att så inte är fallet.
Jag tycker dock om att planera och är gärna ute i god tid om det går.
Hade jag barn eller inte planerade att skaffa några...ja, då hade jag nog inte brytt mig i att minska ned på koffeinet.
Jag brukar inte ge några nyårslöften, och jag bestämde mig faktiskt först veckan efter nyår också. Men i år ska jag iallafall verkligen göra mitt bästa för att minska ner på min koffeinkonsumtion.
Jag dricker mellan 10-16 koppar kaffe - per dag.
Att dricka så mycket kaffe varje dag är säkert jättebra emot något som säkert är ohälsosamt. Men jag antar att det är precis lika dåligt för något annat.
Något som jag vet att det kan påverka väldigt negativt är fertiliteten. Och den vill jag gärna hjälpa upp på traven om det är möjligt.
(Det finns undersökningar som visar att tre koppar kaffe om dagen minskar fertiliteten med 25%(!), motsvarande om man skulle dricka 2 koppar kaffe/veckan.
25%! Jag antar att det med min koffeinkonsumtion vore helt omöjligt att få en bulle i ugnen...)
Då jag fick både bra och sämre nyheter hos läkaren sist, så kände jag att det är dags att börja tänka på hälsan i ett ännu större omfång.
Jag har gått ned 25 kg i vikt de senaste 2,5 åren.
Inte mycket över tiden kanske, men med tanke på att jag stoppar i mig kortison varje dag och inte tränar alls så är jag nöjd.
Jag slutade röka för längesen och jag dricker mycket sällan.
Jag har tagit bort socker och jag försöker sova minst sex timmar varje natt. Det sista är väldigt svårt, men jag försöker - det är huvudsaken.
Så det var väl egentligen kaffe kvar som kan räknas som en last eller ett beroende.
Många har ifrågasatt om det är bebisverkstad på gång när jag berättade att jag skulle minska på kaffet, men jag kan berätta att så inte är fallet.
Jag tycker dock om att planera och är gärna ute i god tid om det går.
Hade jag barn eller inte planerade att skaffa några...ja, då hade jag nog inte brytt mig i att minska ned på koffeinet.
lördag 26 maj 2012
Sommarbölja
Som ni förstår så har jag tagit fasta på det vackra vädret och struntat fullkomligt i allt vad datorer heter.
Men också för att datorn har varit på en liten rensning och fått en dödsdom(!) under veckan. Är det inte det ena, så är det det andra brukar det heta, men här har det varit både en och två saker alltså.
I onsdags så var det den varmaste majdagen i Karlstad sedan 1941!
I torsdags kändes det dock ännu varmare, men jag har inte hört om det blev den varmaste majdagen istället.
Nu har det hunnit blivit lördag och värmen består.
Det står korsdrag här hemma både uppe och nere. Markiser och hissgardiner används flitigt.
Hundarna trugar efter sina kylhalsband direkt på morgonen och jag får vissa dagar tvinga i mig det varma kaffet. Imorgon ska jag nog göra en stor islatte istället!
Mina leder njuter av värmen.
Jag har heller inte ont av värme, utan mår väldigt bra i sinnet just nu faktiskt.
Dock håller FFH i sig och det är väl också värmens förtjänst... Inget gott som inte har något ont med sig!
Ikväll ska jag iväg och grilla hos någons mamma.
Det ni! ;)
Men också för att datorn har varit på en liten rensning och fått en dödsdom(!) under veckan. Är det inte det ena, så är det det andra brukar det heta, men här har det varit både en och två saker alltså.
I onsdags så var det den varmaste majdagen i Karlstad sedan 1941!
I torsdags kändes det dock ännu varmare, men jag har inte hört om det blev den varmaste majdagen istället.
Nu har det hunnit blivit lördag och värmen består.
Det står korsdrag här hemma både uppe och nere. Markiser och hissgardiner används flitigt.
Hundarna trugar efter sina kylhalsband direkt på morgonen och jag får vissa dagar tvinga i mig det varma kaffet. Imorgon ska jag nog göra en stor islatte istället!
Mina leder njuter av värmen.
Jag har heller inte ont av värme, utan mår väldigt bra i sinnet just nu faktiskt.
Dock håller FFH i sig och det är väl också värmens förtjänst... Inget gott som inte har något ont med sig!
Ikväll ska jag iväg och grilla hos någons mamma.
Det ni! ;)
torsdag 19 april 2012
Huskur
Kan berätta att outspädd 24%-ig ättika fungerar alldeles utmärkt emot nagelsvamp.
Jag hade turen att ha en flaska hemma, eftersom jag kalkar av kaffebryggaren med just den ättikan.
Nu har jag duttat på nageln morgon och kväll och redan efter tredje dagen såg den lille rackaren piggare ut!
Ett litet huskurstips så här innan helgen. :)
Jag hade turen att ha en flaska hemma, eftersom jag kalkar av kaffebryggaren med just den ättikan.
Nu har jag duttat på nageln morgon och kväll och redan efter tredje dagen såg den lille rackaren piggare ut!
Ett litet huskurstips så här innan helgen. :)
torsdag 1 mars 2012
fredag 27 januari 2012
Frusen och ingen hjärna
Jag har varit så frusen senaste dagarna.
Det har inte varit överdrivet kallt ute, men det blåser en riktigt bitter nordanvind som tar sig igenom varenda skrymsle här i kåken. För att inte tala om kläderna.
Efter att ha eldat ihärdigt hela dagen och hela kvällen lång, så är det lite för behagligt och varmt uppe i sovrummet. Så varmt och jobbigt har det varit i några nätter, att jag bestämde mig för att byta till sommartäcket. Och det gjorde en klar förbättring för den tröga sömnen.
Har i några nätter sovit som en klubbad säl och beter mig som en 100-åring på sömnmedel när klockan ringer på morgonen.
Jag är alltid segare än segast på morgonen.
Det är inte bara lederna som knäpper, sprakar och smärtar stelt, utan även hjärnan är på vift någonstans i ett grått ludd.
Råkar jag någon gång ha sällskap vid frukostbordet, så får jag sitta och koncentrera mig som en idiot på att inte säga dumma eller konstiga saker. Tyvärr slinker en och annan groda i allafall och även fast jag skulle kunna skylla på att jag är trött (vilket jag är, något alldeles fruktansvärt trött!), så gör jag inte det. Och just det förstår jag inte varför ärligt talat.
Jag menar, det är ju stundtals så lätt att skylla på allt annat här i livet..?
Igår tog det sex timmar och lika många koppar kaffe, innan jag började känna av någon form av tankeverksamhet där uppe i kontoret.
Seriöst? Man kan ju nästan få för sig att man har näringsbrist.
Får nog bli en bit mörk choklad och ett halvt glas rött efter frukosten i fortsättningen. ;)
Det har inte varit överdrivet kallt ute, men det blåser en riktigt bitter nordanvind som tar sig igenom varenda skrymsle här i kåken. För att inte tala om kläderna.
Efter att ha eldat ihärdigt hela dagen och hela kvällen lång, så är det lite för behagligt och varmt uppe i sovrummet. Så varmt och jobbigt har det varit i några nätter, att jag bestämde mig för att byta till sommartäcket. Och det gjorde en klar förbättring för den tröga sömnen.
Har i några nätter sovit som en klubbad säl och beter mig som en 100-åring på sömnmedel när klockan ringer på morgonen.
Jag är alltid segare än segast på morgonen.
Det är inte bara lederna som knäpper, sprakar och smärtar stelt, utan även hjärnan är på vift någonstans i ett grått ludd.
Råkar jag någon gång ha sällskap vid frukostbordet, så får jag sitta och koncentrera mig som en idiot på att inte säga dumma eller konstiga saker. Tyvärr slinker en och annan groda i allafall och även fast jag skulle kunna skylla på att jag är trött (vilket jag är, något alldeles fruktansvärt trött!), så gör jag inte det. Och just det förstår jag inte varför ärligt talat.
Jag menar, det är ju stundtals så lätt att skylla på allt annat här i livet..?
Igår tog det sex timmar och lika många koppar kaffe, innan jag började känna av någon form av tankeverksamhet där uppe i kontoret.
Seriöst? Man kan ju nästan få för sig att man har näringsbrist.
Får nog bli en bit mörk choklad och ett halvt glas rött efter frukosten i fortsättningen. ;)
onsdag 21 december 2011
Julklappsrace
Idag vankas det julklappsrace i stora staden.
Jag räknar kallt med att jag inte kommer att bli ensam...
Men kanske att jag är en av få som kommer att lalla runt utan stress?
Jag tycker egentligen inte om att shoppa och ränna i affärer, men under rätt förutsättningar(lite folk, gött väder och bra humör) så gillar jag att gå runt på stan och bara titta i fönster, iaktta människor, ta en kaffe och njuta av att bara vara.
Idag ska jag nog försöka få in lite sådant emellan affärerna och julklapparna.
För vädret är gött och humöret på töpp! :)
Jag räknar kallt med att jag inte kommer att bli ensam...
Men kanske att jag är en av få som kommer att lalla runt utan stress?
Jag tycker egentligen inte om att shoppa och ränna i affärer, men under rätt förutsättningar(lite folk, gött väder och bra humör) så gillar jag att gå runt på stan och bara titta i fönster, iaktta människor, ta en kaffe och njuta av att bara vara.
Idag ska jag nog försöka få in lite sådant emellan affärerna och julklapparna.
För vädret är gött och humöret på töpp! :)
måndag 16 maj 2011
Ska vi ta en kopp?
Käre Gud... Jag tror inte alls på dig eller din existens, men om du vill så får du väldigt gärna motbevisa mig.
Om du kan lyfta bort bara lite av denna fruktans smärta som härjar mina leder dygnet runt, så kan vi ju alltid ta en kaffe och töla lite.
onsdag 19 januari 2011
Isgata
Så är man förpassad till husets fyra väggar på allvar.
Utanför råder fullständig och livsfarlig isgata, efter några dagars töväder. Idag är det dock minusgrader igen, men det är ganska fint ute.
Så därför känner jag mig lite butter, för jag hade gärna velat fotografera lite.
Men...jag tog en härlig kaffepaus på förstukvisten i allafall.
Medan hundarna brassade runt som dårar i trädgården, smuttade jag på en kopp med kaffe, sittande på en filt på bänken som står där ute.
Värdefullt ögonblick kallas det.
När man sitter och ser ut över fälten, solen lyser varm i snön, det ryker hemtrevligt ur ens kaffekopp och man kan lugnt och skönt sitta och titta på när grannen förtretligt försöker få in ungtjurarna som smitit ur hagen.
Hade jag kunnat så hade jag självklart sprungit dit och hjälpt honom ur hans lisa och svordomar, men istället hade jag ett värdefullt ögonblick... ;)
Utanför råder fullständig och livsfarlig isgata, efter några dagars töväder. Idag är det dock minusgrader igen, men det är ganska fint ute.
Så därför känner jag mig lite butter, för jag hade gärna velat fotografera lite.
Men...jag tog en härlig kaffepaus på förstukvisten i allafall.
Medan hundarna brassade runt som dårar i trädgården, smuttade jag på en kopp med kaffe, sittande på en filt på bänken som står där ute.
Värdefullt ögonblick kallas det.
När man sitter och ser ut över fälten, solen lyser varm i snön, det ryker hemtrevligt ur ens kaffekopp och man kan lugnt och skönt sitta och titta på när grannen förtretligt försöker få in ungtjurarna som smitit ur hagen.
Hade jag kunnat så hade jag självklart sprungit dit och hjälpt honom ur hans lisa och svordomar, men istället hade jag ett värdefullt ögonblick... ;)
tisdag 26 oktober 2010
Glöm morgonkaffet, glöm lunchkaffet, glöm...
Det fanns en tidpunkt i livet då posten kom tidigt på dagen.
Farfar satt och läste tidning och tittade igenom räkningar till morgonkaffet över den mönstrade vaxduken i deras gulmålade kök.
När jag flyttade hemifrån var jag ung(och mycket dum ska tilläggas) och då fanns det inget intresse för varken morgonkaffe eller dagstidningar. Och räkningar, det var då absolut inte intressant!
Kaffe drack man på jobbet eller när man hälsade på kompisar. Men mest drack man vin. Rödvin i bag-in-box.
Det spelade ingen roll vilken dag i veckan det var. Vi var ju unga, vi klarade allt, visste allt och orkade allt.
Lite senare i tiden blev jag en riktigt "kaffekärring". Minst en kanna om dagen - själv!
Och ungefär samtidigt som jag flyttade ut till det kära landet igen efter ett par år i storstaden, då kom jag på vad underbart det var att inta kaffet på trappan i solen.
Sedan blev det liksom nytta med nöje att bläddra igenom posten samtidigt. Titta på reklamerbjudanden och låta det bruna guldet fylla strupen, allt medan solen smekte mina kinder.
Det blev en livskvalité.
Men posten kom senare och senare.
Farfars morgonkaffe blev mitt förmiddagskaffe.
Och mitt förmiddagskaffe blev så småningom lunchkaffe medan posten tittades igenom.
Sen vi flyttade till det nya huset, så har vi fått posten ca mellan kl. 14-15. Eftermiddagskaffe.
Men idag fick vi ett meddelande ifrån vår brevbärare, ett allmänt meddelande till kunderna.
Det började så här:
"Från och med den 15 november 2010 kommer din post senare än idag."
Kvällskaffe med andra ord.
Farfar satt och läste tidning och tittade igenom räkningar till morgonkaffet över den mönstrade vaxduken i deras gulmålade kök.
När jag flyttade hemifrån var jag ung(och mycket dum ska tilläggas) och då fanns det inget intresse för varken morgonkaffe eller dagstidningar. Och räkningar, det var då absolut inte intressant!
Kaffe drack man på jobbet eller när man hälsade på kompisar. Men mest drack man vin. Rödvin i bag-in-box.
Det spelade ingen roll vilken dag i veckan det var. Vi var ju unga, vi klarade allt, visste allt och orkade allt.
Lite senare i tiden blev jag en riktigt "kaffekärring". Minst en kanna om dagen - själv!
Och ungefär samtidigt som jag flyttade ut till det kära landet igen efter ett par år i storstaden, då kom jag på vad underbart det var att inta kaffet på trappan i solen.
Sedan blev det liksom nytta med nöje att bläddra igenom posten samtidigt. Titta på reklamerbjudanden och låta det bruna guldet fylla strupen, allt medan solen smekte mina kinder.
Det blev en livskvalité.
Men posten kom senare och senare.
Farfars morgonkaffe blev mitt förmiddagskaffe.
Och mitt förmiddagskaffe blev så småningom lunchkaffe medan posten tittades igenom.
Sen vi flyttade till det nya huset, så har vi fått posten ca mellan kl. 14-15. Eftermiddagskaffe.
Men idag fick vi ett meddelande ifrån vår brevbärare, ett allmänt meddelande till kunderna.
Det började så här:
"Från och med den 15 november 2010 kommer din post senare än idag."
Kvällskaffe med andra ord.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)