Från vårsol till regn och vintervindar

Innan Valborg osade grillröken tätt här ute på landet.
Jag läste om kokosolja och bikini på balkongen på Facebook och folk delade hejvilt bilder på vårblommor, solsken, svalor och segelbåtar i bloggar och annat på nätet.

Så kom Valborg, med piskande isvindar, ösregn och på många håll även snö...och sedan dess har våren gått i ide.
Det har regnat vareviga dag. Det är mellan +1-6 grader "varmt" ute och det blåser svinkallt.

Helt plötsligt står jag ute på trappen i vinterjacka och mössa och tittar på hundarna som försöker hitta en plats i lä att göra morgonkiss på i trädgården. Samtidigt funderar jag på om jag inte ska ta fram långkalsongerna igen.
För några veckor sedan intog vi frukost på samma trapp, sittandes i shorts och linne och med solglasögon på!

Sjöngs våren in för dåligt?
Blidkas vi till ödmjukhet?
Är istiden nära?

Frågorna är många och medan regnet strilar vidare ned i en strid ström, så tar jag dagens andra kopp kaffe framför kaminen.

Har det gått en vecka till?

Nu springer fullkomligen tiden iväg.
Januari = raketmånaden.
Personligen gör det mig inget. Jag längtar till Februari och bokrea!

I söndags började äntligen handikappridningen igen och det var visst inte bara jag som gottat mig i julmaten. Min handikapphäst Sissi såg ut att ha ätit gott hon med... :)
Det var förstås väldigt jobbigt att sitta till häst igen, speciellt dagarna efter, men också väldigt, väldigt roligt.
Jag känner mig privilegiad att ha fått den här chansen och jag hoppas att ridningen fortsätter att stärka upp mina förtvinade muskler och övertrötta lekamen. Något som jag vet att den stärker är min själ och det är inte så illa pinkat.

Vi har det väldigt kallt sen snart en vecka tillbaka. Så gissa om jag inte var så road över att sotaren skulle komma hit igår eftermiddag, speciellt då vi bara har vedeldning som uppvärmning.
Sambon gick sonika upp i ottan och tände kaminen, gick och lade sig igen och sedan var det bara för mig att tvinga upp kylskåpet några timmar senare och elda i två timmar till, innan farbror Svart skulle komma.
Ja, det var tvunget att brinna ut tre timmar innan han kom, och med -10 grader ute, så sjönk innetemperaturen ganska kvickt. Sotarjäkeln bestämde sig även att vara en timme sen och när termometern tittade ned på 14 grader här inne, så var det bara att baxa fram konvektorelementen och slå på. SUCK.

Det räcker med så lite för att tappa uppvärmningen och vi har haft svårt att hålla värmen sedan igår.
Imorgon blir det tufft igen, för då jobbar sambon och jag är bjuden på 50-årskalas.
Kan man lära hundar att elda i kamin??
Om kroppen nu orkar, så får det nog bli en kort visit. Ibland får man prioritera.

Men nu ska jag nog dricka lite kaffe. Och fortsätta vänta på Februari. :)

FFH

FFH = Förkylning Från Helvetet.
Starten på det nya året börjar alltså med hög feber, halsont och ledvärk som skulle få vilken känslolös jäkel som helst att grina diamanter.

Jag ligger nedbäddad i soffan med tjocka duntäcket och överhettade vetekuddar.
Trots att sambon gick upp i ottan och började elda, så fryser jag snart av mig varenda ben i kroppen.

Men det går väl över.
Det är jobbigt att vi har fått kallgrader ute nu bara. Nu när jag fryser så förbannat.
Men det går väl över det med.

Skulle bara titta in och önska god fortsättning på det nya året till er alla.

Kroppen är inställd på värme

Påsken kom och gick...
Det blev lite fjädrar ute i buskarna i trädgården, men det var precis så mycket påskfirande som blev här hemma.
Vi åkte iväg på påskaftonen till goda vänner och avnjöt trerätters knyt och spelade Trivial Pursuit. En helt okej helg och lagom mycket "fira".
Ska tilläggas att vi (eller så var det bara han, det framgick inte riktigt denna gång...) faktiskt var bjudna över till rara svärmor på påskmiddag under helgen, men sambon tackade vänligt men bestämt nej denna gång. Jag fick veta det först efteråt och kände en stor tacksamhet.
Krystad påskmiddag i helvetet? Nej, det hade nog inte Jesus-killen diggat tror jag.

Det har blivit sommartid på klockan och solen lyser nästan varje dag. Men varför så kallt?
-10 grader på nätterna och lite plus på dagarna. Snön smälter visserligen, men ack så sakta, och mina leder protesterar vilt. Kroppen är inställd på värme nu, men den finns inte.
Vi eldar och eldar från morgon till kväll.

Jag har skådat både svala och tussilago, så våren är onekligen på väg. Det är väl bara för tålamodet att bita ihop och vänta lite till. Det där som jag är så dålig på.
Tycker inte att jag gör annat än väntar!
Kanske att det är min lott här i livet. Att vänta.

Om helgen

Ikväll är det äntligen handikappridning igen!
Jag har varit borta i tre veckor pga förkylning, 40-årskalas och att sjukdomen har besvärat mig mer än vanligt. Den här überkylan gör inte saker och ting lättare när man har ledproblem.

Det är mitten på mars och -20 grader kallt, det är ju helt sjukt! Mindre än två veckor kvar till påsk och det känns som att vi är i Januari och vistas i Norrland samtidigt.
Det är inte så mycket snö kvar, men så att det täcker iaf. Tur är väl det, för annars vet jag inte om vattnet skulle klara sig.
Men på den fronten har vi åtminstone tur(peppar, peppar..!), inget fruset vatten och även om det behöver eldas 24/7 för att hålla värmen här hemma, så går det bra.
Det är tungt och stelt och gör ont, men det kunde absolut vara värre.
Jag är fortfarande husänka, men sambon är här med jämna mellanrum och bär in ved och den hjälpen är jag oerhört tacksam för.

Husänka ja...
Men snart kommer svärmor och hennes make hem, så då har jag äntligen min karl tillbaka på 100% i vårt hem igen. Som jag längtar!
Vi tog en heldag igår och lagade mat och såg på film, promenerade hundar och kramades massor. Skönt!
Och saknaden efter honom känns lite lättare nu, för nu är det ju bara drygt en vecka kvar, inte fem!

Nu är det bara ridningen kvar utav den här helgen. Längtar faktiskt.
Eftersom det har gått fyra veckor sedan sist, så kommer jag att få ett helvete imorgon och troligen på tisdag med(träningsvärk+ledvärk+stelhet), men jag tar det. Det är värt det!

Det roligaste är hur saker och ting har ändrat sig med åren.
När jag var yngre så var det roligaste att rida, träna och tävla och det tråkigaste var allt utöver.
Nu brukar jag se till att vara ute i så god tid att jag kan gå runt och klappa och gosa och borsta(om händerna vill) med ridskolehästarna i över timme innan det är dags att sitta upp!
Och om jag orkar så brukar jag gå runt och bara vara i stallet en stund efteråt också, bara för att det är så mysigt och det gör mig så glad.
Kanske det har blivit lite människa av mig också trots allt. ;)

Mysa Rönn

I natt invigdes nya dubbeltäcket, ett härligt och fluffigt duntäcke ifrån IKEA.
Sommartäcket började bli på tok för kallt och jag hade länge tänkt att köpa även ett dubbeltäcke(liksom sommartäcket) till vinterhalvåret, istället för två vanliga.

Sagt och gjort, IKEA fick ytterligare ett besök häromsistens och ett Mysa Rönn inköptes.
Nu är det invigt och det var väl utlagda pengar. Är mycket nöjd. :)

Frusen och ingen hjärna

Jag har varit så frusen senaste dagarna.
Det har inte varit överdrivet kallt ute, men det blåser en riktigt bitter nordanvind som tar sig igenom varenda skrymsle här i kåken. För att inte tala om kläderna.

Efter att ha eldat ihärdigt hela dagen och hela kvällen lång, så är det lite för behagligt och varmt uppe i sovrummet. Så varmt och jobbigt har det varit i några nätter, att jag bestämde mig för att byta till sommartäcket. Och det gjorde en klar förbättring för den tröga sömnen.
Har i några nätter sovit som en klubbad säl och beter mig som en 100-åring på sömnmedel när klockan ringer på morgonen.

Jag är alltid segare än segast på morgonen.
Det är inte bara lederna som knäpper, sprakar och smärtar stelt, utan även hjärnan är på vift någonstans i ett grått ludd.
Råkar jag någon gång ha sällskap vid frukostbordet, så får jag sitta och koncentrera mig som en idiot på att inte säga dumma eller konstiga saker. Tyvärr slinker en och annan groda i allafall och även fast jag skulle kunna skylla på att jag är trött (vilket jag är, något alldeles fruktansvärt trött!), så gör jag inte det. Och just det förstår jag inte varför ärligt talat.
Jag menar, det är ju stundtals så lätt att skylla på allt annat här i livet..?

Igår tog det sex timmar och lika många koppar kaffe, innan jag började känna av någon form av tankeverksamhet där uppe i kontoret.
Seriöst? Man kan ju nästan få för sig att man har näringsbrist.
Får nog bli en bit mörk choklad och ett halvt glas rött efter frukosten i fortsättningen. ;)

Valmöjligheter

Varmt badkar eller duntäcke i soffan?
Det är kallare ute, vilket också betyder kallare inne. Och jag är fortfarande förkyld och allmänt frusen.

Det finns dock lite som behöver tänkas över innan det tappas upp ett eventuellt bad.
Det snöar och mina leder är s t e l a.
Morgonstelheten sitter fortfarande i trots att det är eftermiddag, men det beror nog mest på att det inte är mer än 16 grader inomhus.
Det skulle alltså vara både väldigt skönt och uppmjukande att täcka kroppen i varmt, ångande vatten.

Men det vore tråkigt om jag inte blir så uppmjukad där i varmvattnet, för då kan det vara väääldigt krystat att ta sig ur badet när vattnet har kallnat.
Med lite vilja och jäklaranamma, så brukar det gå om jag inte tömmer ur vattnet. I allafall om lederna inte är helt stelopererade.
Idag törs jag nog inte chansa... :/

Duntäcke och (banne mig om jag inte ska hämta värmekudden också!) soffa it is.
Då kan jag dessutom titta på några avsnitt av Homeland också.
Om jag inte somnar vill säga.

Hjärtsnurp

Man vaknar faktiskt ganska så fort när termometern inne visar +8 grader.
Ute ska det enligt väderleksrapporten vara -16 grader.
Termometern ute, här hemma, visar då fasen inga -16! Här får man skrapa bort isen på termometerglaset innan man läser sig till -23,8.

Igår eldade vi lite för hårt i vedspisen, så den började ryka in och brandlarmet drog igång både uppe och nere.
Även om man ändock har en aning om vad det beror på, så chockstiger pulsen vanvettigt upp i 200 knyck när det börjar tjuta.
Detta var andra gången brandlarmet gick på mindre än två veckor. Jag kommer ju att få en hjärtinfarkt innan julhelgen ens hinner börja om det ska fortsätta så här!

Glädjetår

Dagen började sent. Men ganska så bra. Stelben till trots.
Kallt ute, men hundarna var nöjda och jag drog mössan extra långt ner över öronen.
Vi skulle täta hålen i källaren idag, men sambon fick skynda till jobbet istället. För att dagen började så sent.

Vi har mycket ved, men den är sur. Alla som försökt att få liv i blöt ved, vet att det inte är lätt.
2,5 timmar senare brinner det äntligen i kaminen, men då har inomhustemperaturen redan hunnit sjunka till futtiga +14,5 grader.
Så nu sitter jag här och huttrar, två meter ifrån kaminen.
Katterna och jag trängs för att få mest värme.
Jag har hämtat vintertofflorna i dun som låg nedpackade i hallgarderoben och en extra tröja.

Men en dålig start kan bli en bra avslutning.
Ett telefonsamtal gav mig lite sinnesfrid och jag grät en liten glädjetår.
Tack för de orden!

Jag jobbar på det

God fortsättning!
Jag har jobbat på en årskrönika sen i November, men det tar tid för mig.
Det är kallt, lederna är stela och det gör ont. Som toppen på isberget har jag dragit på mig en härlig vinterförkylning, med sedvanlig feber, frossa och hosta.
Jag har varit ganska förskonad ifrån förkylningar och virus sista halvåret, så jag ska väl inte gnälla. Det finns alltid de som har det värre.

Det är -23 grader ute och jag är glad att vi inte bor i Dalarna.
Läste i en nättidning igår att det imorgon och resten av veckan kommer att bli nedåt -44 grader i Dalarna.
-44 grader!
Det är ju helt sanslöst kallt.
Hoppas att det inte finns alltför många uteliggare i Dalarna och att de som finns har möjlighet att sova på nattboende eller dyl.
Och ser ni någon stackare med för dåliga kläder, visst har vi alldeles för mycket i våra garderober redan?
Gör en god gärning för den mindre lyckligt lottade. Var så snäll.

Jag ska jobba vidare på årskrönikan, med förhoppning om att kunna lägga ut den till helgen. Tänk vad mycket det här året har innehållit. Mycket dåligt dock, men jag ser fram emot det här nya 2010.
Det kan bara bli bättre nu och jag hoppas innerligt att det blir det också!