Så vackert!

Inte hade jag varit vaken speciellt länge i morse, innan tårkanalerna öppnade sig.
Under den tidiga morgontimman hade en nybliven mor och hennes förstfödde son hamnat på bild och uppenbarade sig så vackra i min inkorg.

Tänk vilket ögonblick i deras liv!

Jag grinade på mig för att de låg där tillsammans, mosiga, slitna och trötta - javisst, men också i ett ofattbart lyckorus som nästan inte går att beskriva.

Jag hoppas innerligt att jag snart får ligga sådär med mitt första barn också. Snart.
Det vore den absolut största lyckan och bedriften i mitt liv.