Men helt ärligt så är mitt liv i en enda lång och osalig nedförsbacke och har varit så länge nu. Senaste året känns skit, jag känner mig stundtals ensam och tom, stundtals kvävd och förstoppad.
Det är inte enbart svart och fanskap, det finns såklart underbara stunder också. Men spiralen snurrar sonika nedåt, hur mycket än solen har lyst bakom molnen.
Jag biter på naglarna igen, hysteriskt. Det är ett väldigt dåligt tecken på mig, för det betyder att jag känner mig osäker, otrygg, stressad, orolig och ledsen.
Jag har inte bitit på naglarna sedan jag lämnade föräldrahemmet.
Jag gick in på en seriös mediumsajt(hur seriösa de nu är och förblir...) och lät mig spås.
Gratis förstås, så då ska man väl definitivt ta det med en nypa salt.
Jag frågade om Kärlek och min Privata relation och fick upp kort som får mig att må ännu sämre. Men som jag förstår utan och innan.
