Det finns idioter överallt

Jag själv inkluderat. Ingen är perfekt.
Men igår slog det liksom över lite.
Först en anonym kommentar som bara kändes konstig, men sen blev det faktiskt etter värre.

En släkting undrade på fullaste allvar om det inte var dags att ta bort våra hundar.
????
För att??
Jo, de var ju "så sjuka".
????
Hon ansåg att eftersom de var så sjuka 2012, plus att Tequila har artros(som är under kontroll), samt att de nu har tampats med öroninflammation i flera veckor, gjorde att det var helt berättigat att ställa den frågan.

Skulle jag skratta eller gråta?
Sambon röt ifrån och tog hand om situationen. Han är då en klippa att lita på när jag tappar talföret.
Men seriöst..?

Jag vet att det finns folk som avlivar djur på betydligt svagare grunder än öroninflammation, men jag skulle aldrig göra det! Skulle aldrig ens komma på tanken!
Är fortfarande lite chockad över det hela och har hela natten legat vaken och funderat på hur vi människor fungerar egentligen.
Tyvärr har jag inga svar och inte har jag blivit klokare heller, bara tröttare.

Familjen von Tratt

Återbesök hos veterinären med djuren igår.
Katten Kennedy fick högsta betyg och väl godkänt och får sluta med både tratt och medicin redan imorgon.
Hundarna var bättre, men kräver längre behandling. Och de som inga trattar hade, de fick med sig denna gång.

Då Cheyenne är grov i omfång, var hennes tratt en storlek större än Tequilas. Och så lilla Kennedys katt-tratt.
Vi kan kalla oss Familjen von Tratt numer!
Nästan som Sound of Music (Family von Trapp), men här hemma hörs sällan ljuv musik i samband med örondroppsbehandlingarna.
Min mage har dessutom flera vackra klösmärken som jag kan springa och visa upp på stranden om jag vill. Men det vill jag inte.

Jag som alltid älskat sol och värme, börjar bli lite fundersam om jag inte ska ta och boka en tid hos farbror doktorn för att kolla upp hyperpigmenteringen som jag erhöll i ansiktet förra sommaren.
Den bleknade under vintern och jag har varit överdrivet noggrann ända ifrån början i år och smörjt in mig med solskyddsfaktor 50+. Men det har inte hjälpt.
Pigmenteringen är tillbaka, den är stor och har lagt sig som skuggor under och runt båda ögonen.
Det ser inte allvarligt ut, men jag är ingen person som haft detta tidigare. Jag har inte många leverfläckar heller.

Kanske bäst att slå en signal iaf, bättre en koll för mycket. Med tanke på hur vanligt det har blivit med hudcancer, så ska man kanske inte bara strunta i det.
Eller vad tycker ni?

Hektisk tid

Några dagar efter Kennedys 16-årsdag fick hon följa med båda hundarna och besöka tant veterinären.
Efter att ha tampats med öronskabb på alla djuren hela våren, så fick det nu vara nog.
Tyvärr visade det sig att djuren inte bara hade öronskabb längre, utan även akut öroninflammation och svamp! :(
Så gissa hur roligt vi har det här hemma nu för tiden...eller hur roligt vi inte har det snarare.

Mitt i kaoset av örondroppar och rengöring valde Lucy att dra sin kos igen. Åter en katt på vift, i över en vecka denna gång.
Tack och lov dök hon plötsligt upp under gårdagen och gjorde mig lycklig, lyckligare, lyckligast!
Ända tills brevbäraren kom med posten och veterinärvårdsräkningen...

Idag har jag varit och lämnat bort en gammal porslinsblomma till sin nya ägare. Jag kände att den inte kom ut till sin rätt här hemma och den behövde mer kärlek än jag iddes ge den.
Nya ägaren blev superglad och där får nog blomman terapi för livet och mer kärlek än den önskar.
På vägen hem gick jag igenom marknaden i barndomsbyn och träffade goda vänner som jag inte sett på länge. Vi bestämde oss för att träffas och grilla och kackla till helgen. Det ska bli roligt.

Knappt hann jag innanför dörren här hemma innan brorsonen stod utanför densamme, för han sover här i natt. Imorgon ska vi lämna honom på fritids, men först ska vi ta sovmorgon.
Eller jag hoppas att vi ska det i allafall!

Grattis Cheyenne!

Grattis finaste Cheyenne 

på

8-årsdagen!

Snart är det slut

Näst sista dagen på året.
Jag vet inte hur den sista kommer att sluta, men jag har förberett för en trerättersmiddag på tu man hand med sambon och djuren här hemma.
Ena hunden har det lite jobbigt med smällare och raketer, så därför vill jag inte gärna åka hemifrån och lämna dem hemma.

I år har vi tappert försökt att få lite sällskap, så som vi hade förra året, men vi har inte fått något napp alls.
Jag vet att sambon, som är mycket social, helst skulle vilja åka in på en nyårs-/födelsedagsfest i stora staden, men har dåligt samvete för att jag blir ensam hemma.
För mig så får han gärna åka om han vill.
Jag känner inte de där personerna ändå, och jag sitter hellre ensam med hundarna och vet att jag är hos dem om det blir något, än att jag sitter i en trång lägenhet bland en massa fulla, okända människor och har tankarna hemmavid och allra helst vill åka hem.

Visst är det roligare att fira in nyår med andra, men vi kan ju inte tvinga hit folk...
Ser hellre att åtminstone en av oss har roligt, än att vi sitter i varsin ände på soffan och är uttråkade båda två.
Men men, morgondagen får utvisa hur det blir.
God mat och en flaska mousserande står i allafall redo i kylen till imorgon.
Och jag tänker njuta oavsett.
Vill du göra mig sällskap, så är du hjärtligt välkommen! :)

Hur ska du/ni fira in det nya året?

Vart tog en hel vecka vägen?

Oj.
Det var en vecka sedan sist, men det känns som att det var igår som jag skrev det senaste inlägget.
Vart tog en hel vecka vägen?!
Har ju inte gjort någonting, mer än sovit, ätit, sett på TV...

Vet att jag omedvetet tryggar energi för kommande hästveckan som börjar på måndag, det går liksom på rutin. Men ändå!
Sambon har frågat varje dag efter jobbet om jag gjort något roligt.
Öh..? Jag har inte gjort något alls... :S
Känner mig otillräcklig som inte ens har kunnat prestera något här hemma.

Ingen lagad mat, ingen städning, ingen maskintömning eller maskinpåfyllning...jag har verkligen bara varit. Om ens knappt det.
Skäms på mig, jag har inte ens varit ute med hundarna..! :(
Nu har vi ju en nära på 4000 kvm stor inhägnad tomt som de har fått rumstrera i bäst de velat, och dörrarna har stått på vid gavel från 07 på morgonen till 22 på kvällen.
Men ändå!

Nästa vecka blir lång, hektisk, rolig, jobbig, stressig, kul, social och krävande på flera sätt.
Ändå ser jag fram emot den varje år.
Förra året hade jag en väldigt bra vecka, men då hade tiden innan varit väldigt bra också.
Nu kämpar jag fortfarande med mer smärtor, jag är stelare än vanligt och jag blir så himla trött hela tiden. Så det blir tufft nästa vecka.

Men jag ser fram emot det ändå!

Rymdfisar

Tankar om ny altanmöbel är minsann en fis i rymden i jämförelse med när man sitter där utan pengar och ett av djuren mår dåligt. :(
Tequila har visat hälta på ena frambenet sedan förra helgen. Ibland syns det inget, men igår och idag har hon varit väldigt halt.
Vi har avvaktat och vilat, men faktum är att det verkar som att hältan blir värre vid just vila.
För som allra haltast, det är hon när hon har sovit, legat eller vilat en stund. Sedan är det som att hon "går av sig" hältan. Efter en stunds rörelse ser man ingen hälta alls i "skritt", men travar hon så kommer den fram igen.

Dock verkar det ju inte göra så ont, för trots detta har hon mer än gärna härjat runt om vi vänt ryggen till. Hon är glad, hon äter och de enda gångerna som hon faktiskt verkar ha jobbigt, är just efter vila.
Vi har känt igenom henne från klorna och upp till ryggen i omgångar. Ingen ökad värme, ingen svullnad, inga sår, inget ömt, inga konstigheter alls.
Vad mycket lättare det skulle vara att lokalisera vart ontet sitter om man hittar någon orsak! 

Sitter nu och funderar på hur jag ska göra. Allt hänger faktiskt bara på den här ekonomin som aldrig får en chans att hämta sig.
Vi hade dock lite tur på spel och dobbel i onsdags, för vi hade hit släktingar som vi skinnade på kortspel. Tur i något iallafall!
De skriver ju inte gärna faktura inne hos veterinären, men vi är ju storkunder sedan tidigare och vi har alltid gjort rätt för oss. Kanske det är okej att betala så mycket man kan och få en faktura på resten..?

Jag ska ringa och prata med dem iallafall. Det har jag råd med åtminstone.

"Vi å du mamma"

Hundbus i vardagsrummet :)

Trerätters nyårsmiddag

Gårdagen firades i lagom stämning, ro och takt med ett annat par hemma hos oss. De hade med sin hund och sov över.
Vi började det nya året med att nästan ställa till med skogsbrand, då en av våra thailändska rislyktor (som vi inte hade tillstånd för) flög rätt in i en kungsgran och fattade fyr. Tack och lov att det regnade och hade så gjort ett bra tag! Elden fick inte fäste, och även om det glödde länge, så dog elden till slut. Puh!

Nyårsmiddagen blev en trerätters som föll oss alla i smaken, även om jag fuskade med min LCHF när det gällde desserten...men det är ju bara Nyår en gång om året!

Förrätt: 

Heta räkor i kokosmjölk med avocado, tomatsås, krispig sallad och röd lök. 

Vitt vin (Tre Apor).

Varmrätt: 

Pepparbiff med rättikagratäng, rödvinssås och stekta grönsaker. 

Rött vin (Chateau Mont-Redon).

Dessert: 

Vit chokladmousse med mosade, limemarinerade hallon. 

Kaffe och whisky eller Baileys.

Luciadagen

Det är elva nätter före jul
då mörkret som tätast står
då vandrar Sankta Lucia omkring
med en krona av ljus om sitt hår.

Se jag önskar er lycka och glädje stor
och all helgens ljusa frid
och jag bådar den sol
som för världen uppgår
den signade juletid

 **************************************

Hemma gick förstås prinsipessorna Luciatåg i ottan och bjöd på så mycket fika, att de fick äta upp det mesta själva när husse och mamma mättat magen. :)

Hundarna mår bra!

Förlåt mig, för att jag inte har uppdaterat!

Tequila fick komma hem på fredag kväll, om än med restriktioner.
Båda hundarna äter fortfarande antibiotika och kommer att göra så i ca två veckor till.
"Okänd virussmitta", där Cheyenne utvecklade en akut lunginflammation. Tequilas höga temp satte henne i chock och sedan visade hennes ytterligare blodprover att hon även har borrelia!
Ja, allt på en gång heter det va?

Under helgen som var så började jag slappna av lite när jag märkte att febern höll sig nere på båda hundarna och Tequila faktiskt åt lite.
Och någonstans där kom det där bakslaget som slår till när man varit stressad för länge. Eftersom jag knappt varken åt eller sov på en vecka så är det kanske inte så konstigt.
Depression Light var förnamnet och jag gjorde nog en liten sväng in i väggen under början på den här veckan.
Ställde mig på vågen i morse och har på en vecka tappat drygt två kilo.
Visst har jag att ta utav, men jag vill inte att det ska försvinna pga svält. Jag är ju en sund människa i grund och botten.

Sen så råkar det vara så att en olycka sällan kommer ensam.
Det var inte "bara" det att hundarna blev sjuka.
Just nu sitter jag i en kärv personlig situation där jag måste göra ett val som är fruktansvärt jobbigt hur jag än väljer.
Pest eller kolera.
Jag ställer frågan åter ut i universum: När får jag vara glad och lycklig egentligen?

Tequila inlagd

Tequila blev kvar på djursjukhuset igår och har varit där inatt och är fortfarande.
Hon blev sämre på förmiddagen igår och vid 11-tiden började tempen stiga.
När vi kom in till djursjukhuset hade den stigit till 40,6 grader och de tog genast beslutet att ta in henne över resten av dagen och natten för undersökningar om vad det är som är fel, men också för den farligt höga febern.

Båda hundarna har insjuknat mycket hastigt med endast ett dygns mellanrum, men nästan exakt lika symptom och febertoppar, vilket ju genast gör att man tror att de bär på något mycket smittsamt.
Dock hittade man inte så mycket att gå på när vi var in med Tequila söndagkväll, medan det på Cheyenne gick att utläsa en lunginflammation.

Apropå Cheyenne, så steg hennes feber också sent igår kväll, men har nu på morgonen gått ned lite och ligger på gränsen med 39,1 grader.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att den inte gör som Tequilas gjorde igår, för då har jag snart två hundar inlagda på djursjukhuset.
Två sjuka hundar och inga pengar.

Ångest är bara förnamnet.

Snälla, snälla...

Så här började jag skriva igår:

Vart börjar man?
Jag har inte sovit på två dygn. Jag kan inte sova, för jag oroar mig så över hundarna. Jag får en timme här och en timme där under dagen emellanåt, men jag känner mig bakfull och på något sätt instängd av övertrötthet. Känner stor sympati med småbarn som bara gråter för att de är för trötta för att orka slappna av.

Cheyennes temp har gått ned och ligger hyfsat stadigt på 39 grader. (Normal temp på en hund är ca 37,5-38,5, men upp till 39 är okej) Men hon har svårt att andas

Här ringde veterinären, vars samtal jag väntat på en hel dag.


Vi fick åka in akut på eftermiddagen igår med Cheyenne.
Utan att dra en hel historia, så har hon fått lunginflammation. Efter tester, röntgen, syrgas osv så fick vi komma hem och nu äter båda hundarna antibiotika.

Idag har Tequilas temp gått upp igen, vilket känns konstigt, eftersom hon är inne på fjärde dagens antibiotikakur.
Bakslag deluxe alltså.

Musten har gått ur mig mer än en gång och den där förbannade förkylningen med hosta har bitit sig fast. Jag är alltså inte bättre jag heller.

Men det finns hopp, det finns änglar och goda vänner där ute.
Nu är jag så himla trött och orolig över Tequilas ökade temp att jag inte riktigt orkar skriva allt det fantastiska som hände igår, vilket är för jäkligt, för jag vill verkligen lyfta fram dessa människor.
Men imorgon ska jag ge er ett positivt inlägg om mänskligheten, vilket väl passar in nu i mörkret.

Fattigt värre

Och där damp Tequilas veterinärvårdsräkning ned i lådan.*ångest*

Man kanske ska göra som diverse organisationer, lägga ut en allmän bild på mina sjuka hundar med en hjärtskärande text om eländes elände och lägga till kontonumret nedför...

Vad är det som händer??

Nu har Cheyenne fått hög feber också! :(

Jag tyckte att hon varit ovanligt låg under hela kvällen och efter att Tequila blivit tempad för kvällen, så tog jag även en temp på Cheyenne - "för skojs skull".
Jo tjenare, hon har 39,9 grader!

Det blev betalsamtal till djursjukhuset ikväll igen, blir en dyr telefonräkning detta...
Ikväll var det en annan jourveterinär och hon tyckte att jag skulle hålla henne under uppsikt och avvakta.
Igår skulle jag fullkomligt ruscha in med Tequila, och nu ska jag avvakta och ta det lugnt(?).
Cheyenne har både ätit, druckit, kissar och bajsar precis som vanligt, men varför denna feber och på båda två?

Blir orolig när Tequilas blodprover var så dåliga och vad beror det på att båda är sjuka med samma höga feber?
Nu har jag ju iallafall kontaktat veterinär, men jag tänker nog ringa och prata med dem under dagen imorgon också. Det känns inte alls bra i magen det här. :(

På begäran

Jo då, flickorna finns kvar, lever och frodas och gör mig gott!

Tequila

Tequila

Mys i soffan! Cheyenne, Mysan & Tequila 

Sfinxvarning i trädgården i våras. Cheyenne & Tequila

Mysan, Tequila & Cheyenne

Tequila & Cheyenne

Sommarbölja

Som ni förstår så har jag tagit fasta på det vackra vädret och struntat fullkomligt i allt vad datorer heter.
Men också för att datorn har varit på en liten rensning och fått en dödsdom(!) under veckan. Är det inte det ena, så är det det andra brukar det heta, men här har det varit både en och två saker alltså.

I onsdags så var det den varmaste majdagen i Karlstad sedan 1941!
I torsdags kändes det dock ännu varmare, men jag har inte hört om det blev den varmaste majdagen istället.

Nu har det hunnit blivit lördag och värmen består.
Det står korsdrag här hemma både uppe och nere. Markiser och hissgardiner används flitigt.
Hundarna trugar efter sina kylhalsband direkt på morgonen och jag får vissa dagar tvinga i mig det varma kaffet. Imorgon ska jag nog göra en stor islatte istället!

Mina leder njuter av värmen.
Jag har heller inte ont av värme, utan mår väldigt bra i sinnet just nu faktiskt.
Dock håller FFH i sig och det är väl också värmens förtjänst... Inget gott som inte har något ont med sig!

Ikväll ska jag iväg och grilla hos någons mamma.
Det ni! ;)

Funny faces

Jag var så trött idag.
Jag brukar alltid ställa klockan innan jag lägger mig, men oftast vaknar jag innan den ens hinner ringa.
Men idag sov jag till den ringde och jag låg kvar länge i sängen efteråt och funderade på livet, musik och humor.
Försökte väcka kroppen med lite halvdan sänggymnastik och grimaser och började till slut skratta för att jag kände mig så dum!

Uppe på toaletten fortsatte jag grimaserandet framför spegeln och skrattade roat och hest av mina egna "funny faces" som mötte min slitna syn denna morgon.
Jag kände mig så glad och upprymd att jag stunden senare inte ens orkade öppna dörren för att skälla tillbaka på hundarna, som stod i trädgården och skällde på grannen.
Istället fortsatte jag att titta på dem genom köksfönstret och sa tyst för mig själv:
"Ja, skäll ut den dumme jäkeln..." och sen började jag skratta igen.

Jag vet inte vad jag åt igår som kan ha påverkat mig. Jag drack iallafall inget alkoholhaltigt, vilket ni säkert tror!
Faktum är att jag fortfarande känner mig trött och det är väl denna trötthet som gör mig lite knäpp... :)

Fast tjuvar har väl ingen säsong

Natt till lördag, eller lördag morgon för att vara exakt, så kröp en okänd bil in bakom mitt hus.
Jag vet inte om den kröp egentligen, men jag förutsätter att folk som inte vill bli sedda eller hörda, smyger.

Hundarna fick frispel och skällde som tokiga och jag for upp med adrenalinet pumpande.
Vad fasen gör jag nu?, vet jag att jag tänkte.
Ingen karl att förlita sig på, inga skjutvapen att handhålla, en kropp som är både seg och klen och långsam.
Dessutom hade jag haft ögongel i ögonen innan läggdags, så inte såg jag speciellt bra heller.

Jag gick in i ett av de stängda rummen på övervåningen och fick se en mörkfärgad bil av sedanmodell och minst två skuggor som smög in och ut ur garaget och uthuset.
Jäkla tjyvhelveten!
På sommaren och hösten åker det ju runt pack och härjar, det vet ju alla som bor så här på landet, men i februari, mitt i vintern? Vad blir det liksom?
Fast tjuvar har väl ingen "säsong" förstås.

Jag kom ned för trapporna med hundarna som besatta runt benen. De skällde och reste ragg och var helt vansinniga.
Tack och lov för att man har vakthundar när det gäller!
Och finns det något som ingen tjyvjäkel brukar vilja beblanda sig med, så är det ilskna hundar.
Jag tände upp på nedervåningen och slängde ett grisöga ut på gården, aktiviteten verkade ha stannat upp av ljusen.
Jag slet upp fönstret i tvättstugan och ropade ut med min starkaste och myndigaste stämma (för dygnstimmen):
-Ni har 10 sekunder på er, sen släpper jag hundarna!
(hundarna gjorde sig väl hörda också skall tilläggas)

Jag tror inte ens att det tog fem sekunder, så gasade de iväg över gårdsplanen så det skrek i både isen på marken och i däcken på bilen.
Jag såg inte reg.numret, för jag hade för suddig syn. Förutom ögongelen, så bländade jag mig själv med alla tända lampor.
Tyvärr kan jag heller inte säga någon exakt färg eller märke på bilen, och då är jag ändå ganska bra på att känna igen bilar.
Det var både för mörkt och fel på den mänskliga faktorn precis just då.

Jag kunde inte lägga mig igen, var alldeles för uppe i varv. Hundarna gick på helspänn i flera timmar efteråt.
Först vid 10-snåret vågade jag mig ut att titta i uthusen för att se om något saknades. Med blotta ögat finns allt kvar, å andra sidan - vad skulle de ha tagit?
Tror bara att jag har ved och en gammal skruttig åkgräsklippare som man kanske kan få något för där ute. En nästan tom dunk med bensin också.
Allt var i allafall kvar. Antagligen fann de också själva ut att det faktiskt inte fanns något att ha på min gård.

Sen exet flyttade så finns det ju ingen bil kvar på gården, och jag funderar på om det därför kan se aningen obebott ut emellanåt här.
Jag snålar ju dessutom med lampor, så det är inte mycket tänt heller.
Men i natt var alla utelampor på gården tända och det såg nog ut som det var fest här på kvällen, för oj vad jag sprang runt och tände och släckte hela tiden.
Det var inte en chans till sömn i natt heller, men det är väl bara normalt.

Eftersom jag är uppväxt på landet, så vet jag ju att detta inte är ovanligt och jag har varit utsatt för det tidigare.
Jag känner mig inte mindre trygg på grund utav detta och jag har ju världens bästa hundar i nöd och kärlek.
Men nog skulle det kännas aningens bättre med en rejäl karl i huset också. Så är det bara.