Det blir en tung och jobbig helg. Känslomässigt.
Jag grinar så gott som hela tiden, men kanske att det är det bästa vi kan göra i situationen som den ser ut (och har sett ut ganska länge).
För att båda ska må så bra som möjligt. Andas ut igen och ta nya tag. Gemensamt eller på varsitt håll.
Ta ett stort steg och få lite tid. Egentid. Därefter gå vidare, bestämma om det var värt det eller inte.
Jag vet inte om jag orkar det här. Är det början eller slutet?
Hua svåra frågor utan svar. Jag har iaf inga... och jag kan inte komma på ngt som inte låter som en klyscha heller så jag håller tyst.
SvaraRaderaSkickar en kram istället!