Här lägger man sig en stund

Har kommit in en riktigt höstig trött-svacka och behöver nästan alltid en eller två ganska långa sömnstunder under dagen, förutom att jag lagt till två extra timmar på nattsömnen.

Det är inget ovanligt egentligen. Mycket av det hör till sjukdomen.
Faktum är att jag känt mig så mycket piggare på ett sätt hela det här året, men senaste tiden så har musten väldigt snabbt gått ur mig.
Enda jobbiga med att sova/vila så mycket är alla dessa drömmar. Ju mer jag sover, desto livligare och rörigare drömmar.
Häromnatten drömde jag att jag vaknade av att ha ett mycket allvarligt, och ganska kargt/härjat ansikte bara 20-30 cm ifrån mitt eget. Det fanns ingen kropp eller så, bara det här ansiktet.
Jag blev rädd förstås, mesig som jag är, och blundade hårt. Så hårt att jag somnade igen - i drömmen.
Det här ansiktet har följt mig sedan dess. Jag ser det framför mig hela tiden. Trots att det ändå är så tydligt så kan jag inte säga vem det är, bara att det är en gammal människa...som ser ut att ha legat begravd ganska länge. :/
Uppenbarligen är det viktigt på något sätt eller så är det bara mitt undermedvetna som vill jäklas och skrämmas lite.

Så idag efter frukost var det dags för en sömntripp i soffan igen. Och en dröm som bet sig fast och hänger kvar, trots att det gått flera timmar.
Denna gång födde jag 6 st...kattungar.
Otroligt söta med jättefina färger och de var så underbart fina, söta och bedårande. Det var inte ens konstigt att lägga dem på kö och amma dem, trots att det var kattungar! :S
Och gå i affären och köpa pyttesmå, söta kattungekläder..!

Dessa drömmar, detta undermedvetna.
Ibland undrar man vart man är på väg egentligen...