Elekricitet

Jag har tänkt på det länge.
Ska jag? Vågar jag? Kan jag?

Det finns väl bara ett sätt att veta antar jag och eftersom det är något som undermedvetet ligger och drar, så är det väl bara att att tjuren vid hornen.
Jag har bestämt mig!

Det är dags att ta tag i den spirituella sidan.
Den där som uppfattade ganska snabbt att det bodde fler än oss fem familjemedlemmar i det gamla barndomshuset.
Den där som drömmar sanndrömmar.
Den där som känner på sig att saker kommer att hända eller sägas innan de gör det.
Den där sidan som av någon märklig anledning visar mig saker som inte kanske klassas som naturliga alla gånger.
Den där sidan som alltför ofta har skrämt mig ganska mycket.

Men vad ska man göra med sina rädslor? Jo, man ska utmana dem. Ta tag i dem och inte låta dem få överhanden.

Det mest intressant med det hela, att när jag väl bestämt mig under gårdagskvällen och skrivit in datumet i kalendern, då var jag inte rädd.
Jag kände mig alldeles sprudlande, världen blev lite ljusare och det kändes som elektricitet i kroppen!
En känsla som är svår att sätta ord på, men jag visste i samma stund när jag fattade det där beslutet att det var så rätt.

Sen kanske det inte blir något med det hela ändå.
För att jag kanske faktiskt inte kan, eller inte har möjlighet att utveckla förmågan.
Men jag ser fram emot det otroligt och hoppas att den här veckan går fort.
Vad som än händer så tror jag att det blir ett steg över en tröskel...och nu känner jag mer elektricitet igen! :)