Blev visst lite bloggledigt där

Hoppsan, vart tog alla dagar fram till idag vägen?
Hockey på fredag, underliga nattsamtal på lördag, hockey på söndag, trevligt besök och film på måndag.
Där fick ni en snabbresumé!

Varför så mycket hockey på en och samma gång? Ja, det kan man ju fråga sig.
Men köpte man biljett till fredagsmatchen, så fick man biljett till söndagsmatchen på köpet. Och det tackar jag inte nej till.

Lördagen gick åt till TENS (tack för att jag fortfarande får låna den!) och vila, även om natten till söndag bjöd på några telefonsamtal som drog mig ur min skönhetssömn. Efter fyra stängde jag av ljudet på telefonen, så jag fick frid i allafall.
Låg dock ett tag och funderade på om någon skulle komma och knacka på dörren om jag inte svarade, men jag vet mer än tror att mina kära hundar har satt sig i respekt förut och somnade därför tryggt.
Som tur var fick vi alla sova ifred utan objudna gäster.

Söndagsmatchen var bland de roligaste jag skådat på länge. Det var en snabb och rolig match rakt igenom, alla tre perioderna!
Att det dessutom satt en liten tjej med (vad jag tänkte på) en aning av tourettes några rader bakom, gjorde inte matchen sämre - tvärtom. Det var längesen jag skrattade så mycket!
Hon var alldeles underbar och till slut satt hela sektionen och skrattade hjärtligt. Inte åt henne, utan med henne.
En suverän hockeymatch på alla dess vis!

Måndagen tillät jag mig att sova lääänge, men till slut var det så kallt i huset att det bara var att sega sig upp och börja elda.
När inte hundarna vill ligga på golvnivå och dessutom försöker komma under täcket, då vet man att det är kallt!
Det gjorde ont i kroppen igår, men jag tvingade mig ut på en kort promenad med hundarna ändå. Jag tror att det var solen som lockade ut mig på villervalla. Det var så vackert med guldgnistrande skimmer i frosten att fötterna nästan rörde sig automatiskt.

Några timmar senare fick jag trevligt besök och det spelades lite spel (kul!) och sågs på film innan kvällen blev natt och jag blev ensam med djuren igen.

Så blev det tisdag. Idag.
Det känns som att tiden bara sprang iväg dessa dagar, tycker det känns som om jag nyss kommit hem från den första hockeymatchen och helgen är kvar.
Lustigt hur det kan bli ibland.

Men jag gråter inte.
För ikväll ska jag på dejt! :D

Här lägger man sig en stund

Har kommit in en riktigt höstig trött-svacka och behöver nästan alltid en eller två ganska långa sömnstunder under dagen, förutom att jag lagt till två extra timmar på nattsömnen.

Det är inget ovanligt egentligen. Mycket av det hör till sjukdomen.
Faktum är att jag känt mig så mycket piggare på ett sätt hela det här året, men senaste tiden så har musten väldigt snabbt gått ur mig.
Enda jobbiga med att sova/vila så mycket är alla dessa drömmar. Ju mer jag sover, desto livligare och rörigare drömmar.
Häromnatten drömde jag att jag vaknade av att ha ett mycket allvarligt, och ganska kargt/härjat ansikte bara 20-30 cm ifrån mitt eget. Det fanns ingen kropp eller så, bara det här ansiktet.
Jag blev rädd förstås, mesig som jag är, och blundade hårt. Så hårt att jag somnade igen - i drömmen.
Det här ansiktet har följt mig sedan dess. Jag ser det framför mig hela tiden. Trots att det ändå är så tydligt så kan jag inte säga vem det är, bara att det är en gammal människa...som ser ut att ha legat begravd ganska länge. :/
Uppenbarligen är det viktigt på något sätt eller så är det bara mitt undermedvetna som vill jäklas och skrämmas lite.

Så idag efter frukost var det dags för en sömntripp i soffan igen. Och en dröm som bet sig fast och hänger kvar, trots att det gått flera timmar.
Denna gång födde jag 6 st...kattungar.
Otroligt söta med jättefina färger och de var så underbart fina, söta och bedårande. Det var inte ens konstigt att lägga dem på kö och amma dem, trots att det var kattungar! :S
Och gå i affären och köpa pyttesmå, söta kattungekläder..!

Dessa drömmar, detta undermedvetna.
Ibland undrar man vart man är på väg egentligen...