Avlägset men så nära

Det är natt till lördag.
Jag har väldigt ont i händerna, men försöker skriva lite ändå. Jag hoppas på att bli trött nämligen. En bok att läsa är ju bättre än att sitta vid datorn, men jag orkar inte hålla i någon nu. En ljudbok på mp3 hade varit toppen förstås, men har ingen sådan tillgänglig tyvärr.

Jag har tagit några växtbaserade sömntabletter och väntar även på att dessa ska ge "utslag".
Har knappt fått sova något alls i över en veckas tid. All stress och oro gör det omöjligt för kroppen och hjärnan att få ro.
Jag sover bara korta stunder och kommer aldrig ned i djupsömnen, som är så viktig för kroppen för att kunna återhämta sig. Jag vaknar hela tiden, av allt eller absolut inget och även fast jag känner mig trött, så går det inte att sova. Spelar ingen roll om jag matar hjärnan med intryck eller försöker matta ut kroppen, så varvar det någonstans därinne något så ini, att det inte ens spelar någon roll att bensinen tar slut.

Idag gav jag mig en ordentlig genomkörare som innehöll både taxiresa, IKEA-besök, en titt på Systembolaget, för att sedan avslutas med en matshopping på ICA Maxi. Allt på fredag och löningsdag för att göra det så jäkligt som möjligt.
Väl hemma väntade tvätt på att tvättas, disk på att diskas och redan tvättad och torkad tvätt på att vikas. Och Idol, där dessvärre den allra bästa sångerskan fick halka ut på ett fisigt bananskal.

Men är jag efter denna dagen trött? Oh ja. Och fy vad fötterna och resten av kroppen skriker.
Kan jag sova? Nej.
Just nu har jag bara i huvudet att jag måste orka ta fram allt älskat Adventspynt imorgon. Julen är viktig för mig, likaså Advent. Jag är aldrig tidig, men heller aldrig sen.
Dock känns Advent väldigt avlägset just nu...hehe, eller hur?!

Men nu ger händerna upp här, så jag gör ett nytt försök.
Håll tummar och tår för att jag får sova denna natt, hela natten!