Fyndigt

Efter flera dagars tortyr, så vaknade jag och mådde ganska så bra på fredag.
Allra helst hade jag velat vila resten av dagen och njuta av att den där skiten lämnat systemet, men alltid är det ju något.

Jag antog ett vad med min ledare på handikappridningen i våras och vadet löd att om jag fick 70% (räknat på domarpoäng) eller mer på vår klubbtävling, så skulle jag köpa nya ridbyxor.
Hon tyckte väl (precis som alla andra...) att mina malätna, 16 år gamla och på tok för stora manchesterridbyxor hade gjort sitt.
Jag antog glatt, för jag tänkte seriöst att det inte var möjligt för mig att få så höga poäng.

71% var tydligen möjligt och plånboken gnällde till redan där och då.

Så har jag under sommaren försökt lägga undan några korvören för att få ihop till ett par nya ridbyxor, men det såg ju inte ljust ut.
Turen kom med min födelsedag och jag som alltid önskar mig pengar, men aldrig får några...låt oss säga att folk äntligen har fattat vinken.
500:- lade jag undan för ändamålet och igår åkte jag och en kompis in till stadens Hööks-butik för utprovning.

Efter att ha varit där i evigheter och provat allt i butiken (det kändes som det), så stod det emellan två par. Det ena kostade 349:- och det andra 479:-. Båda var lika snygga, lika sköna, lika funktionella och jag velade länge. Kunde verkligen inte välja!
Kompisen tröttnade på min ineffektivitet och sprang över till hamburgerrestaurangen mittemot och tryckte kolhydrater.
Jag bestämde mig för att tänka på saken samtidigt som jag tog en rundvandring genom butiken.

Längst nere vid alla hästtäcken stod två trådkorgar med reasaker och jag tittade lite förstrött. Det var bara hästgrejer och det har jag ju ingen användning av längre. Bredvid stod dock en ställning med kläder, men hoppet om att hitta något billigt och bra sjönk, då jag insåg att jag inte är liten nog att komma i centilong längre.
Lite irriterat plockade jag i ena trådkorgen och får plötsligt upp ett par ridbyxor som vid första anblicken såg definitivt större ut än barnstorlek. Vid närmare koll, så var det faktiskt min storlek...och de var nedsatta till 174 kronor!
Jag provade för säkerhets skull och när kompisen kom tillbaka mätt och glad, så hade jag bestämt mig!

För en gång skull fattade jag och plånboken ett klokt beslut tillsammans, även om byxorna var i en ganska ful och dassig beige färg.
Men vad tusan, jag ska ha dem att rida i en gång i veckan och jag tror inte att min handikapphäst bryr sig om jag kommer i fula eller snygga ridbyxor.
De var sköna och säkert lika funktionella som de dyra byxorna, så här var det liksom inget mer att tänka på.

Men bättre skulle det bli, för när jag skulle betala så visade det sig att det var halva reapriset... :D
Jag gick alltså hem med ett par nya ridbyxor för 87 spänn!
Inte illa pinkat alls. :)

Avlägset men så nära

Det är natt till lördag.
Jag har väldigt ont i händerna, men försöker skriva lite ändå. Jag hoppas på att bli trött nämligen. En bok att läsa är ju bättre än att sitta vid datorn, men jag orkar inte hålla i någon nu. En ljudbok på mp3 hade varit toppen förstås, men har ingen sådan tillgänglig tyvärr.

Jag har tagit några växtbaserade sömntabletter och väntar även på att dessa ska ge "utslag".
Har knappt fått sova något alls i över en veckas tid. All stress och oro gör det omöjligt för kroppen och hjärnan att få ro.
Jag sover bara korta stunder och kommer aldrig ned i djupsömnen, som är så viktig för kroppen för att kunna återhämta sig. Jag vaknar hela tiden, av allt eller absolut inget och även fast jag känner mig trött, så går det inte att sova. Spelar ingen roll om jag matar hjärnan med intryck eller försöker matta ut kroppen, så varvar det någonstans därinne något så ini, att det inte ens spelar någon roll att bensinen tar slut.

Idag gav jag mig en ordentlig genomkörare som innehöll både taxiresa, IKEA-besök, en titt på Systembolaget, för att sedan avslutas med en matshopping på ICA Maxi. Allt på fredag och löningsdag för att göra det så jäkligt som möjligt.
Väl hemma väntade tvätt på att tvättas, disk på att diskas och redan tvättad och torkad tvätt på att vikas. Och Idol, där dessvärre den allra bästa sångerskan fick halka ut på ett fisigt bananskal.

Men är jag efter denna dagen trött? Oh ja. Och fy vad fötterna och resten av kroppen skriker.
Kan jag sova? Nej.
Just nu har jag bara i huvudet att jag måste orka ta fram allt älskat Adventspynt imorgon. Julen är viktig för mig, likaså Advent. Jag är aldrig tidig, men heller aldrig sen.
Dock känns Advent väldigt avlägset just nu...hehe, eller hur?!

Men nu ger händerna upp här, så jag gör ett nytt försök.
Håll tummar och tår för att jag får sova denna natt, hela natten!

Den 25:e smäller det

Lönedag för vissa, och sambons enda lediga dag denna vecka(förutom helgen då, men då är vi ju inte hemma).
Jag kände mig lite bättre idag, men var otroligt trött och sliten. Vi visste båda att vi behövde komma iväg till affären idag, för resten av veckan så skulle det finnas dåligt med tid.

Vi planerade att komma iväg tidigt, men som alltid så sket sig den planeringen. Vi har inte ens ungar, och kan ändå inte hålla det planerade tidsschemat!
Halv två hann klockan bli innan vi släppte av Cheyenne hos sambons lillebror, för att sedan åka på jakt efter stans minsta och billigaste akvariereningspump. Den hemma hade gjort sitt.
På PETS i Karlstad hittade vi vad vi sökte till ett mycket bra pris, och färden fortsatte emot Bergviks Köpcentrum.

Frukost/lunch/middag(för vi kom inte bara iväg sent, vi kom upp sent med) var en stor Subway-macka som vi delade på. Jag med kaffe till, sambon med CocaCola.
Systembolaget fick en snabb påhälsning. Minibar på hotell ska tydligen vara dyrt, och vi är snåla jävlar.

ICA Maxi, den 25:e, på eftermiddagen.
Frågan man ställer sig varje gång man lyckas hamna i en stor mataffär, på detta datum, vid exakt denna(fel) tid är: Vad tänkte vi på?
Vi armbågade oss fram vid frukten, vi suckade surt när folk trängde sig före vid mjölken, vi gnällde över vad mycket folk det var och vi köade vid självscanningskassorna länge. Vid de "snabba" kassorna...

Ut ur butiken, in i bilen, hämta hunden med lite vila och dryck hos svärföräldrarna, innan det sedan bar iväg till Granngården - sista anhalt innan hemfärd.
Kattmat, talgbollar, hundben och julklappar till hunden.
Jag somnade till säkert fyra gånger innan vi kom hem, hem till ett mörkt hus som stod och såg lika kallt ut som det var. Brrr...

Imorgon hoppas jag att snön fortfarande ligger kvar, så att jag kan ta lite vinterkort.
Och så ska jag dricka lite äppelglögg. :)