Melodifestival

Ikväll är det stora finalen, hujedamig.
Ni som läst denna blogg sedan begynnelsen, kommer kanske ihåg att jag var ganska så "insatt" i det här med Melodifestival när det begav sig?
Man kan säga att leva ihop med en relativt negativt inställd människa, det tar liksom det roliga ur en. Mycket kunde kvitta. Melodifestival tex.
Jag har tittat med ett halvt öga senaste åren, men inte känt något speciellt. Mer en känsla av att "man kanske ska". "För att".

I år sker allt i det här hemmet på mina villkor, för nu är det bara mitt och jag är både herre och fru på täppan.
Jag måste nog säga att jag oroade mig flera gånger över deltävlingarnas bidrag, har alla låtskrivare i Sverige flytt fältet??
Och när man drar in ståuppkomiker, författare och dramatenskådisar för att fläska upp tittarsiffrorna, då blir jag faktiskt lite grinig.
För det finns så otroligt många duktiga sångare som aldrig får en chans eller som ingen bryr sig i.

Nästa år hoppas jag på att se låtskrivare som Per Gessle, Joakim Thåström, Laleh, Ola Berg och Mikael Wiehe (Nej, jag vet. Det kommer inte att hända, men drömma kan man väl få!).
Och så hoppas jag att några vettiga talangscouter går skallgång i varenda privat studio och källargarage efter okända, begåvade talanger (som kan sjunga!) som får sin drömchans.

Jag är ledsen Danny, men du har haft både Idol och Melodifestival och Let's Dance och vet fasen allt redan.
Släpp fram morgondagens stjärnor, det skulle jag tycka vore mycket mer intressant!