TV.
Serier på TV. Film på TV.
Den manliga förkylningen vill inte riktigt ge med sig. Enveten herre detta.
Jag har gjort mig lite för hemmastadd framför dumburken, med duntäcke och en ständigt påfylld tekopp.
Är glad att det faktiskt har startat upp nya säsonger av flertalet serier som jag följer eller har beslutat mig för att följa, så saker att se på finns det i allafall.
Banshee, Black Sails, Vikings, Grey's Anatomy, Sleepy Hollow, Musketörerna, True Detective och Once upon a time är några stunders blickfång för tillfället.
Längtar väääldigt mycket till April när nya säsongen av Game of Thrones börjar. Men jag är sysselsatt så länge åtminstone.
Mina ögon är nog fyrkantiga sedan länge.
Längtan till TV-serier i all ära (om än ganska så tråkigt), så längtar jag mest till nästa vecka just nu.
Speciellt måndag, som jag har längtat efter den dagen!
Onsdag kan bli endera rolig eller trist.
På torsdag ska jag kampera kvällen ihop med brorsonen som behövde barnvakt.
Fredagen innehåller något nytt och troligtvis skojigt som jag ser fram emot.
En händelserik vecka som ståtar utanför dörren alltså.
OM nu bara denna bakterie kan lämna kroppen också, så jag har ork till allt detta.
Det vore ju väldigt praktiskt måste jag säga...
Visar inlägg med etikett TV. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett TV. Visa alla inlägg
lördag 15 mars 2014
måndag 3 mars 2014
torsdag 18 juli 2013
Lekdag!
Igår på sena eftermiddagen kom brorsonen hit och vi hann med att titta på "Ice Ige 4" alla tre, innan grabben tog med sig ett dussin leksaker som han badade med i badkaret.
Sen upptäckte vi snabbt att golvbrunnen under karet behöver en rensning, för när vi drog ur proppen så svämmade hela badrummet över... Nåja, det får bli en annan dag.
Lite kvällsmat intog vi tillsammans vid köksbordet (lite chockartat, för jag och sambon sitter alltid och äter framför TV:n) och prat om morgondagen, innan det var dags att nanna kudden.
Senast kl. 21 ska han vara i säng hade pappa/brorsan sagt, men det blev lite sent och först 21.15 började vi läsa godnattsaga. "Lille Hiawata och fisktävlingen".
Och det var så roligt och mysigt, så när lillkillen frågade om inte vi kunde läsa en saga till när den första var slut, så sa jag glatt ja.
Vi avslutade kvällen med en Peter Pan-berättelse.
Sen var det ju förstås lite jobbigt och svårt att somna så här första natten på ett nytt ställe, men han låg tappert kvar i sängen och jag satt och gungade på gungstolen i rummet. För det var lite läskigt att vara ensam i ett rum på kvällen.
22.30 hann klockan bli, men sedan dess har han sovit som en stock och gör fortfarande. :)
Jag har lovat att väcka honom i god tid till sommarlovsprogrammet på TV.
Idag har vi planerat in en lekdag!
I den mån jag orkar förstås, men jag tror att det ska gå bra.
Jag kom relativt snabbt ur sängen ganska så tidigt idag, och det brukar vara ett gott tecken för dagsformen.
Och den lär behöva vara god när man ska underhålla en 7-åring!
Jag hoppas så att det ska bli en bra dag och att jag inte är en för tråkig faster. Det är nog min enda rädsla, att jag inte ska vara rolig och bra nog.
"Säg nu inte ja till allt", sa brorsan.
Det är ju nästan lättare sagt än gjort när man vill vara roligast, snällast och bäst.
Men jag sa faktiskt nej till att äta vid TV:n igår och jag sa nej till att åka gocart idag.
Usch vilket monster han ska tro att jag är!
Bäst att vi gör något riktigt roligt idag, annars kanske jag förlorar min "bästa-image". ;)
Sen upptäckte vi snabbt att golvbrunnen under karet behöver en rensning, för när vi drog ur proppen så svämmade hela badrummet över... Nåja, det får bli en annan dag.
Lite kvällsmat intog vi tillsammans vid köksbordet (lite chockartat, för jag och sambon sitter alltid och äter framför TV:n) och prat om morgondagen, innan det var dags att nanna kudden.
Senast kl. 21 ska han vara i säng hade pappa/brorsan sagt, men det blev lite sent och först 21.15 började vi läsa godnattsaga. "Lille Hiawata och fisktävlingen".
Och det var så roligt och mysigt, så när lillkillen frågade om inte vi kunde läsa en saga till när den första var slut, så sa jag glatt ja.
Vi avslutade kvällen med en Peter Pan-berättelse.
Sen var det ju förstås lite jobbigt och svårt att somna så här första natten på ett nytt ställe, men han låg tappert kvar i sängen och jag satt och gungade på gungstolen i rummet. För det var lite läskigt att vara ensam i ett rum på kvällen.
22.30 hann klockan bli, men sedan dess har han sovit som en stock och gör fortfarande. :)
Jag har lovat att väcka honom i god tid till sommarlovsprogrammet på TV.
Idag har vi planerat in en lekdag!
I den mån jag orkar förstås, men jag tror att det ska gå bra.
Jag kom relativt snabbt ur sängen ganska så tidigt idag, och det brukar vara ett gott tecken för dagsformen.
Och den lär behöva vara god när man ska underhålla en 7-åring!
Jag hoppas så att det ska bli en bra dag och att jag inte är en för tråkig faster. Det är nog min enda rädsla, att jag inte ska vara rolig och bra nog.
"Säg nu inte ja till allt", sa brorsan.
Det är ju nästan lättare sagt än gjort när man vill vara roligast, snällast och bäst.
Men jag sa faktiskt nej till att äta vid TV:n igår och jag sa nej till att åka gocart idag.
Usch vilket monster han ska tro att jag är!
Bäst att vi gör något riktigt roligt idag, annars kanske jag förlorar min "bästa-image". ;)
onsdag 20 februari 2013
Mia på Grötö
Ikväll är det dags för det femte programmet med Mia Skäringer som värd.
Jag tycker mycket om det, för det är enkelt, nära, lagom roligt och lagom sorg och små, härliga inslag av karaktären Tabita och hennes sköna tankar om livet i allmänhet.
Tittar ni med?
Har ni missat, så är det aldrig för sent i nutidens eviga reprissamhälle!
På TV4, kl. 21.00 ikväll, gästar Danny Saucedo, Mia Törnblom och Rikard Wolff Mia på Grötö. :)
lördag 27 oktober 2012
lördag 17 mars 2012
lördag 10 mars 2012
Melodifestival
Ikväll är det stora finalen, hujedamig.
Ni som läst denna blogg sedan begynnelsen, kommer kanske ihåg att jag var ganska så "insatt" i det här med Melodifestival när det begav sig?
Man kan säga att leva ihop med en relativt negativt inställd människa, det tar liksom det roliga ur en. Mycket kunde kvitta. Melodifestival tex.
Jag har tittat med ett halvt öga senaste åren, men inte känt något speciellt. Mer en känsla av att "man kanske ska". "För att".
I år sker allt i det här hemmet på mina villkor, för nu är det bara mitt och jag är både herre och fru på täppan.
Jag måste nog säga att jag oroade mig flera gånger över deltävlingarnas bidrag, har alla låtskrivare i Sverige flytt fältet??
Och när man drar in ståuppkomiker, författare och dramatenskådisar för att fläska upp tittarsiffrorna, då blir jag faktiskt lite grinig.
För det finns så otroligt många duktiga sångare som aldrig får en chans eller som ingen bryr sig i.
Nästa år hoppas jag på att se låtskrivare som Per Gessle, Joakim Thåström, Laleh, Ola Berg och Mikael Wiehe (Nej, jag vet. Det kommer inte att hända, men drömma kan man väl få!).
Och så hoppas jag att några vettiga talangscouter går skallgång i varenda privat studio och källargarage efter okända, begåvade talanger (som kan sjunga!) som får sin drömchans.
Jag är ledsen Danny, men du har haft både Idol och Melodifestival och Let's Dance och vet fasen allt redan.
Släpp fram morgondagens stjärnor, det skulle jag tycka vore mycket mer intressant!
Ni som läst denna blogg sedan begynnelsen, kommer kanske ihåg att jag var ganska så "insatt" i det här med Melodifestival när det begav sig?
Man kan säga att leva ihop med en relativt negativt inställd människa, det tar liksom det roliga ur en. Mycket kunde kvitta. Melodifestival tex.
Jag har tittat med ett halvt öga senaste åren, men inte känt något speciellt. Mer en känsla av att "man kanske ska". "För att".
I år sker allt i det här hemmet på mina villkor, för nu är det bara mitt och jag är både herre och fru på täppan.
Jag måste nog säga att jag oroade mig flera gånger över deltävlingarnas bidrag, har alla låtskrivare i Sverige flytt fältet??
Och när man drar in ståuppkomiker, författare och dramatenskådisar för att fläska upp tittarsiffrorna, då blir jag faktiskt lite grinig.
För det finns så otroligt många duktiga sångare som aldrig får en chans eller som ingen bryr sig i.
Nästa år hoppas jag på att se låtskrivare som Per Gessle, Joakim Thåström, Laleh, Ola Berg och Mikael Wiehe (Nej, jag vet. Det kommer inte att hända, men drömma kan man väl få!).
Och så hoppas jag att några vettiga talangscouter går skallgång i varenda privat studio och källargarage efter okända, begåvade talanger (som kan sjunga!) som får sin drömchans.
Jag är ledsen Danny, men du har haft både Idol och Melodifestival och Let's Dance och vet fasen allt redan.
Släpp fram morgondagens stjärnor, det skulle jag tycka vore mycket mer intressant!
torsdag 12 januari 2012
Once upon a time
Ikväll börjar det en ny serie på kanal 5 kl. 20.00.
Den heter "Once upon a time" och jag kommer troligtvis att följa den maniskt.
Här får ni en liten förhandstitt. :)
Den heter "Once upon a time" och jag kommer troligtvis att följa den maniskt.
Här får ni en liten förhandstitt. :)
torsdag 13 oktober 2011
Drömmar - blir de någonsin på riktigt
Det är mycket barn på TV nu.
SVT sänder Barn till varje pris på måndagar och TV3 visar Drömmen om ett barn på torsdagar.
Jag sitter bänkad vid båda kanaltiderna och grinar ögonen ur mig varje gång.
Är ledsen och känner att det är så orättvist för de här stackarna som så gärna vill i massor, men så går det inte. Eller tar tid. Lång tid. Och massor med pengar lägger de ut, allt för att komma ett steg närmare till fulltalig lycka och rikedom - att få bli förälder.
Jag känner så med dem. Det gör så ont. Jag gråter med dem, men kanske mest för min egen del.
För att jag känner igen det de pratar om, känner igen känslorna och saknaden. Längtan som är så obeskrivlig att tårarna rinner bara för att det längtas så mycket att det gör ont.
Varför inte jag?
Vill helst skriva varför inte vi, men det är bara att inse fakta. Jag står själv med min längtan och ensam måste jag ta tag i den.
Det är endera det, eller låta tiden ha sin gilla gång och fastna i något grått ludd på vägen som aldrig kommer att försvinna.
Jag drömmer ju till och från väldigt starka och närvarande drömmar och jag lyssnar ganska mycket på dem och tar dem till mig.
Ibland blir jag tillsagd i drömmen vad jag ska titta eller lyssna extra mycket på eller att jag ska föra den vidare till den det berör. Låter säkert skumt, jag vet...
I allafall, för ca ett halvår sedan drömde jag väldigt tydligt att jag ammade ett barn och sedan tittade jag upp på en väggkalender som plötsligt hängde mitt framför ögonen på mig, sådär hastigt och olustigt som det bara kan göra när man drömmer. Det stod 2012 på kalendern.
Dagen efter sa jag till dåvarande sambon att jag ska ha barn nästa år.
Jag sa inte VI. Jag sa JAG.
Han reagerade förstås inte. Hörde nog inte ens. Hade nog sina hörlurar på sig.
Jag insåg ganska nyligen att jag sa de där orden till mig själv. För mig själv. För de gällde mig.
Det är mitt liv. Mitt beslut. Som jag måste fatta.
Senaste veckorna har jag tänkt mycket på hur jag ska gå tillväga för att göra det på egen hand.
Men igår fick jag antydningar om att det kanske inte behöver bli så, att jag kanske inte blir själv.
Precis som jag brukar, så bromsar jag när jag plötsligt hör alternativ.
En inre röst säger "avvakta till nästa år och se om det stämmer."
Den andra rösten säger "vänta för i helvete inte, du har väntat tillräckligt!"
Låter jag förvirrad så är det för att jag är det.
Men oavsett så kostar allt pengar och att åka utomlands för att försöka bli gravid är ingen gratishistoria, det kan jag tala om. Så hur det än blir, så behöver jag spara pengar.
Så det kanske inte är möjligt förrän nästa år ändå?
Jag vet att det här kan verka som ett konstigt inlägg för er som inte förstår. Men jag måste få skriva av mig mina tankar och rensa uppe i biblioteket lite.
Ni får stå ut eller strunta i att läsa om det blir för mycket "gagga" :)
SVT sänder Barn till varje pris på måndagar och TV3 visar Drömmen om ett barn på torsdagar.
Jag sitter bänkad vid båda kanaltiderna och grinar ögonen ur mig varje gång.
Är ledsen och känner att det är så orättvist för de här stackarna som så gärna vill i massor, men så går det inte. Eller tar tid. Lång tid. Och massor med pengar lägger de ut, allt för att komma ett steg närmare till fulltalig lycka och rikedom - att få bli förälder.
Jag känner så med dem. Det gör så ont. Jag gråter med dem, men kanske mest för min egen del.
För att jag känner igen det de pratar om, känner igen känslorna och saknaden. Längtan som är så obeskrivlig att tårarna rinner bara för att det längtas så mycket att det gör ont.
Varför inte jag?
Vill helst skriva varför inte vi, men det är bara att inse fakta. Jag står själv med min längtan och ensam måste jag ta tag i den.
Det är endera det, eller låta tiden ha sin gilla gång och fastna i något grått ludd på vägen som aldrig kommer att försvinna.
Jag drömmer ju till och från väldigt starka och närvarande drömmar och jag lyssnar ganska mycket på dem och tar dem till mig.
Ibland blir jag tillsagd i drömmen vad jag ska titta eller lyssna extra mycket på eller att jag ska föra den vidare till den det berör. Låter säkert skumt, jag vet...
I allafall, för ca ett halvår sedan drömde jag väldigt tydligt att jag ammade ett barn och sedan tittade jag upp på en väggkalender som plötsligt hängde mitt framför ögonen på mig, sådär hastigt och olustigt som det bara kan göra när man drömmer. Det stod 2012 på kalendern.
Dagen efter sa jag till dåvarande sambon att jag ska ha barn nästa år.
Jag sa inte VI. Jag sa JAG.
Han reagerade förstås inte. Hörde nog inte ens. Hade nog sina hörlurar på sig.
Jag insåg ganska nyligen att jag sa de där orden till mig själv. För mig själv. För de gällde mig.
Det är mitt liv. Mitt beslut. Som jag måste fatta.
Senaste veckorna har jag tänkt mycket på hur jag ska gå tillväga för att göra det på egen hand.
Men igår fick jag antydningar om att det kanske inte behöver bli så, att jag kanske inte blir själv.
Precis som jag brukar, så bromsar jag när jag plötsligt hör alternativ.
En inre röst säger "avvakta till nästa år och se om det stämmer."
Den andra rösten säger "vänta för i helvete inte, du har väntat tillräckligt!"
Låter jag förvirrad så är det för att jag är det.
Men oavsett så kostar allt pengar och att åka utomlands för att försöka bli gravid är ingen gratishistoria, det kan jag tala om. Så hur det än blir, så behöver jag spara pengar.
Så det kanske inte är möjligt förrän nästa år ändå?
Jag vet att det här kan verka som ett konstigt inlägg för er som inte förstår. Men jag måste få skriva av mig mina tankar och rensa uppe i biblioteket lite.
Ni får stå ut eller strunta i att läsa om det blir för mycket "gagga" :)
måndag 28 februari 2011
torsdag 3 februari 2011
Mera is
Det regnade nästan hela natten och var någon plusgrad.
Just därför trodde jag nästan att jag skulle titta ut på ett barmarkssamhälle genom fönstret i morse.
Men vintern ligger kvar. Inte mig emot.
Finns det något värre än att gå i förhoppningarna om att våren är här och sedan så kommer det en snöstorm i April? Jag väntar hellre på våren tills den är klar att titta fram på riktigt.
Man förstår verkligen hur otroligt mycket snö det har kommit den här säsongen, med tanke på hur mycket snö det är kvar - plusgrader och regnande till trots.
Alla vägar och uppskottade stigar är förstås ren blankis. Ingen risk att jag kommer ur huset idag heller alltså.
På det viset så föredrar jag snön. Snö är betydligt mycket mera säkert underlag än is.
Ikväll är det andra avsnittet av "Svensk Maffia" på TV:n.
Jag trodde dock att programmet skulle vara mer vinklat på just maffia och gängkriminalitet.
Inte typ en fejkad Al Capone invirad i svenska flaggan som pepprar kinesrestauranger, utan mörkare och allvarligt.
Sådant där som man inte kan tänka sig kan hända mer än på film.
Men faktum är att man känner mer när de går vägen via anhöriga, som med tragiska och dramatiska berättelser om sina liv visar oss den här sidan av lilla Sverige.
Så därför ska jag sätta mig och titta ikväll också, för det fångade på något sätt.
Och så tycker jag att det är viktigt att se och veta vad som faktiskt händer, även om man inte ens kan tänka sig in det själv.
Just därför trodde jag nästan att jag skulle titta ut på ett barmarkssamhälle genom fönstret i morse.
Men vintern ligger kvar. Inte mig emot.
Finns det något värre än att gå i förhoppningarna om att våren är här och sedan så kommer det en snöstorm i April? Jag väntar hellre på våren tills den är klar att titta fram på riktigt.
Man förstår verkligen hur otroligt mycket snö det har kommit den här säsongen, med tanke på hur mycket snö det är kvar - plusgrader och regnande till trots.
Alla vägar och uppskottade stigar är förstås ren blankis. Ingen risk att jag kommer ur huset idag heller alltså.
På det viset så föredrar jag snön. Snö är betydligt mycket mera säkert underlag än is.
Ikväll är det andra avsnittet av "Svensk Maffia" på TV:n.
Jag trodde dock att programmet skulle vara mer vinklat på just maffia och gängkriminalitet.
Inte typ en fejkad Al Capone invirad i svenska flaggan som pepprar kinesrestauranger, utan mörkare och allvarligt.
Sådant där som man inte kan tänka sig kan hända mer än på film.
Men faktum är att man känner mer när de går vägen via anhöriga, som med tragiska och dramatiska berättelser om sina liv visar oss den här sidan av lilla Sverige.
Så därför ska jag sätta mig och titta ikväll också, för det fångade på något sätt.
Och så tycker jag att det är viktigt att se och veta vad som faktiskt händer, även om man inte ens kan tänka sig in det själv.
måndag 1 mars 2010
lördag 27 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
tisdag 23 februari 2010
söndag 21 februari 2010
lördag 20 februari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)