Någon hade i en kommentar längre ned skrivit att den sett att jag följde bloggar vars innehavare var kvinnor som tänkte skaffa barn med donator. Och med detta halvt om halvt frågat om det var för att jag tänkte i samma banor själv.
Jag kan väl säga så här.
Är man en 33-årig, barnlängtande tjej där fertiliteten inte är på topp längre och man nyss kommit ur ett långt förhållande...
Hur stor är chansen att jag träffar en ny kille lagom till Jul och vi känner att vi vill skaffa barn tillsammans lagom till Nyår?
Inte så stor. Inte stor alls. Chansen är omöjligt liten.
Så vad kan jag göra för att få den där efterlängtade ungen?
Ragga på krogen för en natt med förhoppning om "score" är inte min grej. Och jag skulle aldrig lura någon för min egen vinnings skull heller. Speciellt inte när det gäller att skaffa barn!
Tyvärr är det olagligt för singeltjejer att låta inseminera sig i det här "välfärdslandet" Sverige. Landet fur alle.
Så om vi singeltjejer verkligen vill skaffa barn, det inte finns några andra vägar att gå och man åter en gång inte orkar krångla mer med den där jäkla kärleken som aldrig vill sig?
Ja, då får man åka utomlands och hoppas på att bli gravid med en sk. donator.
Och kanske är det just det som är min chans, kanske den sista jag har.
Min allra högsta önskan är förstås att bilda familj med en högt älskad man, men livet blir ju tyvärr inte alltid som man har tänkt sig...