Nu skäms jag nästan...

Tänk att jag missat att lägga ut så många standardinlägg som jag ju alltid skriver och berättar!
Andra Advent, Tequilas 6-årsdag(12/12), Luciadagen, tredje Advent...

Det finns en stor anledning till att jag skriver så sällan/obefintligt nu för tiden och i sanningens namn så skäms jag faktiskt en hel del för att jag inte berättat det heller.
För det har ju gått ganska lång tid nu.

Så här får ni stora "julöverraskningen": JAG HAR BLIVIT MAMMA! :D

Andra advent

Andra Advent har kommit och gått.
Imorgon är det ännu en ny vecka och snart ska det tredje ljuset tändas. Tiden går jättefort och det känns bra ibland och jättejobbigt ibland.

Vi har fortfarande inte tagit emot någon bekräftelse på remissen, men det borde väl dimpa ned i postlådan under veckan som kommer.
Nelson Mandela gick bort och jag har legat sjuk större delen av veckan.
Ikväll deltog jag i körens julkonsert, och lyckades genomföra den hyfsat med hjälp av febernedsättande och massor med vatten och vila.

Om några dagar är det Lucia.
Planen var att försöka baka lussekatter med en kompis under veckan, men jag är fortfarande risig och hon meddelade för någon timma sen att hon också insjuknat.
Baka något som jag inte längre äter vet jag inte om jag har vare sig ork eller lust till, kanske en liten sats LCHF-lussekatter då. Jag får fundera på saken.

Jag har lovat att försöka ta mig in till stora staden och hjälpa mamma att julhandla någon dag under veckan också. Och så blir det Luciafirande i kyrkan på fredag.
På söndag ska jag och sambon ta oss en dag för tidigt årsfirande, för han jobbar mastodontpass på den riktiga dagen.

Det rullar på. Inte konstigt att det känns som att tiden springer.
När jag sitter här och skriver så kommer nämnda sambo och frågar om vi inte ska ta fram några tomtar i år?
Ja just det ja. Julpyntet är inte framme, bara adventspyntet.
Och det är definitivt läge att börja spana efter årets gran.

Jag har visst fullt upp med att fördriva den där tiden som inte finns.  

Vart tog en hel vecka vägen?

Oj.
Det var en vecka sedan sist, men det känns som att det var igår som jag skrev det senaste inlägget.
Vart tog en hel vecka vägen?!
Har ju inte gjort någonting, mer än sovit, ätit, sett på TV...

Vet att jag omedvetet tryggar energi för kommande hästveckan som börjar på måndag, det går liksom på rutin. Men ändå!
Sambon har frågat varje dag efter jobbet om jag gjort något roligt.
Öh..? Jag har inte gjort något alls... :S
Känner mig otillräcklig som inte ens har kunnat prestera något här hemma.

Ingen lagad mat, ingen städning, ingen maskintömning eller maskinpåfyllning...jag har verkligen bara varit. Om ens knappt det.
Skäms på mig, jag har inte ens varit ute med hundarna..! :(
Nu har vi ju en nära på 4000 kvm stor inhägnad tomt som de har fått rumstrera i bäst de velat, och dörrarna har stått på vid gavel från 07 på morgonen till 22 på kvällen.
Men ändå!

Nästa vecka blir lång, hektisk, rolig, jobbig, stressig, kul, social och krävande på flera sätt.
Ändå ser jag fram emot den varje år.
Förra året hade jag en väldigt bra vecka, men då hade tiden innan varit väldigt bra också.
Nu kämpar jag fortfarande med mer smärtor, jag är stelare än vanligt och jag blir så himla trött hela tiden. Så det blir tufft nästa vecka.

Men jag ser fram emot det ändå!

Att skaffa barn

Någon hade i en kommentar längre ned skrivit att den sett att jag följde bloggar vars innehavare var kvinnor som tänkte skaffa barn med donator. Och med detta halvt om halvt frågat om det var för att jag tänkte i samma banor själv.

Jag kan väl säga så här.
Är man en 33-årig, barnlängtande tjej där fertiliteten inte är på topp längre och man nyss kommit ur ett långt förhållande...
Hur stor är chansen att jag träffar en ny kille lagom till Jul och vi känner att vi vill skaffa barn tillsammans lagom till Nyår?
Inte så stor. Inte stor alls. Chansen är omöjligt liten.
Så vad kan jag göra för att få den där efterlängtade ungen?
Ragga på krogen för en natt med förhoppning om "score" är inte min grej. Och jag skulle aldrig lura någon för min egen vinnings skull heller. Speciellt inte när det gäller att skaffa barn!

Tyvärr är det olagligt för singeltjejer att låta inseminera sig i det här "välfärdslandet" Sverige. Landet fur alle.
Så om vi singeltjejer verkligen vill skaffa barn, det inte finns några andra vägar att gå och man åter en gång inte orkar krångla mer med den där jäkla kärleken som aldrig vill sig?
Ja, då får man åka utomlands och hoppas på att bli gravid med en sk. donator.
Och kanske är det just det som är min chans, kanske den sista jag har.

Min allra högsta önskan är förstås att bilda familj med en högt älskad man, men livet blir ju tyvärr inte alltid som man har tänkt sig...

Lite trångt och lite fyrkantigt

Har mycket tankar i huvudet, men inte varken tid eller ork nog för att plita ner dem för tillfället.
Just nu levs livet lite trångt och aningens fyrkantigt med flyttlådor över högt och lågt.
Inte trodde jag att mina böcker skulle sluka sex stora flyttkartonger inte! Men det gjorde de. Och DVD-filmerna fick till slut plats i tre lika stora lådor.
Och en låda full med gamla fotografier. Det låter inte mycket med en låda, men tänk er en jättestor flyttlåda fullastad med foton.
Inte insatta i album, utan löst eller i sådana där kuvert som de skickar ut dem i när man framkallat dem.
Men det är inte alla foton, jag har på ett ställe till som ska packas ned.

Sambon är sjuk, snacka om att välja fel tidpunkt. Och så jag med mina onda leder som inte orkar så mycket.
Om precis en vecka ska vi vara utflyttade och utstädade. Jag har ingen aning om hur det ska gå till?!
Måtte någon däruppe stoppa i sambon förfriskningsstoft och - för åtminstone en vecka, ge dygnet 72 timmar.