Fyrkantiga ögon, men nästa vecka - då...

TV.
Serier på TV. Film på TV.

Den manliga förkylningen vill inte riktigt ge med sig. Enveten herre detta.
Jag har gjort mig lite för hemmastadd framför dumburken, med duntäcke och en ständigt påfylld tekopp.
Är glad att det faktiskt har startat upp nya säsonger av flertalet serier som jag följer eller har beslutat mig för att följa, så saker att se på finns det i allafall.

Banshee, Black Sails, Vikings, Grey's Anatomy, Sleepy Hollow, Musketörerna, True Detective och Once upon a time är några stunders blickfång för tillfället.
Längtar väääldigt mycket till April när nya säsongen av Game of Thrones börjar. Men jag är sysselsatt så länge åtminstone.
Mina ögon är nog fyrkantiga sedan länge.

Längtan till TV-serier i all ära (om än ganska så tråkigt), så längtar jag mest till nästa vecka just nu.
Speciellt måndag, som jag har längtat efter den dagen!
Onsdag kan bli endera rolig eller trist.
På torsdag ska jag kampera kvällen ihop med brorsonen som behövde barnvakt.
Fredagen innehåller något nytt och troligtvis skojigt som jag ser fram emot.

En händelserik vecka som ståtar utanför dörren alltså.
OM nu bara denna bakterie kan lämna kroppen också, så jag har ork till allt detta.
Det vore ju väldigt praktiskt måste jag säga...

Vårbilder

Den manliga förkylningen håller i sig, men jag kan äntligen andas genom näsan igen och orken börjar sakta komma åter.

Lite vårbilder har jag lyckats fånga med mobilkameran de senaste dagarna.
Känns ju lite lustigt att det nästa vecka ska bli -10° och snö igen...
Aprilväder i Mars alltså.

Jaja...våren kommer nog så småningom.

Manlig förkylning

Har legat däckad sedan i onsdags i en av de värsta förkylningar jag någonsin utsatts för.
Jag tror att det är sambon som har smittat mig, varav jag är helt säker på att detta är vad männen kallar en "manlig förkylning". Värre än att föda barn.

Jag har åtminstone ingen feber längre, men jag är kraftigt svullen över ögonen och bihålorna spränger på. Sköljer näsan flera gånger om dagen med koksaltlösning och dricker vatten. Knaprar vitaminer. Tvingar i mig bär, nötter och spenat.
Men inget verkar hjälpa och nu har jag börjat hosta skrällande också.

Gick för första gången sedan i onsdags, idag ut på trappen och möttes av två blåsippor och en väldans massa knoppar på ingång.
Törs man tro att det är vår redan i Mars?
Minns att det snöade i slutet på Maj för två år sedan. Och i mitten av April förra året.
Ja, det är väl bara att vänta och se.

Självfinner jag det högst irriterande att solen står högt på blå himmel, medan jag mår för jäkligt och inte orkar något. :(

Nu är det kört

Det började med en illavarslande halsklåda i tisdags, följt av ett överdrivet nysande igår.
Det slår aldrig fel, jag visste vad som komma skulle och...voila!
Idag vaknade jag i ottan med en värkande hals full i slem och en rinnande kran som kräver uppmärksamhet var femte minut.

Jag är förkyld! :(

Det känns som att allt rasar samman

Vad jobbigt det plötsligt blir när man vill skriva av sig men inte kan, för att det blir för privat. :/

Iallafall, för att fatta mig kort, DFFH(DunderFörkylningenFrånHelvetet) är åter in business.
Eller ja, den har hängt i sedan förra onsdagen, men fick en nytändning i onsdags. Alltså, från att vara hyfsat halvförkyld(??) till att åter igen få feber, halsont och hosta.
Inte kul.

På det så har jag fått information i omgångar på sistone som jag mer än hellre hade klarat mig utan.
Jag respekterar skelett i garderoben hos alla, jag har dem med. Men vissa saker, ifrån vissa människor vill man bara inte veta. Eller bli inblandad i.

Och alla dessa ultraljudsbilder som florerar dagligen på Facebook, WTF? Ska varenda jäkel ha barn nästa år??
Nej, just det.
INTE jag. Life's a bitch.

Snor- och snörvelrapport:

Halsont (igen), ledvärk (mer än vanligt) och feber (igen).
*SUCK*

Är det detta eviga regnande och fuktiga väder som gör att bakterierna frodas så förbenat denna höst?

FFH is back...

Jag måste ha gjort någon redigt förbannad från långt tillbaks, till långt framöver, för nu är det dags igen.
Förkylningen Från Helvetet (FFH) är tillbaka med piskan. *suck*

Sommarbölja

Som ni förstår så har jag tagit fasta på det vackra vädret och struntat fullkomligt i allt vad datorer heter.
Men också för att datorn har varit på en liten rensning och fått en dödsdom(!) under veckan. Är det inte det ena, så är det det andra brukar det heta, men här har det varit både en och två saker alltså.

I onsdags så var det den varmaste majdagen i Karlstad sedan 1941!
I torsdags kändes det dock ännu varmare, men jag har inte hört om det blev den varmaste majdagen istället.

Nu har det hunnit blivit lördag och värmen består.
Det står korsdrag här hemma både uppe och nere. Markiser och hissgardiner används flitigt.
Hundarna trugar efter sina kylhalsband direkt på morgonen och jag får vissa dagar tvinga i mig det varma kaffet. Imorgon ska jag nog göra en stor islatte istället!

Mina leder njuter av värmen.
Jag har heller inte ont av värme, utan mår väldigt bra i sinnet just nu faktiskt.
Dock håller FFH i sig och det är väl också värmens förtjänst... Inget gott som inte har något ont med sig!

Ikväll ska jag iväg och grilla hos någons mamma.
Det ni! ;)

DFFH ansluter

Och så anslöt då DFFH = DunderFörkylningenFrånHelvetet till skovet...

Ja, jag tycker synd om mig själv. Massor och mycket.

Det var ju så nära...

Jag var ju nästan frisk.
Lite spontanhosta och lite vardagssnuva hängde kvar som en fluga på sovrumsväggen, men jag kände mig på G.
Så jag gick lite på vägen igår. Sakta och lugnt och helt kravlöst. Det var bara så skönt att få lite sol på näsan och lite frisk luft i lungorna.

Bara några timmar efter den korta och harmlösa promenaden, så drog det igång.
Skrällande, ihärdig hosta och någon vred på kranen igen.
Host, host, snor, snyt, snor, frys.
Jag somnade i soffan på eftermiddagen och sov resten av kvällen.
När jag vaknade hade nordanvinden som pinat utanför knuten, dragit in under golven och upp i mitt bohag. Det var svinkallt och jag hade sovit mig igenom eldningstiden.
Pinnar i brasan och mer frys, mer snor, mer snyt. Hostmedicin. Varm dryck.

Det var ju så nära...
Men det är väl ingen helvetesförkylning för intet antar jag. :/

Fettet brinner

Jag sa (på skoj) till personen som smittat mig med den här helvetesförkylningen att "magsjuka är ju inte kul, men då får man ju i allafall lite hjälp med att komma i form för Beach 2012".
Med undermeningen att en förkylning gör ju absolut ingen nytta.
Ack så jag bedrog mig!

Med en härjande förkylning i kroppen, så har jag förvisso inte ätit normalt den här veckan. Kanske att det är orsaken, men min kropp brukar inte svara på varken fasta eller svält.
(Jo, jag har provat det mesta genom åren, trots att jag inte ens har behövt...)
Men på en vecka så har jag gått ned två kilo!
Inget som varken känns eller syns tycker jag, men kanske har all dryck rensat ut lite vatten ur min stora hydda? Kanske det, kanske.

Välkommet, välkommet!
Nu välkomnar jag att förkylningen går och drar täcket över sig någonstans låååångt ifrån min redan så härjade kropp.
Borde inte någon smart nisse kunna forska fram ett vaccin emot förkylningar?

Två flugor i en smäll och lite magi

Förkylningen från helvetet fick nyss sällskap av mensvärken från helvetet.
Ja, men hellre allt på en gång, än lite då och då. Vad kommer härnäst tro?
Bring it on!, säger jag bara.

Förr lät man åderlåta folk som var sjuka, för att få "det sjuka" att komma ur kroppen och på så vis kurera personen.
Så kanske jag har något att se fram emot om några dagar?
Massor med vitlök, C-vitamin, Echinagard, Esberitox och diverse fantastiska örtteer har haft noll effekt så här långt, så förhoppningsvis gör lite blodförlust susen.

Något säger mig att vinterns instabila väder har en orsak till att så många är sjuka och aldrig verkar bli friska.
En dagen varmt, andra dagen kallt, tredje dagen fuktigt, fjärde dagen storm, femte dagen regn, sjätte dagen snö, sjunde dagen sommarbölja...
Det känns som att jag har fått en typisk vårförkylning som aldrig vill ta slut, med skillnaden att det inte är vår än, utan fortfarande vinter.

* * *

I natt låg jag i sängen och tittade på månen och grät en liten tår och kände mig så ensam och besviken på livet.
Då kom en av katterna och satte sig nära mitt ansikte vid kudden, och där satt han sedan i över en timme. Ibland slickade han mig på handen och i ansiktet, ibland tittade han bara på mig, mest vakade han ut i mörkret.

Så drog som en varm vind genom sovrummet och det kändes som om någon lade sig och höll om mig bakifrån i sängen. Inget obehagligt alls, bara jättetryggt och skönt.
Snälla missen lade sin panna emot min under en stund, sedan gick han i sakta mak ifrån sin "vaktplats" och hoppade ner från sängen och knatade ut ur rummet.

Besviken på livet kan man vara och har all rätt att vara ibland.
Men ensam, det är jag inte. <3

Idag ska Julen ut

Tjugonde Knut, då ska granen dansas ut.
Och det har jag gjort idag. Klädde av den allt tingeltangel och ställde ut den på altanen.
I år hade jag turen att få en relativt barrfri gran och den ser faktiskt nästan precis lika tjusig ut nu, som den 22 December. Så därför hade jag inte hjärta att bara dra iväg den till skogen i blasket, utan ställde den alltså sonika ute på altanen, med vatten i granfoten.
Men den ser lite naken ut stackarn... :/

Går man in på Facebook så pågår det hysteri över att det är Fredag.
Eller för att det är Fredag den 13:de för att vara mer exakt.
Om jag är skrockfull?
Njae...litegrann. Jag går ju inte gärna under stegar eller slår sönder speglar frivilligt.
Men Fredag den 13:de har jag nog egentligen inte upplevt som en otursdag. Någon gång kanske, men då hade de där sakerna kunnat hända när som helst egentligen.
Jag har aldrig förknippat det med specifik otur just för dagen.
Faktum är att jag brukar ha lite mer tur än vanligt på just Fredag den 13:de om man ska slå ut det på alla år.

I år känner jag ingetdera åt något håll dock.
Förkylningen har visserligen blivit sämre, med tjock hals, en massa mysigt slem som fastnar överallt och hosta som kommer och går.
Men otur? Nej. Jag har varit förkyld länge. Sedan före Jul.
Därför kom jag bara till att dansa ut granen och adventsbelysningen idag, för sen sa kroppen stopp.
Tomtarna och gardinerna får jag ta under helgen. Eller när jag orkar. Eller när jag får hjälp.
Med lite tur så kanske jag lyckas dansa ut förkylningen ur kroppen också.

Imorgon smäller det

Och var så snälla- skjut bara raketer och bomber på 12-slaget, tänk på alla djur och människor som är skotträdda och mår dåligt av fyrverkerierna!

Med det sagt så kan jag väl åter börja tänka på min nyårsafton. Just nu ser den ganska ensam, tråkig och minimal ut.
Är fortfarande förkyld, men den lilla basilusken har nog tänkt sig att sitta kvar ett tag verkar det som. Bara att leva vidare och hoppas på att det ger med sig snart.
Läser man på tex Facebook, så är jag definitivt inte ensam i allafall, och jag ska dessutom vara både glad och tacksam över att jag bara har en förkylning och inte ligger med vinterkräksjuka!

Kanske det är meningen att jag ska ligga hemma i soffan och kurera mig imorgon.
Allt händer ju av en anledning och med tanke på vilken dunderfest förra nyårsafton bjöd på, så kanske det ska vara lite lugnt och dant i år.
Men jag är öppen för förslag, för det är roligare att fira in det nya året med andra, än att göra det själv.

"Skål...på mig. Å Gött Nytt då..."
Nej. Inte roligt.

Dygnet runt-stress

Hann inte med att lägga upp några fredagsbilder, det finns inte utrymme någonstans på dygnet nu riktigt.
Som ni förstår är jag denna vecka och fotograferar på Välingeveckan, precis som tidigare år.
Det har varit en tuff vecka, för jag har tampats med en begynnande förkylning som kom upp till ytan under gårdagen och trots att värken har varit grym, så har jag pressat lite.
Jag brukar få surt igen för det och det börjar kännas lite för mycket för att jag ska känna mig lugn.

Ikväll är det den stora avslutningsshowen och jag jobbar febrilt med att få ihop alla trådar till en löpande helhet.
I år så ska jag faktiskt inte klä ut mig i maskeraden eller pryda ett hörn i speakerbåset, så nu finns det utrymme att hinna ta lite kort istället. Förra året hanns det inte med alls och ja...kameran glömdes helt bort.
Men i år hoppas jag att få bjuda er läsare på några showbilder, men ni får hålla till godo till på söndag i allafall.

Ha en trevlig dag/kväll!

Lite sen idag

Ursäkta den sena "musikmåndagen".
Men förkylningen från helvetet som följde med mig till sängs igår kväll, valde att stanna kvar som ett jobbigt frimärke även efter ljusets intagande av himlavalvet.
Halsen gör ont och är svullen, bihålorna kan nog slunga ut båda ögonen ur dess hålor ganska snart och allt detta lömska snor som bara rinner i tid och otid.
Vem i all världen kom på att näsan skulle placeras med hålen nedåt?
Den borde ju ha varit åt andra hållet och liksom hållit upp skiten som bara rinner!

I allafall...jag har vaknat och musikmåndagen är räddad. Om än något sent för dagen.

När kroppen säger ifrån

Jag fick på inga som helst vis få en förkylning eller något otäckt virus för tillfället.

Jag teamutreds på smärtkliniken 1-2 ggr/veckan, Arbetsförmedlingen kallar till "måste"-möten, Försäkringskassan kallar till överlämningsmöten, kommunen kallar till möte ang. mamma, rehab:en på sjukhuset vill dra igång den här veckan(helst för två veckor sen, men jag har inte orkat)...
Det är rena rama heltidsjobbet bara att vara sjukskriven!

Fram till nu har jag gått på den där lilla kvarvarande sparlågan, den där lilla extra skvätt med bensin som ändå finns i tanken fastän bensinlampan lyser.
Men i lördags började jag okynneshosta, igår började näsan rinna lite och idag kan jag utan att skämmas klassas som förkyld. Dock på väg att bli sämre än vad jag är just nu.

Det finns förstås många mindre fina ord som trängs uppe i hjärnkontoret över detta.
Jag vet att det blir vår ekonomi och min mamma som blir lidande om jag inte kommer iväg.
Ja, och jag själv förstås.
Samtidigt är jag fascinerad över hur länge motorn ändå har varvat runt denna gång. I vanliga fall brukar den skära mycket tidigare.

Jag kan ju inte göra mer än att göra så gott jag kan och jag vet också att det inte är rimligt att besöka något möte med 40 graders feber, hosta, halsont, illamående och en konstant rinnande snok.
Men som det ser ut nu, så måste jag försöka åka iväg ändå, hur jobbigt det än är.