Två flugor i en smäll och lite magi

Förkylningen från helvetet fick nyss sällskap av mensvärken från helvetet.
Ja, men hellre allt på en gång, än lite då och då. Vad kommer härnäst tro?
Bring it on!, säger jag bara.

Förr lät man åderlåta folk som var sjuka, för att få "det sjuka" att komma ur kroppen och på så vis kurera personen.
Så kanske jag har något att se fram emot om några dagar?
Massor med vitlök, C-vitamin, Echinagard, Esberitox och diverse fantastiska örtteer har haft noll effekt så här långt, så förhoppningsvis gör lite blodförlust susen.

Något säger mig att vinterns instabila väder har en orsak till att så många är sjuka och aldrig verkar bli friska.
En dagen varmt, andra dagen kallt, tredje dagen fuktigt, fjärde dagen storm, femte dagen regn, sjätte dagen snö, sjunde dagen sommarbölja...
Det känns som att jag har fått en typisk vårförkylning som aldrig vill ta slut, med skillnaden att det inte är vår än, utan fortfarande vinter.

* * *

I natt låg jag i sängen och tittade på månen och grät en liten tår och kände mig så ensam och besviken på livet.
Då kom en av katterna och satte sig nära mitt ansikte vid kudden, och där satt han sedan i över en timme. Ibland slickade han mig på handen och i ansiktet, ibland tittade han bara på mig, mest vakade han ut i mörkret.

Så drog som en varm vind genom sovrummet och det kändes som om någon lade sig och höll om mig bakifrån i sängen. Inget obehagligt alls, bara jättetryggt och skönt.
Snälla missen lade sin panna emot min under en stund, sedan gick han i sakta mak ifrån sin "vaktplats" och hoppade ner från sängen och knatade ut ur rummet.

Besviken på livet kan man vara och har all rätt att vara ibland.
Men ensam, det är jag inte. <3