Jag kanske är en björn?

Har hamnat i ett sådant där dödläge då jag är sanslöst och sjukligt trött och bara sover och sover.
Undrar i mitt stilla sinne om jag kanske har någon björnintuition inkopplad därbak och borde gå i ide?

Jag sover nästan hela nätterna, går upp några timmar, somnar i soffan eller i gubbhörnan(min "fåtöljhörna" framför braskaminen), vaknar knappt till liv efter två, tre timmar och får tvinga mig att hålla mig vaken ända fram till läggdags. Och den blir bara tidigare och tidigare.
Hur mycket och hur bra jag än sover, så känner jag mig inte det minsta utvilad. Ögonen är torra och irriterade och kroppen känns död.

Det är så här varje år i perioder och jag har fått förklarat för mig att det beror på sjukdomen.
Men ändå känns det svårt att förstå och jag som alltid tyckt att man blir tröttare ju mer man sover och ska undvika att "översova", har väldigt svårt att acceptera att jag inte vill göra annat än att just sova!
Det vore väl en sak om jag fick ut något av sömnen, åtminstone kände mig lite piggare när jag vaknar till, men icke.

Hundarna tycker att jag är vansinnigt tråkig och känner sig förmodligen ganska svikna. Katterna å andra sidan, njuter av lättjan tillsammans med mig vart än jag behagar slockna.
På söndag går vi över till vintertid och dagarna blir kortare. Kanske att det känns lättare att jag sover bort dem då?