Så här i höstrusket krävdes något nytt.
Jag vet att jag bloggar nästintill obefintligt, men det beror inte på att det inte finns saker att skriva, snarare att jag tvekar att skriva ned dem. Inte för att jag är rädd att göra någon annan illa, utan för att det är så personligt, så privat.
Det hör inte hemma på en blogg.
Jag inser med ovanstående rader att jag börjar bli vuxen! :S
Eller kanske inte vuxen, men mer eftertänksam.
Jag har inte heller något behov av att skrika ut mina sorger och mitt ve för tillfället, det gror på bra i min egen takt i lilla hjärnan. Utan att ta skada, så då får det vara kvar där ifred ett tag.
Det kommer inte att vara så för alltid, jag har gränser...men just nu råder ett lugn och jag ska passa på och ta tillvara på det så länge jag kan.
Vad fint här är!
SvaraRaderaDu skriver det du vill och när du vill, varken mer eller mindre :)
kram
ja så känner jag med med bloggen. ibland är jag så trött på den men skriver ändå varje dag så nått behov fyller den. men det är som du säger, man skriver inte alltid från hjärtat utan vissa saker är för sköra för att printas ner för omvärlden.
SvaraRaderadet blev jättefint å höstig här. varmt och mysigt. hoppas att du mår skapligt bra i detta väder. stor varm höstkram från mig <3
Klart du ska blogga bara när du vill och känner för det. Det får inte bli något tvång.Det roligaste med bloggen är att man lär sig så mycket av andra bloggare och får nya vänner. Du och jag har följt varandra flera år nu och jag tycker det skulle vara tråkigt om du slutade. Så håll i med bloggande om du bara kör ibland. Kram
SvaraRadera