Efter depp kommer regnet

Gravida kvinnor överallt.
Eller så ser/märker jag dem så mycket lättare nu, bara för att de är i just den situation som jag suktar efter mest.
Men jobbigt är det, när känslorna spökar som värst.

Efter flera dagar i svartaste mörkret så vaknade jag av en annan slags smärta, nämligen den som indikerar att hösten nu faktiskt kommit på riktigt.
Regn och grått väder uppmuntrar kanske inte, men jag behövde ett break ifrån tankarna och känslorna och nu kom lederna och resten av kroppen i fokus istället.
Pest eller kolera?
Det går att diskutera i all oändlighet. Men jag behövde komma tillbaka till verkligheten och se saker i nutid lite och det hjälper definitivt smärta till med.

Vi är nästan i mitten på September och i vår familj är det något med födelsedagar i just den här månaden. Min mamma och två av mina brorsbarn ska hinna fylla år innan det är dags att gå in i Oktober.
Det är de två (utav tre) yngsta brorsbarnen som fyller år, 10 och 8 år minsann.
Åren har gått fort!
Det konstiga med allt är att jag, trots att jag är yngst av oss syskon, alltid trodde att jag var den som skulle få barn först av oss.
Jag var verkligen helt säker på det!
Och nu fyller "minstingen" åtta bast och jag sitter fortfarande barnlös.
Tänk vad livet slår ut annorlunda.

Det bästa med att de fyller just 10 och 8 år, är att jag inte längre behöver gå in i en leksaksaffär eller in på en barnavdelning längre. Just det hade varit otroligt jobbigt för tillfället.
Istället blir det en djuraffär och en spelaffär och det blir helt klart lättare.
Ser ni?
Jag försöker verkligen se det positiva här, inte dåligt för att mig... :)

Ny layout

Så här i höstrusket krävdes något nytt.
Jag vet att jag bloggar nästintill obefintligt, men det beror inte på att det inte finns saker att skriva, snarare att jag tvekar att skriva ned dem. Inte för att jag är rädd att göra någon annan illa, utan för att det är så personligt, så privat.
Det hör inte hemma på en blogg.

Jag inser med ovanstående rader att jag börjar bli vuxen! :S
Eller kanske inte vuxen, men mer eftertänksam.
Jag har inte heller något behov av att skrika ut mina sorger och mitt ve för tillfället, det gror på bra i min egen takt i lilla hjärnan. Utan att ta skada, så då får det vara kvar där ifred ett tag.
Det kommer inte att vara så för alltid, jag har gränser...men just nu råder ett lugn och jag ska passa på och ta tillvara på det så länge jag kan.

Kroppen säger höst

Jag bara sover och sover...
En indikation som säger att det är höst. Det finns ingen som sover mer än jag på hösten. Vilket känns konstigt, för jag tycker så mycket om hösten med dess friska luft och varma färger.
Men kroppen säger sov och jag sover...
Ytterligare en negativ del av sjukdomen som jag tyvärr inte kommer ifrån.

Höst

Törs nästan säga med all säkerhet att den är här nu, hösten.
Men det är okej.
Det är så härlig luft att andas in på hösten och färgerna som omger de sista löven på träden är en fröjd för ögat.
Jag gillar hösten. Även om smärtorna förvärras med kylan som vandrar över landet.
Men man kan ju inte få allt precis som man vill jämt, eller hur? :)