Det finns idioter överallt

Jag själv inkluderat. Ingen är perfekt.
Men igår slog det liksom över lite.
Först en anonym kommentar som bara kändes konstig, men sen blev det faktiskt etter värre.

En släkting undrade på fullaste allvar om det inte var dags att ta bort våra hundar.
????
För att??
Jo, de var ju "så sjuka".
????
Hon ansåg att eftersom de var så sjuka 2012, plus att Tequila har artros(som är under kontroll), samt att de nu har tampats med öroninflammation i flera veckor, gjorde att det var helt berättigat att ställa den frågan.

Skulle jag skratta eller gråta?
Sambon röt ifrån och tog hand om situationen. Han är då en klippa att lita på när jag tappar talföret.
Men seriöst..?

Jag vet att det finns folk som avlivar djur på betydligt svagare grunder än öroninflammation, men jag skulle aldrig göra det! Skulle aldrig ens komma på tanken!
Är fortfarande lite chockad över det hela och har hela natten legat vaken och funderat på hur vi människor fungerar egentligen.
Tyvärr har jag inga svar och inte har jag blivit klokare heller, bara tröttare.

Jäkla förbannade helvetes skitkärring!

Ovanstående rubrik är en ihållande kommentar som min kära mor gärna brukar när hon pratar om sin nya God man.
Jag har ju i alla år hjälpt henne med det ekonomiska och att sköta handling, men min egen sjukdom har satt käppar i hjulen för detta i nuläget. Därför gjordes en ansökan om en ny God man.
Och en äldre kvinna ifrån Grums fick nu huvudrollen i mammas i liv.

Jag har pratat med människan tre gånger på telefon, och pratat med mamma säkert 40 gånger sedan den 14 juli, då hennes God manskap trädde i kraft.
Trodde att mamma bara överreagerade som vanligt, men efter de två sista samtalen med den äldre kvinnan vid namn A, så är jag fullständigt beredd att hålla med min mor.

Jäkla förbannade helvetes skitkärring!

Om hon beter sig likadant emot min mor som hon beter sig emot mig, så har mamma min fulla förståelse, för ingen människa ska behöva höra den tonen och de orden - speciellt inte när man redan mår som mamma gör.
Så nu undrar jag hur jag ska få allt på rätsida för att min mamma ska ha det bra igen?
Grämer mig så för att jag inte försökte fortsätta i allt det jobbiga, för att mamma skulle känna sig trygg.
Nu ringer hon och gråter igen, och det har hon bara gjort en enda gång sedan pappa gick bort. När hon gör det, så vet jag vad illa det faktiskt är.
Och så vet jag att det är för att jag har förstört allt för henne med denna nya God man-kvinnan. Hur ska jag reda ut allt nu?