Kan ingen ta bort ordet "måste"?

Jag måste sova.
Jag ska upp tidigt som satan imorgon, så jag måste verkligen sova. Nu.

Är uppe och inväntar behjälplighet av en liten morfintablett. Inte för att sova, enbart, jag kan inte sova för att det gör ont. Morfinet måste verkligen hjälpa. Snart. Helst nu.

Det är väderkaos med blåst och snöblandat regn ute och mina leder skriker. Jämt måste de jäklarna vrida sig i pinor när vädergudarna har fått knäppjuck.
Är så trött på eländet. Både smärtan och vädret.

Jag har ingen aning om hur jag ska ta mig upp när klockan ringer imorgon.
Inte pga att jag inte fått sova särskilt mycket (vilket är troligt), utan för att jag är så otroligt morgonstel. Smärtan ökar på stelheten.

Jag ser inte fram emot det, men jag måste försöka komma upp imorgon bitti.
Jag måste upp, jag måste duscha av mig, jag måste elda lite, jag måste sköta om djuren. Allt måste jag göra innan färdtjänsttaxin kommer och den måste vara i tid.

Jag tror att världen borde se betydligt mer beundransvärd ut utan det där förbenade ordet.
"Måste".

Dagar

Nästan en vecka har det gått sen sist. Skäms på mig? Nej, inte ett dugg. Jag skriver bara om jag orkar och kan.

Det har varit en händelserik vecka, minst sagt. Hela tre husvisningar har vi varit på!
Min närmaste chef var här på besök och hade med sig en jättefin solros och färska jordgubbar som vi åt med grädde. Väldigt somrigt och gott!

Veckan började bra med kalasväder, men gick snabbt över i kyla, regn och rusk. Inte min typ av väder alls. Lederna vrider sig nästan av olustighet och jag mår därefter.
I torsdags fick ändå studenterna strålande solsken på deras dag och jag var faktiskt inne i stan och tittade på alla fina bilar, alla traktorer med björksmyckade släp, alla gamla brandbilar som snurrade med ballonger i backspeglarna osv.
Och förstås alla glada och fina studenter!

Men inte skulle jag vilja vara student idag. De har verkligen ingen aning om vad som väntar dem.
På en lastbil som gungade av de hoppande och tjoande studenterna, hängde ett stort tygstycke där man skrivit med sprayfärg:

18.00 Fullt ös

02.00 Redlös

04.00 Medvetslös

06.00 ARBETSLÖS

Ja, det sammanfattar nog ganska så exakt hur ett dygn för en student 2010 ter sig.

Nördigt kanske

Nu har jag hottat upp bloggen med diverse Twilight-prylar inför den kommande Eclipse-premiären som är den 30 Juni. Det gäller att vara ute i tid. :)

Ja ja, lite nördigt är det förstås. Kanske. Men för mig är det ganska mycket kärlek också.
Och vi kan ju inte alla vara lika, eller hur?

Jag har haft väldigt många dåliga dagar den senaste tiden, jag tror att det är det snabbt skiftande vädret som ställer till det.
Ena dagen ösregn, nästa tryckande värme, nästa soligt och vackert, nästa regn, nästa...ja, ni har kanske upplevt detsamma där ni bor.

Nu borde man kanske tycka att de dagar som solen lyser borde vara bra dagar för mig?
Tänk om så vore! Jag skulle skratta mig lycklig.
Nej, tyvärr verkar jag vara otroligt känslig för förändringar i vädret och jag kan känna av det redan två dagar innan det sker.
Självklart är det pest och pina samtidigt som det dåliga vädret pågår(åskvädret häromdagen var ren tortyr!), men just förändringarna verkar vara den mest påverkande faktorn.

Men sommarvärmen verkar vara här nu i allafall, även om inte "sommarvädret" har hittat hit helt och fullt.
Men jag läste att det skulle bli en kanonsommar och att jag med stor säkerhet får ha färska, goda, svenska jordgubbar på min födelsedag i slutet på Juli!
Det finns helt klart mycket att längta efter de närmaste månaderna!

Vädergudar i drabbning?

Hela förmiddagen har känts som en enda varm tryckkammare.
När jag tittade ut efter diverse jobbiga morgonbesök, så såg det ut som att himlen och vädret bara ville bryta ut i en enda lång åska.
Och kanske det gör det med. Just nu har trycket släppt lite, men det är otroligt varmt och mina leder formligen skriker. Något är på gång, helt klart.
Sen om det blir regn eller åska eller något annat, det återstår att se.