Några dagar efter Kennedys 16-årsdag fick hon följa med båda hundarna och besöka tant veterinären.
Efter att ha tampats med öronskabb på alla djuren hela våren, så fick det nu vara nog.
Tyvärr visade det sig att djuren inte bara hade öronskabb längre, utan även akut öroninflammation och svamp! :(
Så gissa hur roligt vi har det här hemma nu för tiden...eller hur roligt vi inte har det snarare.
Mitt i kaoset av örondroppar och rengöring valde Lucy att dra sin kos igen. Åter en katt på vift, i över en vecka denna gång.
Tack och lov dök hon plötsligt upp under gårdagen och gjorde mig lycklig, lyckligare, lyckligast!
Ända tills brevbäraren kom med posten och veterinärvårdsräkningen...
Idag har jag varit och lämnat bort en gammal porslinsblomma till sin nya ägare. Jag kände att den inte kom ut till sin rätt här hemma och den behövde mer kärlek än jag iddes ge den.
Nya ägaren blev superglad och där får nog blomman terapi för livet och mer kärlek än den önskar.
På vägen hem gick jag igenom marknaden i barndomsbyn och träffade goda vänner som jag inte sett på länge. Vi bestämde oss för att träffas och grilla och kackla till helgen. Det ska bli roligt.
Knappt hann jag innanför dörren här hemma innan brorsonen stod utanför densamme, för han sover här i natt. Imorgon ska vi lämna honom på fritids, men först ska vi ta sovmorgon.
Eller jag hoppas att vi ska det i allafall!
Visar inlägg med etikett besök. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett besök. Visa alla inlägg
torsdag 29 maj 2014
måndag 19 augusti 2013
Bra trots allt
Vilken mysig lördag det blev till slut!
Först gick vi på bio.
Jag blev själaglad över att matbutiken bredvid bion börjat med naturgodis på lösvikt. Istället för att välja en påse med samma nötter i, så blandade jag en finfin blandning med flera favoriter!
Filmen var Kick-Ass 2, och även om jag gillade den första filmen så var ju detta ett bottennapp.
De första 30 minuterna var bra och gjorde intryck, men sedan var det platt fall.
Men vi var på bio, sambon pröjsade och jag hade mina blandade nötter. Det var helt okej ändå. :)
Efter filmen kände vi oss båda lite stela och eftersom jag inte hade så ont, så bestämde vi oss för en promenad runt den fina udden på vägen till restaurangen.
Eftersom vi båda fortfarande inte är (och kommer aldrig att bli...) några atleter, så såg var vi båda två lika flåsiga och lytta ut när vi kom fram.
Mongolisk mat stod på agendan. En av mina favoritrestauranger.
Vi slaffsade och göttade oss i över 2 timmar, innan färden bar hemåt.
Väl hemma blev det en film till, innan vi stöp i säng.
På söndagen vaknade jag betydligt sämre. Regn i luften och onda leder som rördes för mycket dagen innan.
Idag skulle handikappridningen börja och jag skulle ståta till häst i mina nya, fula 87-kronors ridbyxor.
Jag insåg ganska så raskt att idag kommer inte detta att hända.
Inte alls glad i hågen ringde jag och lämnade återbud.
Under dagen lättade dock stelheten ganska mycket och även om det gjorde ont, så övertalades jag att följa med sambon och en av hans kompisar att besöka stans Brigad Museum.
Trots hälta, krämpor och besvär, så är jag glad att jag följde med. Det var intressant, spännande och rörande. Hela museet var snyggt och bra upplagt med väldigt mycket detaljer i allt.
Vi tog det i min takt och blev därför där ganska länge. För länge, för när jag försökte läsa sista halvtimmen så kände jag mig svimfärdig och dyslektiskt.
Minns knappt hur vi kom hem, men jag vet att det enda jag ville var att ta morfin och lägga mig i soffan när jag kom innanför dörren.
Eftersom morfin är ett stort no-no nu, så blev det Citodon och TENS istället.
Inte lika effektivt, men jag föll i sömn till slut och sov mig igenom kvällens regnoväder.
Summa summarum så blev det en bra helg trots allt, jag kan absolut inte säga annat.
Jag har gjort mycket trots att jag har mått tjyvens, så jag är jättenöjd.
Det känns dock i kroppen idag att det varit några ihärdiga och tuffa dagar, men jag tar det utan att blinka.
Den här veckan blir det fertilitetsbesök. Något säger mig att dagarna fram kommer att sega riktigt...
Först gick vi på bio.
Jag blev själaglad över att matbutiken bredvid bion börjat med naturgodis på lösvikt. Istället för att välja en påse med samma nötter i, så blandade jag en finfin blandning med flera favoriter!
Filmen var Kick-Ass 2, och även om jag gillade den första filmen så var ju detta ett bottennapp.
De första 30 minuterna var bra och gjorde intryck, men sedan var det platt fall.
Men vi var på bio, sambon pröjsade och jag hade mina blandade nötter. Det var helt okej ändå. :)
Efter filmen kände vi oss båda lite stela och eftersom jag inte hade så ont, så bestämde vi oss för en promenad runt den fina udden på vägen till restaurangen.
Eftersom vi båda fortfarande inte är (och kommer aldrig att bli...) några atleter, så såg var vi båda två lika flåsiga och lytta ut när vi kom fram.
Mongolisk mat stod på agendan. En av mina favoritrestauranger.
Vi slaffsade och göttade oss i över 2 timmar, innan färden bar hemåt.
Väl hemma blev det en film till, innan vi stöp i säng.
* * * * *
På söndagen vaknade jag betydligt sämre. Regn i luften och onda leder som rördes för mycket dagen innan.
Idag skulle handikappridningen börja och jag skulle ståta till häst i mina nya, fula 87-kronors ridbyxor.
Jag insåg ganska så raskt att idag kommer inte detta att hända.
Inte alls glad i hågen ringde jag och lämnade återbud.
Under dagen lättade dock stelheten ganska mycket och även om det gjorde ont, så övertalades jag att följa med sambon och en av hans kompisar att besöka stans Brigad Museum.
Trots hälta, krämpor och besvär, så är jag glad att jag följde med. Det var intressant, spännande och rörande. Hela museet var snyggt och bra upplagt med väldigt mycket detaljer i allt.
Vi tog det i min takt och blev därför där ganska länge. För länge, för när jag försökte läsa sista halvtimmen så kände jag mig svimfärdig och dyslektiskt.
Minns knappt hur vi kom hem, men jag vet att det enda jag ville var att ta morfin och lägga mig i soffan när jag kom innanför dörren.
Eftersom morfin är ett stort no-no nu, så blev det Citodon och TENS istället.
Inte lika effektivt, men jag föll i sömn till slut och sov mig igenom kvällens regnoväder.
Summa summarum så blev det en bra helg trots allt, jag kan absolut inte säga annat.
Jag har gjort mycket trots att jag har mått tjyvens, så jag är jättenöjd.
Det känns dock i kroppen idag att det varit några ihärdiga och tuffa dagar, men jag tar det utan att blinka.
Den här veckan blir det fertilitetsbesök. Något säger mig att dagarna fram kommer att sega riktigt...
söndag 26 februari 2012
Fast tjuvar har väl ingen säsong
Natt till lördag, eller lördag morgon för att vara exakt, så kröp en okänd bil in bakom mitt hus.
Jag vet inte om den kröp egentligen, men jag förutsätter att folk som inte vill bli sedda eller hörda, smyger.
Hundarna fick frispel och skällde som tokiga och jag for upp med adrenalinet pumpande.
Vad fasen gör jag nu?, vet jag att jag tänkte.
Ingen karl att förlita sig på, inga skjutvapen att handhålla, en kropp som är både seg och klen och långsam.
Dessutom hade jag haft ögongel i ögonen innan läggdags, så inte såg jag speciellt bra heller.
Jag gick in i ett av de stängda rummen på övervåningen och fick se en mörkfärgad bil av sedanmodell och minst två skuggor som smög in och ut ur garaget och uthuset.
Jäkla tjyvhelveten!
På sommaren och hösten åker det ju runt pack och härjar, det vet ju alla som bor så här på landet, men i februari, mitt i vintern? Vad blir det liksom?
Fast tjuvar har väl ingen "säsong" förstås.
Jag kom ned för trapporna med hundarna som besatta runt benen. De skällde och reste ragg och var helt vansinniga.
Tack och lov för att man har vakthundar när det gäller!
Och finns det något som ingen tjyvjäkel brukar vilja beblanda sig med, så är det ilskna hundar.
Jag tände upp på nedervåningen och slängde ett grisöga ut på gården, aktiviteten verkade ha stannat upp av ljusen.
Jag slet upp fönstret i tvättstugan och ropade ut med min starkaste och myndigaste stämma (för dygnstimmen):
-Ni har 10 sekunder på er, sen släpper jag hundarna!
(hundarna gjorde sig väl hörda också skall tilläggas)
Jag tror inte ens att det tog fem sekunder, så gasade de iväg över gårdsplanen så det skrek i både isen på marken och i däcken på bilen.
Jag såg inte reg.numret, för jag hade för suddig syn. Förutom ögongelen, så bländade jag mig själv med alla tända lampor.
Tyvärr kan jag heller inte säga någon exakt färg eller märke på bilen, och då är jag ändå ganska bra på att känna igen bilar.
Det var både för mörkt och fel på den mänskliga faktorn precis just då.
Jag kunde inte lägga mig igen, var alldeles för uppe i varv. Hundarna gick på helspänn i flera timmar efteråt.
Först vid 10-snåret vågade jag mig ut att titta i uthusen för att se om något saknades. Med blotta ögat finns allt kvar, å andra sidan - vad skulle de ha tagit?
Tror bara att jag har ved och en gammal skruttig åkgräsklippare som man kanske kan få något för där ute. En nästan tom dunk med bensin också.
Allt var i allafall kvar. Antagligen fann de också själva ut att det faktiskt inte fanns något att ha på min gård.
Sen exet flyttade så finns det ju ingen bil kvar på gården, och jag funderar på om det därför kan se aningen obebott ut emellanåt här.
Jag snålar ju dessutom med lampor, så det är inte mycket tänt heller.
Men i natt var alla utelampor på gården tända och det såg nog ut som det var fest här på kvällen, för oj vad jag sprang runt och tände och släckte hela tiden.
Det var inte en chans till sömn i natt heller, men det är väl bara normalt.
Eftersom jag är uppväxt på landet, så vet jag ju att detta inte är ovanligt och jag har varit utsatt för det tidigare.
Jag känner mig inte mindre trygg på grund utav detta och jag har ju världens bästa hundar i nöd och kärlek.
Men nog skulle det kännas aningens bättre med en rejäl karl i huset också. Så är det bara.
Jag vet inte om den kröp egentligen, men jag förutsätter att folk som inte vill bli sedda eller hörda, smyger.
Hundarna fick frispel och skällde som tokiga och jag for upp med adrenalinet pumpande.
Vad fasen gör jag nu?, vet jag att jag tänkte.
Ingen karl att förlita sig på, inga skjutvapen att handhålla, en kropp som är både seg och klen och långsam.
Dessutom hade jag haft ögongel i ögonen innan läggdags, så inte såg jag speciellt bra heller.
Jag gick in i ett av de stängda rummen på övervåningen och fick se en mörkfärgad bil av sedanmodell och minst två skuggor som smög in och ut ur garaget och uthuset.
Jäkla tjyvhelveten!
På sommaren och hösten åker det ju runt pack och härjar, det vet ju alla som bor så här på landet, men i februari, mitt i vintern? Vad blir det liksom?
Fast tjuvar har väl ingen "säsong" förstås.
Jag kom ned för trapporna med hundarna som besatta runt benen. De skällde och reste ragg och var helt vansinniga.
Tack och lov för att man har vakthundar när det gäller!
Och finns det något som ingen tjyvjäkel brukar vilja beblanda sig med, så är det ilskna hundar.
Jag tände upp på nedervåningen och slängde ett grisöga ut på gården, aktiviteten verkade ha stannat upp av ljusen.
Jag slet upp fönstret i tvättstugan och ropade ut med min starkaste och myndigaste stämma (för dygnstimmen):
-Ni har 10 sekunder på er, sen släpper jag hundarna!
(hundarna gjorde sig väl hörda också skall tilläggas)
Jag tror inte ens att det tog fem sekunder, så gasade de iväg över gårdsplanen så det skrek i både isen på marken och i däcken på bilen.
Jag såg inte reg.numret, för jag hade för suddig syn. Förutom ögongelen, så bländade jag mig själv med alla tända lampor.
Tyvärr kan jag heller inte säga någon exakt färg eller märke på bilen, och då är jag ändå ganska bra på att känna igen bilar.
Det var både för mörkt och fel på den mänskliga faktorn precis just då.
Jag kunde inte lägga mig igen, var alldeles för uppe i varv. Hundarna gick på helspänn i flera timmar efteråt.
Först vid 10-snåret vågade jag mig ut att titta i uthusen för att se om något saknades. Med blotta ögat finns allt kvar, å andra sidan - vad skulle de ha tagit?
Tror bara att jag har ved och en gammal skruttig åkgräsklippare som man kanske kan få något för där ute. En nästan tom dunk med bensin också.
Allt var i allafall kvar. Antagligen fann de också själva ut att det faktiskt inte fanns något att ha på min gård.
Sen exet flyttade så finns det ju ingen bil kvar på gården, och jag funderar på om det därför kan se aningen obebott ut emellanåt här.
Jag snålar ju dessutom med lampor, så det är inte mycket tänt heller.
Men i natt var alla utelampor på gården tända och det såg nog ut som det var fest här på kvällen, för oj vad jag sprang runt och tände och släckte hela tiden.
Det var inte en chans till sömn i natt heller, men det är väl bara normalt.
Eftersom jag är uppväxt på landet, så vet jag ju att detta inte är ovanligt och jag har varit utsatt för det tidigare.
Jag känner mig inte mindre trygg på grund utav detta och jag har ju världens bästa hundar i nöd och kärlek.
Men nog skulle det kännas aningens bättre med en rejäl karl i huset också. Så är det bara.
torsdag 16 februari 2012
Utredningen fortgår
Vilken fin Alla hjärtans det blev till slut! :)
Tack till er fina som skickade hälsningar via bloggen, sms och mail! <3
Imorgon fortsätter utredningen på mina konstiga magsmärtor.
Sist var ju cystoskopi i Oktober och efter det har visst alla läkare haft jullov eller fulla besökslistor. För remissen för morgondagens besök skrevs i September...
Ja, inte för att jag gnäller, inte alls faktiskt.
För efter den där jäkla cystoskopin, så har jag haft ångest för alla slags läkarbesök.
Det har till och med varit jobbigt att gå till sjukgymnasten och bli klämd på.
Imorgon så ser jag absolut inte fram emot något besök, för då är det en gynekolog jag ska träffa. :(
Tack till er fina som skickade hälsningar via bloggen, sms och mail! <3
Imorgon fortsätter utredningen på mina konstiga magsmärtor.
Sist var ju cystoskopi i Oktober och efter det har visst alla läkare haft jullov eller fulla besökslistor. För remissen för morgondagens besök skrevs i September...
Ja, inte för att jag gnäller, inte alls faktiskt.
För efter den där jäkla cystoskopin, så har jag haft ångest för alla slags läkarbesök.
Det har till och med varit jobbigt att gå till sjukgymnasten och bli klämd på.
Imorgon så ser jag absolut inte fram emot något besök, för då är det en gynekolog jag ska träffa. :(
tisdag 31 januari 2012
Blev visst lite bloggledigt där
Hoppsan, vart tog alla dagar fram till idag vägen?
Hockey på fredag, underliga nattsamtal på lördag, hockey på söndag, trevligt besök och film på måndag.
Där fick ni en snabbresumé!
Varför så mycket hockey på en och samma gång? Ja, det kan man ju fråga sig.
Men köpte man biljett till fredagsmatchen, så fick man biljett till söndagsmatchen på köpet. Och det tackar jag inte nej till.
Lördagen gick åt till TENS (tack för att jag fortfarande får låna den!) och vila, även om natten till söndag bjöd på några telefonsamtal som drog mig ur min skönhetssömn. Efter fyra stängde jag av ljudet på telefonen, så jag fick frid i allafall.
Låg dock ett tag och funderade på om någon skulle komma och knacka på dörren om jag inte svarade, men jag vet mer än tror att mina kära hundar har satt sig i respekt förut och somnade därför tryggt.
Som tur var fick vi alla sova ifred utan objudna gäster.
Söndagsmatchen var bland de roligaste jag skådat på länge. Det var en snabb och rolig match rakt igenom, alla tre perioderna!
Att det dessutom satt en liten tjej med (vad jag tänkte på) en aning av tourettes några rader bakom, gjorde inte matchen sämre - tvärtom. Det var längesen jag skrattade så mycket!
Hon var alldeles underbar och till slut satt hela sektionen och skrattade hjärtligt. Inte åt henne, utan med henne.
En suverän hockeymatch på alla dess vis!
Måndagen tillät jag mig att sova lääänge, men till slut var det så kallt i huset att det bara var att sega sig upp och börja elda.
När inte hundarna vill ligga på golvnivå och dessutom försöker komma under täcket, då vet man att det är kallt!
Det gjorde ont i kroppen igår, men jag tvingade mig ut på en kort promenad med hundarna ändå. Jag tror att det var solen som lockade ut mig på villervalla. Det var så vackert med guldgnistrande skimmer i frosten att fötterna nästan rörde sig automatiskt.
Några timmar senare fick jag trevligt besök och det spelades lite spel (kul!) och sågs på film innan kvällen blev natt och jag blev ensam med djuren igen.
Så blev det tisdag. Idag.
Det känns som att tiden bara sprang iväg dessa dagar, tycker det känns som om jag nyss kommit hem från den första hockeymatchen och helgen är kvar.
Lustigt hur det kan bli ibland.
Men jag gråter inte.
För ikväll ska jag på dejt! :D
Hockey på fredag, underliga nattsamtal på lördag, hockey på söndag, trevligt besök och film på måndag.
Där fick ni en snabbresumé!
Varför så mycket hockey på en och samma gång? Ja, det kan man ju fråga sig.
Men köpte man biljett till fredagsmatchen, så fick man biljett till söndagsmatchen på köpet. Och det tackar jag inte nej till.
Lördagen gick åt till TENS (tack för att jag fortfarande får låna den!) och vila, även om natten till söndag bjöd på några telefonsamtal som drog mig ur min skönhetssömn. Efter fyra stängde jag av ljudet på telefonen, så jag fick frid i allafall.
Låg dock ett tag och funderade på om någon skulle komma och knacka på dörren om jag inte svarade, men jag vet mer än tror att mina kära hundar har satt sig i respekt förut och somnade därför tryggt.
Som tur var fick vi alla sova ifred utan objudna gäster.
Söndagsmatchen var bland de roligaste jag skådat på länge. Det var en snabb och rolig match rakt igenom, alla tre perioderna!
Att det dessutom satt en liten tjej med (vad jag tänkte på) en aning av tourettes några rader bakom, gjorde inte matchen sämre - tvärtom. Det var längesen jag skrattade så mycket!
Hon var alldeles underbar och till slut satt hela sektionen och skrattade hjärtligt. Inte åt henne, utan med henne.
En suverän hockeymatch på alla dess vis!
Måndagen tillät jag mig att sova lääänge, men till slut var det så kallt i huset att det bara var att sega sig upp och börja elda.
När inte hundarna vill ligga på golvnivå och dessutom försöker komma under täcket, då vet man att det är kallt!
Det gjorde ont i kroppen igår, men jag tvingade mig ut på en kort promenad med hundarna ändå. Jag tror att det var solen som lockade ut mig på villervalla. Det var så vackert med guldgnistrande skimmer i frosten att fötterna nästan rörde sig automatiskt.
Några timmar senare fick jag trevligt besök och det spelades lite spel (kul!) och sågs på film innan kvällen blev natt och jag blev ensam med djuren igen.
Så blev det tisdag. Idag.
Det känns som att tiden bara sprang iväg dessa dagar, tycker det känns som om jag nyss kommit hem från den första hockeymatchen och helgen är kvar.
Lustigt hur det kan bli ibland.
Men jag gråter inte.
För ikväll ska jag på dejt! :D
måndag 8 augusti 2011
Hundlek
Idag kom en kompis ifrån den "gamla", goda stalltiden på besök med sin irländska setter!
Är så roligt att det finns någon som hör av sig spontant ibland och faktiskt hälsar på.
Det är inte så lätt för mig att åka iväg själv och den här sommaren har jag både haft sjukhus-ledigt och ganska så bra i övrigt också, med några undantag förstås. Så jag har orkat ganska så bra med andra ord och då blir det gärna långtråkigt när man inte kan underhålla sig själv...
Men idag kom då äntligen lite underhållning, lite "töl" och inte nog med att jag själv fick vädra mina instängda hjärnceller, även hundarna fick besök! :)
tisdag 8 mars 2011
Utlämnad
Är det inte lite ironiskt att Internationella Kvinnodagen och Fettisdagen infaller på samma dag i år?
Den överfirade dagen till ära räckte inte för mig.
Självklart så var jag tvungen att leka bergsklättrare, modell fyra kylskåp tung och stel, upp i en gynstol denna dag också.
Jämställdhet och annat blaha blaha till trots, borde de inte installera lyftkranar på MVC för oss som hör till den stadigare naturen snart?
Tanken får mig att tänka på hur gick det egentligen till när ryggläge på det stampade jordgolvet försvann ur i hyddorna. Började de björnfällsklädda medicinkvinnorna klaga på att det inte var en ergonomisk arbetsställning?
Nåväl, väl uppe i detta kvinnofientliga påfund, svettig och med en puls i 180, så ska man lyfta, sära, glida ned och fällas isär på det mest förnedrande sätt, samtidigt som någon uppenbarligen trodde att man kunde fokusera på den söta affischen med blommotiv som de fäst i taket.
Efter det vet jag inte vilket som är värst, den sura barnmorskan som tyst och snabbt gör klart vad hon ska göra, eller barnmorskan som pladdrar hysteriskt, samtidigt som hon fumlar med instrument och skrattande inte får på sig gummihandskarna.
Man vill ju bara att det ska bli klart, men ett trevligt bemötande är ju A och O i all form av mänsklig kontakt.
Jag behöver inte tänka så länge för att inse att inget är att föredra.
Helst av allt så skulle jag inte gå hit alls.
Men det måste man ju lite då och då vare sig man vill eller ej, precis som med allt annat.
Som plåster på såren så är det helt okej att äta mer än en semla idag. Om jag orkar vill säga.
Sambon är ledig från jobbet och solen skiner. Och nu blir det bak av LCHF-semlor!
Den överfirade dagen till ära räckte inte för mig.
Självklart så var jag tvungen att leka bergsklättrare, modell fyra kylskåp tung och stel, upp i en gynstol denna dag också.
Jämställdhet och annat blaha blaha till trots, borde de inte installera lyftkranar på MVC för oss som hör till den stadigare naturen snart?
Tanken får mig att tänka på hur gick det egentligen till när ryggläge på det stampade jordgolvet försvann ur i hyddorna. Började de björnfällsklädda medicinkvinnorna klaga på att det inte var en ergonomisk arbetsställning?
Nåväl, väl uppe i detta kvinnofientliga påfund, svettig och med en puls i 180, så ska man lyfta, sära, glida ned och fällas isär på det mest förnedrande sätt, samtidigt som någon uppenbarligen trodde att man kunde fokusera på den söta affischen med blommotiv som de fäst i taket.
Efter det vet jag inte vilket som är värst, den sura barnmorskan som tyst och snabbt gör klart vad hon ska göra, eller barnmorskan som pladdrar hysteriskt, samtidigt som hon fumlar med instrument och skrattande inte får på sig gummihandskarna.
Man vill ju bara att det ska bli klart, men ett trevligt bemötande är ju A och O i all form av mänsklig kontakt.
Jag behöver inte tänka så länge för att inse att inget är att föredra.
Helst av allt så skulle jag inte gå hit alls.
Men det måste man ju lite då och då vare sig man vill eller ej, precis som med allt annat.
Som plåster på såren så är det helt okej att äta mer än en semla idag. Om jag orkar vill säga.
Sambon är ledig från jobbet och solen skiner. Och nu blir det bak av LCHF-semlor!
tisdag 13 juli 2010
Welcome ya'll!
Bloggen är numer en internationell samlingspunkt!
Under de tre senaste månaderna som gått så har jag tydligen haft fint internationellt besök på min blogg.
Igår kunde jag skåda veckans utfall och fick se att bloggen bara den senaste veckan har haft utländskt besök ifrån:
Albertville, Alabama, USA
Sulphur Springs, Texas, USA
Madrid, Spanien
Berlin, Tyskland
Frankfurt am Main, Tyskland
Nuremberg, Tyskland
Sandefjord, Norge
Stavanger, Norge
Hjorring, Danmark
Helsingfors, Finland
Sofia, Bulgarien
Moscow, Ryssland
Besökssiffran snittar på ca 921 besökare i veckan ifrån både Sverige och resterande länder och bara i år har bloggen haft 25811 besök!
Jisses! :O
Jag som trodde att det bara var närmast sörjande och tillfälliga besökare som tittade förbi!
Jag kanske måste göra inlägg på utrikiska emellanåt nu...
Under de tre senaste månaderna som gått så har jag tydligen haft fint internationellt besök på min blogg.
Igår kunde jag skåda veckans utfall och fick se att bloggen bara den senaste veckan har haft utländskt besök ifrån:
Albertville, Alabama, USA
Sulphur Springs, Texas, USA
Madrid, Spanien
Berlin, Tyskland
Frankfurt am Main, Tyskland
Nuremberg, Tyskland
Sandefjord, Norge
Stavanger, Norge
Hjorring, Danmark
Helsingfors, Finland
Sofia, Bulgarien
Moscow, Ryssland
Besökssiffran snittar på ca 921 besökare i veckan ifrån både Sverige och resterande länder och bara i år har bloggen haft 25811 besök!
Jisses! :O
Jag som trodde att det bara var närmast sörjande och tillfälliga besökare som tittade förbi!
Jag kanske måste göra inlägg på utrikiska emellanåt nu...
lördag 12 juni 2010
Dagar
Nästan en vecka har det gått sen sist. Skäms på mig? Nej, inte ett dugg. Jag skriver bara om jag orkar och kan.
Det har varit en händelserik vecka, minst sagt. Hela tre husvisningar har vi varit på!
Min närmaste chef var här på besök och hade med sig en jättefin solros och färska jordgubbar som vi åt med grädde. Väldigt somrigt och gott!
Veckan började bra med kalasväder, men gick snabbt över i kyla, regn och rusk. Inte min typ av väder alls. Lederna vrider sig nästan av olustighet och jag mår därefter.
I torsdags fick ändå studenterna strålande solsken på deras dag och jag var faktiskt inne i stan och tittade på alla fina bilar, alla traktorer med björksmyckade släp, alla gamla brandbilar som snurrade med ballonger i backspeglarna osv.
Och förstås alla glada och fina studenter!
Men inte skulle jag vilja vara student idag. De har verkligen ingen aning om vad som väntar dem.
På en lastbil som gungade av de hoppande och tjoande studenterna, hängde ett stort tygstycke där man skrivit med sprayfärg:
18.00 Fullt ös
02.00 Redlös
04.00 Medvetslös
06.00 ARBETSLÖS
Ja, det sammanfattar nog ganska så exakt hur ett dygn för en student 2010 ter sig.
Det har varit en händelserik vecka, minst sagt. Hela tre husvisningar har vi varit på!
Min närmaste chef var här på besök och hade med sig en jättefin solros och färska jordgubbar som vi åt med grädde. Väldigt somrigt och gott!
Veckan började bra med kalasväder, men gick snabbt över i kyla, regn och rusk. Inte min typ av väder alls. Lederna vrider sig nästan av olustighet och jag mår därefter.
I torsdags fick ändå studenterna strålande solsken på deras dag och jag var faktiskt inne i stan och tittade på alla fina bilar, alla traktorer med björksmyckade släp, alla gamla brandbilar som snurrade med ballonger i backspeglarna osv.
Och förstås alla glada och fina studenter!
Men inte skulle jag vilja vara student idag. De har verkligen ingen aning om vad som väntar dem.
På en lastbil som gungade av de hoppande och tjoande studenterna, hängde ett stort tygstycke där man skrivit med sprayfärg:
18.00 Fullt ös
02.00 Redlös
04.00 Medvetslös
06.00 ARBETSLÖS
Ja, det sammanfattar nog ganska så exakt hur ett dygn för en student 2010 ter sig.
torsdag 2 oktober 2008
Skandal och morfin
Först och främst vill jag uttrycka min otroliga förvirring och besvikelse över att det var årets Idols bästa sångerskor som hängde löst igår.
Skandal!
Att Linda fick åka var så jäkla fel, hon var så grymt bra!
Jag är dock glad att Sepideh inte åkte, för hon är den bästa sångaren av alla i årets upplaga. I allafall utav det som visats hittills
Idag fick jag äntligen komma till en doktor, och jag fick äntligen en rejäl hostmedicin utskriven. Jag har inte haft den sorten tidigare, men den innehåller både morfin och etanol. Låter ju som en bra blandning...
Så nu hoppas jag att helgen kommer att bli en helg där jag kan hämta andan och förbereda för nästa veckas resa till Uppsala.
Ser fram emot att få komma dit, och mina förhoppningar på deras kunskap i ämnet är stor. Jag hoppas att de ska kunna vända den nedåtgående trenden som hållit i sig, och hjälpa mig att göra mitt liv lite drägligare.
Skandal!
Att Linda fick åka var så jäkla fel, hon var så grymt bra!
Jag är dock glad att Sepideh inte åkte, för hon är den bästa sångaren av alla i årets upplaga. I allafall utav det som visats hittills
Idag fick jag äntligen komma till en doktor, och jag fick äntligen en rejäl hostmedicin utskriven. Jag har inte haft den sorten tidigare, men den innehåller både morfin och etanol. Låter ju som en bra blandning...
Så nu hoppas jag att helgen kommer att bli en helg där jag kan hämta andan och förbereda för nästa veckas resa till Uppsala.
Ser fram emot att få komma dit, och mina förhoppningar på deras kunskap i ämnet är stor. Jag hoppas att de ska kunna vända den nedåtgående trenden som hållit i sig, och hjälpa mig att göra mitt liv lite drägligare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)