Gjorde en frusen cheesecake igår. Den ligger kvar i frysen, jag har inte ens orkat smaka.
Visst blir jag hungrig emellanåt och då försöker jag äta lite, men det känns så meningslöst.
Exet jobbar, käkar, festar och sover - med vad det verkar - utan problem.
Jag tuggar snart av mig fingrarna, är helt tom i kolan, får ingen sömn, orkar inte äta. Festa??
Festa är att ta en kopp nybryggt(inte sånt som stått i termos i två dygn) kaffe. Efterfesten är om jag sippar i lite grädde. "För sakens skull".
Samtidigt som det gör så jäkla ont i hjärtat, så vet jag att det här var den rätta vägen. Vi stod båda på två helt olika spelplaner innan separationen.
Jag är glad om han blir den där vännen som jag aldrig behöver mista. Den där vännen som är av den bästa kalibern. Men jag vet också av erfarenhet att det kan vara svårt.
Nu består den största svårigheten i att veta hur man ska bete sig, när man plötsligt "måste" leva under samma tak med mannen man älskat så länge utan förbehåll, utan att få visa att man fortfarande gör det.
Nä men inte lever ni väl under samma tak. Det går ju inte för då kommer ni aldrig över och kan börja på nytt. När man avslutar något måste man ha chansen att börja på nytt. Det är viktigt och väldigt svårt om man är för nära varadra
SvaraRaderaJo, vi gör just det. Ända till första december. Så det är svårt med både känslor och hur man ska vara.
SvaraRaderaDet går, vi gjorde det, bodde ihop i ett par månader från att det var bestämt. Det är väl inte det allra bästa, men måste man så måste man och man får göra det bästa av det och det kan tom bli något bra av det, även om man inte tycker det där och då.
SvaraRaderaMen ät!
Kramar!
Ulrika