Mitt liv vore inget utan mina djur.
Jag lägger så gott som inga pengar alls på nöjen, på hobbies, smink, kläder eller resor.
Utan mina djur skulle livet se väldigt tomt och ångestfyllt ut.
Det är tack vare hundarna som jag varje dag ger mig fasen på att komma ur sängen och orkar jag ut, så är det de som drar med mig.
Kärleken jag känner när en katt plötsligt hoppar upp i knät, gosar i ansiktet på mig, innan den försiktigt bäddar ned sig på mina ömmar ben och värmer dem så länge jag vill.
Jag somnar aldrig ensam på kvällen och jag vaknar aldrig ensam på morgonen.
Hundarna varnar alltid om besök, både planerat och ickeplanerat.
Och när vemodet kommer, när ögonen vattnas och till slut svämmar över, ja då kommer de alla och sätter sig eller lägger sig nära, nära. De tittar på mig och jag vet att mer kärlek än så här, det får man aldrig av en människa.
Jag får ofta kommentarer att jag borde "göra mig av med djuren och sätta mig i en billig etta med kokvrå i stan". Att det finns "möjligheter till ett bättre liv".
Möjligheter till ett bättre liv genom att sitta ensam på en yta man knappt kan vända sig på och titta ut på betong?
Känna den härliga doften av avgaser när man öppnar fönstren?
Inte kunna somna för att grannen har fest och vakna av att den samme spelar musik eller borrar i väggarna?
Skojar ni eller?!
Förstår dig helt och fullt! Undrar om folk skulle be ensamstående föräldrar med taskig ekonomi att göra sig av med sina barn?
SvaraRaderaLyssna inte på idioterna!
Få saker här i livet ger som mycket kärlek och trygghet som ett älskat djur. Vi gör alla våra prioriteringar, synd att inte andra verkar inse det. Håller tummarna för dig att du får lite mer ordning på tillvaron, skynda långsamt och gör ditt bästa för att inte lyssna på negativa energitjuvar.
SvaraRaderaDet är endast hund(djur)ägare som faktiskt kan förstå den enorma lycka de små liven skänker oss, och att det inte bara är att "göra sig av med djuren" så fort det blir knapert. Mina hundar är som mina barn, jag lever hellre på knäckebröd & vatten än gör mig av med dem. Jag hejar på dig!!
SvaraRadera(P.S. Jag ögnade lite snabbt igenom några inlägg i din gamla blogg och hittade faktiskt ännu fler punkter vi är lika på: både har fått erfara viktuppgången från helvetet pga av kortison, båda har kroniska sjukdomar (min hör dock till mag/tarm) och båda går på cellgifter.)
oj här händer det saker på bara en kort tid. jag fattar inte att det fortfarande skrivs så negativt om dig. jag blir så himla ledsen på människor som "vet" hur andra ska leva sina liv. å djuren ger oss en anledning att kliva upp må morgonen. jag vet hur det är. hade jag inte mina djur eller barnen när dom var små så undrar jag om jag hade orkat som jag gör. när man är kronisk sjuk så är det viktigt att ha något annat än sig själv att fokusera på.
SvaraRaderaoch jag tycker verkligen synd om anonym som inte verkar ha kärlek i sitt liv. för hade h*n det så skulle h*n inte behöva lägga så mycket energi på att försöka dra ner andra.
var och en av oss lever vårt liv efter våra egna förutsättningar och efter vår egen förmåga. och vi prioriterar alla olika vad som är viktigt i just vårt liv. varför ska det vara så svårt att respektera att det som är viktigt för mig är en skitsak för dig. eller tvärtom.
man kan inte kräva av männskor att alla ska förstå men kan ska kunna KRÄVA att alla ska acceptera och respektera andra människors val i livet så länge det inte skadar någon.
jag tycker att anonym ska ta och se in i sitt eget liv vad det är som fattas hos h*n. för det kan inte var en människa som mår bra. för när vi själva mår bra mentalt så finner vi ingen anledning att klanka ner på andra.