Kära rara lilla katt, kom hem!

Tre år sedan sist och nu upprepar sig mardrömmen.
Lucy är försvunnen igen! :(

Släppte ut henne med de andra katterna som vanligt i torsdags morse och sedan dess är hon borta.
Låter kanske inte så farligt för en katt som är van att vara ute, men i normala fall är hon aldrig borta längre än två dygn.

Förutom för tre år sen då. Då var hon försvunnen i nästan 1,5 månad.
Det var ren tur att vi hittade henne och framför allt fick tag i henne då, för hon hade blivit förvildad.
Hon fick vara innekatt i 8 månader efter det, för vi vågade verkligen inte släppa ut henne.

Nu har hon varit ute i nästan 2,5 år och har som sagt hållit sig hemma.
Hon aktar sig för vägen, så jag känner mig väldigt säker på att hon inte har blivit överkörd.
Hon har halsband med ID-tub, så skulle hon vara hemma hos någon så borde det inte vara så svårt att titta och lyfta luren.
Hon har aldrig gått långt hemifrån, vi hittade henne mindre än en kilometer hemifrån sist!
Då hon är en van utekatt och dessutom har klarat sig bra på egen hand under lång tid tidigare, så har jag mycket svårt att tro att hon har fallit offer för något djur såsom räv eller dylikt.
Hon kan ha blivit instängd någonstans hos någon av grannarna kanske. Men hon brukar göra sig väl hörd de få gånger hon hamnat i garderoben tex, så jag tror att det skulle märkas om hon befann sig i ett garage eller så.

Men jag vet inte och det värsta är att inte veta!

Måtte hon komma hem snart, för det här känns helt fruktansvärt. :(

Kärleksdag på Kolmården

Igår tog vi en heldag borta.
Hundarna lämnade vi hos bästa hundvakten och sedan bilade vi ned till Kolmården.
Det blev en underbar och solig dag och vi bara gick runt och njöt.
Här kommer lite mobilbilder ifrån vår dag! (Hoppas att det funkar, detta blir mitt första mobilinlägg!)

Lite grönt, lite skönt, lite sommar

"Vi å du mamma"

Berättelsen om Pi ~ Life of Pi

Bio med älsklingen blev det igår och det var filmen Berättelsen om Pi (Life of Pi) som vi såg.
Vi såg den i 3D-version och även om jag inte sett den i original, så rekommenderar jag den skarpt i 3D!
Väldigt bra och häftiga effekter som helt skulle ha uteblivit annars.
Under hela introt satt man och log och skrattade till över de olika händelserna, kanske är det så man känner sig när man är lite hög och hallucinerar samtidigt?? :)

Jag hade väldigt svårt att se vissa av djurscenerna, efter som mitt hjärta blöder för djur som far illa på något sätt. Kan ju inte berätta några detaljer, för då förstör jag ju allt för er som inte sett den...men ni som redan varit iväg vet förstås vad jag menar.

Mycket känslor, tankar och djur som far illa till trots, så genomsyras filmen av en underliggande humor och vi skrattade ganska ofta.
Gå och se den! Och gör det på bio. I 3D!
Den kommer att vara bra hemma på TV:n i DVD-spelaren också, men man kommer att missa mycket av det fantastiska äventyr vi fick vara med på igår.

Imorgon smäller det

Och var så snälla- skjut bara raketer och bomber på 12-slaget, tänk på alla djur och människor som är skotträdda och mår dåligt av fyrverkerierna!

Med det sagt så kan jag väl åter börja tänka på min nyårsafton. Just nu ser den ganska ensam, tråkig och minimal ut.
Är fortfarande förkyld, men den lilla basilusken har nog tänkt sig att sitta kvar ett tag verkar det som. Bara att leva vidare och hoppas på att det ger med sig snart.
Läser man på tex Facebook, så är jag definitivt inte ensam i allafall, och jag ska dessutom vara både glad och tacksam över att jag bara har en förkylning och inte ligger med vinterkräksjuka!

Kanske det är meningen att jag ska ligga hemma i soffan och kurera mig imorgon.
Allt händer ju av en anledning och med tanke på vilken dunderfest förra nyårsafton bjöd på, så kanske det ska vara lite lugnt och dant i år.
Men jag är öppen för förslag, för det är roligare att fira in det nya året med andra, än att göra det själv.

"Skål...på mig. Å Gött Nytt då..."
Nej. Inte roligt.

För att förtydliga (än en gång)

Mitt liv vore inget utan mina djur.
Jag lägger så gott som inga pengar alls på nöjen, på hobbies, smink, kläder eller resor.
Utan mina djur skulle livet se väldigt tomt och ångestfyllt ut.

Det är tack vare hundarna som jag varje dag ger mig fasen på att komma ur sängen och orkar jag ut, så är det de som drar med mig.

Kärleken jag känner när en katt plötsligt hoppar upp i knät, gosar i ansiktet på mig, innan den försiktigt bäddar ned sig på mina ömmar ben och värmer dem så länge jag vill.

Jag somnar aldrig ensam på kvällen och jag vaknar aldrig ensam på morgonen.

Hundarna varnar alltid om besök, både planerat och ickeplanerat.

Och när vemodet kommer, när ögonen vattnas och till slut svämmar över, ja då kommer de alla och sätter sig eller lägger sig nära, nära. De tittar på mig och jag vet att mer kärlek än så här, det får man aldrig av en människa.

Jag får ofta kommentarer att jag borde "göra mig av med djuren och sätta mig i en billig etta med kokvrå i stan". Att det finns "möjligheter till ett bättre liv".
Möjligheter till ett bättre liv genom att sitta ensam på en yta man knappt kan vända sig på och titta ut på betong?
Känna den härliga doften av avgaser när man öppnar fönstren?
Inte kunna somna för att grannen har fest och vakna av att den samme spelar musik eller borrar i väggarna?

Skojar ni eller?!

I keep dancing on my own

Igår gick flyttlasset för exet.
Jag satsade på att tömma skallen och försöka greja så mycket jag orkade hemma. Det gick inget vidare.
Ensamheten är inte jobbigt, men ändå så är den det.
Fördelen med att bo själv är att jag får saker jag velat/tänkt göra länge gjorda. Ja, i den mån jag kan och orkar i allafall. Men visst är det konstigt, det borde ju vara tvärtom!
Sista året med exet låg verkligen i allmänt stiltje. Jag märker och förstår det nu.

Det jobbigaste med att han har åkt är att djuren sörjer. Hundarna är jättedeppiga och katterna är irriterade över saknade möbler och förändringarna.
Jag tog med mig jyckarna på en kort promenad under dagen, för det brukar pigga upp dem, men de släpade benen efter sig och verkade bara tycka att det var jobbigt.
Tequila började dessutom dagen med att matvägra, något hon inte gjort på länge.

Jag hoppas att jag kan hålla ihop trådarna, få iordning på hushållet och samtidigt ge dem alla extra mycket kärlek nu när de har det jobbigt.
Bara inte min egen kropp faller på kuppen, för då blir jag också irriterad och vill bara ligga och sova...och kommer att göra det också.

Söndag

Lucy

Kolmården

Vi, som egentligen inte är något vi längre, var till Kolmården i två dagar i mitten på augusti.
Tio dagar senare tog vi-eran plötsligt och chockartat slut. Men bilderna finns kvar.

Bollen rullar

Ja...ha.
Så var bollen i rullning.
Hyreskontraktet uppsagt.
Letar ny bostad.
Ensam.
Jag och djuren.
Så inte helt ensam.
Men det känns som det.

Tisdagstipset

Har du husdjur?
Tycker du att det ibland känns både tråkigt och jobbigt att försöka handla hundmat som är slut, hitta kattsand som katten gillar, går din rygg snart av på mitten av alla tunga lyft till och från bilen, till och från hemmet?
Då har jag ett tips till dig..!

På Foderbilen.se finns mängder med olika sorters mat till både hundar, katter, gnagare, fåglar, m.m. Här finns även tillbehör till nästan alla husdjur, leksaker, matskålar, tuggben, bäddar...
De levererar allt det du beställer till din dörr hemma emot en mycket liten slant och det mesta håller väldigt bra priser, framför allt fodret.

Vi har använt oss av Foderbilen i snart två år och vi har inget att klaga på. Hög kvalité rakt igenom!
Och så otroligt praktiskt att bara klicka i en beställning via datorn när fodret börjar tryta och några dagar senare står allting precis utanför dörren!
Inga mer tunga lyft in i bilen eller spring i olika affärer för att jaga rätt sorts foder inte.
Här finns allt du behöver, det mesta du letar efter och lite till!

Bättre kan jag nästan inte tipsa om faktiskt :)

Spyor - inte bara för människoföräldrar

Så sent som igår morse vaknade jag utav att lillfisan till hund stod och hulkade i trappan.
Ett dagen-efter-besked för att hon inte åt sin frukost dagen innan och det retade hennes känsliga mage.
Sa till sambon i virrvarret av täcken vad som skedde, men han fortsatte sova.

Tänkte själv lätta på trycket, innan det var dags att krypa nedför trappan med hushållspapper i högsta hugg.
Hinner knappt in på toaletten, för att där få mötas av en kaskadspya gjord av katt längs med golvet, och över hela badrumsmattan. Dagens första toapapper gick därmed till tork av golv och matta.

Halkade sedan i gallan i trappan, men hade turen att inte ha satt på mig strumpor än. =Sparad tvätt!
Ropade "Hjälp!" till sambon, som vände sig om i sängen(lät det som).
Halv rulle hushållspapper går åt till alla åtta trappsteg med hundspya.

Väl nere - hundarna ska ut och kissa, medan jag tappert kämpar för att komma överens med kattlådor och dess innehåll.
Skrek till gubbfan där uppe att för i helvete komma och hjälpa till innan jag tar livet av mig med en matsked och att klockan var halv två.(vilket var en liiiten vit lögn, visarna pekade på kvart över åtta...)
Sambon grymtade svagt och lyste vidare med sin frånvaro.

Hundarna fick frukost. Katterna fick frukost.
Hundarna bajsade ut frukosten i olika delar av trädgården, medan jag intog dagens första kopp kaffe i solen på farstukvisten.
Samtidigt skrek katterna outhärdligt innanför dörren i hallen. Jag log ömt och hoppades att de skulle störa sambon hedervärt i hans skönhetssömn.

Lucy, kom hem!

Lucy, vår käraste lilla rara katt har gett sig ut på turné igen. En lång sådan denna gång.
Sista gången vi såg henne var när svågern och svägerskan var här.
6 Juli.
Ingen tid för en bekymmerslös katt, men lång tid för oss som söker henne.
Hon brukar dessutom inte lämna hemmet någon längre stund.

Vi ska flytta i Augusti. Egentligen inte förrän 1 September, men troligtvis får vi börja flytta in tidigare enligt hyresvärden.
Gissa vår oro! Lucy borta och vi kanske kan börja flytta om en månad. Tänk om vi inte hittar henne till dess!

Vi har ropat och skränat, "kissekissat" och lockat med mat och lovord om varma bäddar, egen säng och lyxig burkmat.
De andra katterna kommer som spjut och ser oerhört besvikna ut över att de inte får ut något av lovorden.

Det gör mig nervös att hon inte kommer när jag ropar.
Hon kommer alltid när man i falsett skriker "Luuuuuccccyyyyyyy" så högt tills rösten spricker. Alltid kommer hon. Men inte nu.
Ingen har sett henne, ingen vet något. Jag har skickat mail till grannar som jag inte känner via Facebook, är det någon som vet?

Skulle bli så glad om hon kurade i en varm filt i ett hemtrevligt vardagsrum i något grannhus. Att någon pysslar om henne lite extra och ger henne smaskig burkmat och grädde varje dag.
Men vi måste bara få veta!
Vi måste få veta var hon är och att hon har det bra.
Om någon bara matar henne för att hon är liten och tunn(som hon alltid har varit och alltid kommer att vara), så vill vi gärna att den slutar göra det.
Då kan hon vandra hem igen, sova i vår säng igen, ligga på sambons bröstkorg när han spelar spel på datorn och få äta sin egen lyxiga burkmat här hemma. Precis som hon brukar.

Och om någon råkat köra över henne på vägen och lämnat henne krossad i ett dike, så vill vi ändå veta. Vi måste få veta vad som hänt, varför hon försvunnit.
Att inte veta är värst. Om man bara får veta, så känns det bättre. Då behöver vi inte leta natt och dag längre, inte skrika oss hesa dygnet runt.
Att bara få veta är gott nog, oavsett utgång.

Lucy, kom hem! Vi saknar dig så!

Måndag

Djurplågeri

"En ko svälter inte ihjäl från en dag till en annan. En bonde måste ta ansvar för sina djur och ha så mycket kunskap om jordbruk och boskapsskötsel att bonden kan bedöma om foder räcker för alla kreatur. Om inte så måste han göra något, t.ex. slakta ut de djur som är för många eller sälja dem till någon som kan sköta dem. Men att låta djuren svälta ihjäl är djurplågeri."

~ Per Kjellén