Jag skulle kunna skriva och berätta om en grinig, hårdhänt läkare, om en bedövning som inte gjorde ett skit, om smärtan som fick mig att både grina och be läkaren att sluta - mer än en gång. Jag skulle kunna skriva och berätta om hur jag efteråt fick veta att jag sabbat hela läkarens tidsrytm för dagens övriga patienter, hur jag for hem, sittandes på ena höften i taxin, för att det gjorde så ont att sitta normalt.
Att jag grinade när jag kom hem och tänkte på hur andra kvinnor kände sig vid en sådan här upplevelse. Hur våldförd man känner sig.
Hur jag fortfarande, 27 timmar efter undersökningen har fruktansvärt ont och fortfarande knappt kan sitta normalt. Och hur ont det fortfarande gör i själen.
Men vad som än sker i ens liv, så går det vidare.
Det stannar inte upp för att man går igenom en otäck undersökning, inte ens när någon dör står tiden still ett tag.
Jag grät mig till sömns i natt och det sista jag tänkte innan jag somnade var att "detta är de sista tårarna som är för den här dagen och den här gången. Nästa tårar ska vara för något annat."
Livet går vidare och idag är en ny dag.
Och idag vill jag inte gråta över något om det är möjligt.
usch det låter som värsta mardrömmen du fått gå igenom. tänk att det finns läkare som inte har känslor. att dom överhuvud taget har det jobb dom har kan man ju fundera över. man blir bra förbannad
SvaraRaderabra att du får ur dig. och bra att du inte fastnar i det.
kramar om dig så gott jag kan <3
Den läkaren skulle jag inte tveka att anmäla!!
SvaraRaderamen fy så hemskt Du som har värk nästan jämt har säkert en hög smärttröskel så det måste verkligen ha gjort ont.
SvaraRaderaEn undersökning ska väl inte göra ont . Skit och sånda läkaren som är så okänsliga borde inte få jobba med människor.