Juni

Förkyld. Övriga familjen lika, mer eller mindre förkylda.

Sitter på toaletten mitt i natten och funderar över alla oseriösa människor på Facebook.
Varför lägga ut saker till försäljning om man inte vill genomföra affären?
Varför erbjuda klipp och hårfärgning hemma i sitt kök till ett kraftigt reducerat pris, boka in dag, men inte tid och sedan "försvinna"? För att återuppta kontakt två dagar senare och vill boka in en ny dag?
Varför ens lägga ut en annons/förfrågan från första stund?
Alla dessa som sitter och budar på Tradera, men aldrig genomför affären. Hur i helskotta tänker de?

Har några annonser ute på Blocket nu. Då både jag och sambon är sjukskrivna och har en tuff ekonomisk sits, så tänkte jag sälja av lite grejer. Få in pengar för att göra något roligt med barnen i sommar.
Fick mailsvar på ena annonsen:

"Hej jag heter M och vill köpa ditt bord. Jag ger mer än vad du begärt om du kan skicka det till mig och vi delar på frakten. Jag bor i Norrland. Kolla Bussgods om du är intresserad."

Meddelade M att jag inte hade lust med någon förlustaffär, då Bussgods kostade nästan dubbla bordspriset.
Bad honom hämta bordet på egen hand och stå för resan själv.

Vem fasen köper ett enkelt sketet soffbord 90 mil hemifrån?? Det är inte rimligt någonstans!
M kanske var ett troll förvisso. Är väldigt gott om dem nu för tiden.
Är tyvärr allt för gott om väldigt mycket som är dåligt nu för tiden.
Troll, krig, hot, mord, trakasserier.

Hur ska jag kunna skydda barnen ifrån allt av ondo?
Det skrämmer mig hur världen ser ut idag och hur människan har blivit.
Jag ser heller inget ljus i tunneln. Mörkret är här för att stanna.
Överallt är det svart, det kryper upp troll ur kloakerna och bakom varje husfasad väntar giriga, sinnessjuka människor.

Margit Sandemos bokserie "Det tredje riket". Kom och rädda min familj!

Livet går vidare

Jag skulle kunna lägga upp ett otäckt scenario ifrån gårdagens undersökning.

Jag skulle kunna skriva och berätta om en grinig, hårdhänt läkare, om en bedövning som inte gjorde ett skit, om smärtan som fick mig att både grina och be läkaren att sluta - mer än en gång. Jag skulle kunna skriva och berätta om hur jag efteråt fick veta att jag sabbat hela läkarens tidsrytm för dagens övriga patienter, hur jag for hem, sittandes på ena höften i taxin, för att det gjorde så ont att sitta normalt.
Att jag grinade när jag kom hem och tänkte på hur andra kvinnor kände sig vid en sådan här upplevelse. Hur våldförd man känner sig.
Hur jag fortfarande, 27 timmar efter undersökningen har fruktansvärt ont och fortfarande knappt kan sitta normalt. Och hur ont det fortfarande gör i själen.

Men vad som än sker i ens liv, så går det vidare.
Det stannar inte upp för att man går igenom en otäck undersökning, inte ens när någon dör står tiden still ett tag.
Jag grät mig till sömns i natt och det sista jag tänkte innan jag somnade var att "detta är de sista tårarna som är för den här dagen och den här gången. Nästa tårar ska vara för något annat."

Livet går vidare och idag är en ny dag.
Och idag vill jag inte gråta över något om det är möjligt.

Vem där?

Igår kväll fick jag lite skrämselhicka, men innan dess var jag arg på hunden som stack.
Det visade sig att hon stack efter en människa som var ute i beckmörkret i skogen.
När hunden kommit tillbaks och jag var högröd i ansiktet av lysten ilska, så kom då tanken.

Vad är det för människa som utan lampa går ut mitt i beckmörka skogen bakom vårt hus efter kl. 22 en vardagskväll?
Det finns inga stigar där och det är gräslig terräng. Detta hördes tydligt eftersom personen ifråga sprang när Cheyenne satte efter han/hon.
Jag tyckte mig också höra "Lägg av!" i tumultet, men är inte helt hundra, för vakthunden inte bara jagade, hon skällde också.
Jag skrek mig blå efter hunden, som snällt kom tillbaka när inkräktaren verkade vara på säkert avstånd från hennes vaktmarker.
Men vad man undrar. Vem var det som var där och VAD gjorde människan där just då?

Baksidan av vårt hus ligger i totalt mörker, det är bara en stor, mörk skog.
Skulle någon vara nyfiken på oss eller huset(eller innehållet i hus eller uthus), så är det helt klart den bästa sidan att välja för att kika osedd.
Det kanske var helt harmlöst, men det känns ändå lite obehagligt. Jag är väldigt glad över att hundarna vaktar oss och gården så bra.

Ska ta med mig hundarna under dagen och titta om vi kan se några spår. Sedan ska jag nog låta stora gårdslampan vid uthuset vara tänd på kvällarna hädanefter.
Vi snålar med elen och har den släckt, då vi inte tycker att vi har behov av den.
Men nu verkar vi ju ha behov.