"Åderlåtning" funkar ganska bra.
Jag är fortfarande lite smått förkyld, men kämpar på.
Jag var så glad över denna dagen, för jag ska på födelsedagskalas och lederna har verkat mått så bra på sistone, förkylning och sömnlöshet till trots.
Kände dock lite stickningar under gårdagen som brukar betyda att det kommer att hända något, men de var inte värre i morse.
För en timme sen bara small det till, mina leder fullkomligen skriker och jag sitter och försöker tänka positivt, ta det kallt och inte gråta, inte gråta...det är "bara" smärta, inget farligt...
Den här kognitiva skiten funkar ibland, men inte nu.
Jag inser också att jag aldrig kommer iväg på fest om jag inte trycker morfin pronto.
Och med morfin i kroppen - ingen alkohol. Med den här värken - ingen långdragen fest.
Fasen också!
Jag skulle ju sova över, vi skulle fnissandes pimpla vin i pyjamas när de andra gästerna åkt hem och vi skulle ha roligt och ta igen en massa tid som gått förlorad de senaste åren.
Nu grinar jag bara för att inget blir som det var tänkt och för att jag såg fram så mycket emot den här kvällen.
Visst, jag kommer väl iväg, och jag får säkert roligt ändå, men jäkla skitoväder.
Jäkla, jäkla skitsnö!
Inte gråta, inte gråta, det är "bara" smärta, inget farligt...
gråter med dej och känner igen det du skriver. kroppen ger en ibland många "suprisemoment" som man helst skulle vara utan. och sen att det "bara" är smärta å inget farligt gör det inte lättare.
SvaraRaderasitter själv med "baksmälla" efter att ha haft en underbar dag i badhuset med mitt barnbarn. kan ju inte låta bli att leka av mig när jag har chansen. och jag älskar vatten. med trots det så är det värt det. i med små vita å vänta på att det ska dämpa något.
stor kram å krya på oss båda så gott det går =)
Sänder en varm kram till dig! Jag hoppas att det blev bättre med värken. Vet så väl hur det är när kroppen får totalt frispel :(
SvaraRadera