Då ser det om fem år ut på följande sätt:
Man - älskad, aktad, vacker på alla sätt i mina ögon och i mitt hjärta.
Hem - hus/villa eller gård, så lantligt som vi kan komma överens om.
Barn - två. ;)
Hälsa - så bra som det bara går. Men ovanstående skulle göra mig lycklig och bara det är en hälsovinst.
Jag måste få släppa ut mina tankar här ibland. Det är MIN blogg.
Jag skaffade den inte för att fjolla runt och "se på mig!". Jag skaffade den för att min hjärna höll på att sprängas och jag var tvungen att få ut lite av orden någonstans.
Det var inte poppis med blogg när jag började blogga och det var endast närmast sörjande som då och då kikade in och läste mina rader.
Nu är det betydligt fler. Och desto fler som opponerar sig.
Många som läser om när jag skriver om längtan, lust, drömmar och funderingar kring livet, ni verkar tro att jag ska ha allt det där imorgon. Helst idag.
Men jag är, min fantasi och min drömvärld till trots, ganska realistisk.
Jag vet att det inte är så lätt eller går så fort, även om man skulle vilja. Ibland så måste även saker ta lite tid, även fast man egentligen inte vill det heller.
JA. Jag vill ha barn.
JA. Jag längtar efter att älska en man igen.
JA. Jag skulle vilja skaffa barn med den mannen som allt klaffar med (nej, inte vem som helst enbart för att producera en unge!).
JA. Jag längtar efter en familj.
JA. Jag vet att saker och ting behöver tid och sker i sinom tid i ett förhållande.
MEN. Tänk om det aldrig kommer någon man att älska?
MEN. Tänk om jag bara har en chans och ingen mer?
MEN. Ska jag aldrig kunna skaffa barn för att jag är singel?
MEN. Tänk om jag inte har all den där tiden?
Det finns kvinnor som både blir gravida och föder barn utan problem i 40-årsåldern.
Jag vet det. Och kanske jag har sådan "tur" jag med?
Jag brukar inte ha tur, så jag räknar inte med det.
Nu ska ni få lite tråkig fakta om det här med fertilitet. Sådant som jag ofta tänker på, eftersom jag även tänker på det här med att så småningom skaffa barn.
Visste ni att:
- Kvinnans ålder är en av de viktigaste faktorerna som påverkar fertiliteten. Kvinnor är som mest fruktsamma i 20-årsåldern även om många kvinnor blir gravida när de är äldre än trettio år. Fruktsamheten minskar tills de når 30 års ålder och avtar sedan snabbt när kvinnan blir 35 och närmar sig 40 år. Det vanligaste allmänna fertilitetsproblemet hos kvinnor är problem med ägglossningen (ovulation).
- Möjligheten för en kvinna att bli gravid vid 35 års ålder är ungefär hälften så stor som vid 20 år. Möjligheten minskar till 10 procent för kvinnor som är 40 år gamla.
- En 37-årig kvinna löper ungefär 25 procent risk att drabbas av fertilitetsproblem. För en 41-årig kvinna är risken 50 procent och för 43-åriga kvinnor är risken 75 procent.
- Hos män minskar fertiliteten långsamt från omkring 35 år. Den vanligaste orsaken till manlig ofruktsamhet är avvikelser i antal spermier, rörligheten och/eller spermiernas form.
- Många män är fortfarande fertila i 50-årsåldern och ännu senare, men andelen män med problem med spermiekvaliteten ökar. Mäns fertilitet sjunker visserligen mer gradvis än kvinnors, men den försämrade fertiliteten i högre åldrar kan påverka barnets hälsa.
Men vad de flesta inte vet är att det inte bara är fertiliteten som sjunker med en kvinnas ålder, nej, det uppstår faktiskt betydligt fler risker att bli gravid och föda barn ju äldre man blir.
Till exempel:
- Risken att få ett barn med en genetisk avvikelse ökar med åldern. Till exempel ökar risken för Downs syndrom (från ett barn på 885 vid 30 år, till ett på 365 vid 35 år, ett på 109 vid 40 år och ett på 32 vid 45 år).
- Eftersom kromosomavvikelser är den vanligaste orsaken till missfall, ökar även risken för missfall med åldern. Slutligen visar också de flesta studier att risken för kejsarsnitt ökar för kvinnor över 35, även om man inte exakt känner till orsaken till detta.
- Det främsta hindret för en kvinna över 35 kan dock vara att bli gravid. Kvinnor är som mest fertila mellan 20 och 24 års ålder. För kvinnor mellan 35 och 39 år har fertiliteten sjunkit med minst en fjärdedel. Chansen för kvinnor mellan 40 och 45 att bli gravida har sjunkit med 95 % jämfört med kvinnor i tjugoårsåldern. Även med fertilitetsbehandlingar, t.ex. provrörsbefruktning, har kvinnor svårare att bli gravida i takt med att de blir äldre.
Kan ni nu, kanske åtminstone lite, sätta er in i hur och vad jag känner?
Förstå den stressade längtan som gör att jag emellanåt blir så ledsen och dyster?
Jag tror att de flesta tjejer och speciellt befintliga mammor förstår min längtan, mina tankar och mina drömmar ganska så bra.
Men. Jag vet också att alla inte får barn. Även om de vill och har (eller borde ha) alla förutsättningar. Orättvist som fasen.
Det kanske inte blir några barn för mig heller, det kanske inte är meningen. Jag hoppas inte att det är så, men jag vet ju inte.
Så i min hjärna pågår därför något slags manifest.
Där jag ser mig själv i det där huset/villan/gården om fem år. Med min älskade man och våra två barn. Och hundarna och katterna.
Det är min dröm och längtan som jag bara inte alls kan slå ur hågen, hur jäkla dum, orealistisk och töntig den än må vara för just dig som läser.
Men det är min dröm, min längtan och min jäkla blogg, så var så hygglig och respektera den.
Oj... OJ! :-O
SvaraRaderaJag hade ingen aning om dessa fakta! :-O Jag som alltid trott att barn,det kommer när man har jobbat upp sig några år,jag hade nog tänkt börja kanske vid typ 35 om jag har en kille då.
Men nu blev jag ju ängslig! :-O
Satt å läste förra inläggets alla kommentarer. Det verkar som att dom allra flesta förstår dej på ett eller annat sätt. Men jag blir så ledsen över de människor som hela tiden ”vet vad som är bäst”. Ingen kan någonsin ha en åsikt över någon annans liv eller känslor så länge den inte har gått några mil i dess skor. Det är så lätt att ”tro” även om man tycker sig känna personen som man utrycker sina åsikter om.
SvaraRaderaOch visst är det så att man har sin blogg för sin egen skull. Så är det för mig i alla fall. Där får jag en chans att skriva av mig istället för att belasta mina närmaste hela tiden. Och visst blir man glad när andra läser och kommenterar. Men kan man inte respektera och acceptera att vi alla är olika och tänker olika varför sitter man då å läser bloggar som gör att man blir frustrerad över att den som skriver i son blogg inte ”fattar” det h*n har fattat. Varför i hela friden ska det vara så JÄVLA SVÅRT.
Jag har inte följt den här bloggen så länge men måste ändå säga att den varken innehåller drömmar som är för stora eller känslor som vi andra inte nån gång under livet känt. Det finns inget i den här bloggen som sticker ut och är mer ”chockerande” än vad alla vi andra också går igenom under livet. Vi har alla drömmar, känslor som vi inte är bekväma med och vill förändra, önskningar om hur vi vill att vårt liv ska vara. Men bara för att det handlar om att bli mamma eller inte så verkar det plötsligt bli ett väldigt ”hett” ämne.
När vi har en åsikt och dömer andra så har vi en åsikt om och dömer oss själva. För på det sätt som vi ser andra så ser vi på oss själva. Har sagt det förut och säger det igen. Vi är bara varandras spegelbild och de personer vi ”retar” oss mest på är dom vi ska titta nogast på för de visar oss bara sidor som vi själva har och som vi vägrar att se, som vi förnekar.
Så ALLA ni som gnäller över vad som skrivs här, titta på era egna liv och se vad det är som ni behöver förändra. För det kan väl inte vara så att ni själva är så perfekta att ni med gott samvete kan klanka på andra och sitta där med era snusförnuftiga kommentarer och tycka att ni är förmer.