Årskrönika - om året som hände

Januari

Vi visste redan i Januari att vi väntade barn. Vårt barn låg i min mage som en liten nöt och bara var än så länge och allt var så omtumlande. Underbart, fantastiskt, otroligt, magiskt och skrämmande.
Vi fick tidigt dåliga odds emot oss. Risken för missfall var skyhög och hela grejen var megahögrisk.
Redan där och då, så bestämde vi oss för att hålla denna graviditet hemlig så länge som möjligt. För om det inte skulle gå, om nöten skulle sluta växa, eller besluta sig för att bara vara ett skal...då ville vi inte att alla andra skulle veta.

Februari

Om Januari var nervklämmande, så var inte Februari bättre.
Jag gick mest bara och var orolig och rädd. Att kroppen mådde bättre fysiskt än vad den hade gjort på många år, det föll liksom helt bort i all ångest över huruvida vår nöt mådde.
Sambon släpade obönhörligt med mig på olika aktiviteter som skulle göra oss båda avslappnade och tänka på annat, men det gick sådär.
Dock började jag att simma minst en gång i veckan denna månad och kunde åtminstone känna en viss tjusning över att klara detta igen.

Mars

Sambon är hund- och husvakt och bor borta nästan hela månaden. Han är dock hemma med jämna mellanrum och bär ved, skottar snö och gör ren kattlådor.
Och ser till att jag inte gråter för mycket över att jag inte tycker mig ha tillräckligt med sushi och apelsiner hemma. Jag tror bestämt att detta kallas cravings...
I Mars var vi iväg på det stora rutinultraljudet och fick där ett jobbigt besked att nöten växte dåligt. Det beslutades att vi skulle gå på tillväxtultraljud resten av graviditeten och om den värsta missfallsoron lagt sig, så ökade nu all övrig oro på alla cylindrar.
I slutet av Mars råkade jag dessvärre hamna på bild modell större i lokala tidningen när jag under stor sekretess(..?) besökte stadens årliga barnmässa. Att frågorna radade upp sig är minst sagt ett litet uttryck.
Jag erkänner här att jag ljög för flera av er. Och ni ska veta att jag hade hemskt dåligt samvete över det hela! Så dåligt samvete att vi släppte på spärrarna och började berätta om vår lilla nöt.
De flesta fick dock bara veta det roliga, vi väntade barn. Mycket få fick veta oron och ångesten som låg som ett stort svart moln över oss.

April

Vi skaffar en gravidförsäkring. En gång i tiden sålde jag dessa. Nu har jag äntligen en själv.
Känner mig sjukt vuxen och mäktig av bara tanken.
I samband med att fler får höra om nyheten, så får vi allt oftare besök. Många vill gratulera och "veta allt". Trots att vi förstod att de flesta bara ville väl, så blev det väldigt jobbigt och vi drog oss undan så mycket vi bara kunde.
Efter påsk tänker jag "fuck it". Går det, så går det och går det inte...ja, då var det väl inte meningen. Det blir därefter en resa till Ullared med kort varsel i slutet av månaden och där inhandlades till 85% allt som kunde tänkas behövas till nöten.

Maj

Urinvägsinfektion. Deluxe. Kräver två omgångar med antibiotika. Och jag får inte bada mer.
Börjar på gravidyoga istället och inser att jag faktiskt är stel som ett kylskåp - gravid eller ej!
Vi går på föräldrautbildning och börjar våga tro på att detta ska gå vägen. Men bara ibland.
Börjar få en mage som ser gravid ut och köper mina första gravidkläder. Alla säger att de är de fulaste och vidrigaste kläderna som finns, men jag älskar dem alla och känner mig vackrare än någonsin.
Går en morgon förbi helspegeln i hallen och ser nötkulan i profil. Jag som bantat hela mitt liv, även när jag inte har behövt, älskar för första gången i mitt liv att jag är tjock.

Juni

Stockholmstripp och 60-årskalas för svärfar. Alla ville känna på magen och gissa kön.
Kände för första gången glädje över det, oron börjar minska en aning.
Nöten är fortfarande "för liten", men håller "sin kurva" och "verkar må bra".
Juni blir en hektisk månad. Vi inser plötsligt att vi saknar vår familj och vänner och inleder ett sällan skådat kompismaraton som pågår hela månaden.
På Midsommar jobbar sambon som vanligt, men jag och magen åker och njuter av solsken, sill och varma människor.

Juli

Hästvecka. Jag mår toppen och gör lite för mycket. Blir livrädd när jag veckan efter får kraftiga förverkar och tror att det är missfall.
Nöten borde ha lagt sig rätt, men ligger istället på tvären. Men det är ju en dryg månad kvar. Tid finns till detta också.
Efter att ha vilat mig i form efter den tuffa hästveckan, fortsätter kompismaraton. Vi passar även på att ha brorsonen här så ofta vi kan. För vi vet att det kommer att finnas mindre tid för honom under en period sen.
Vattnet går inte, för vattenpumpen till huset går sönder. Det är kokande hett ute denna sommar och vi har inget vatten...och jag är gravid och redan överhettad. 
Med tre veckor kvar till Dagen D, så ligger nöten fortfarande på tvären och jag får komma in till förlossningen på sk. vändningsförsök. Jag var där i en halv dag och det gjordes två mycket smärtsamma och obehagliga försök, men ingen gång ville nöten vända med och lägga sig rätt.
Helt plötsligt blev vi inbokade för kejsarsnitt. Om 1,5 vecka!

*****************************

Dagen D

Solen sken på klarblå himmel och det var 28 grader varmt redan kl. 08.00. Sambon hämtade under förmiddagen två kompisar som skulle vara hundvakter åt oss och sedan åkte vi in.
Vi var lugna. Överdrivet lugna. Vi hade fått veta innan att vi skulle skrivas in denna dag, men sedan var det inte alls säkert att det skulle bli en OP samma dag. Det berodde helt och hållet på tid.
Vi lyssnade klart på "Play that funky music" på bilradion innan vi lade i parkeringsavgift och lunkade in på förlossningen medan vi skämtade dumt med varann.
En irriterad barnmorska stod i dörren och snäste om att vi var sena. Hela tre minuter till och med! "Men hallå, vi har gott om tid ju. Chilla tanten!"
20 minuter senare låg jag med stödstrumpor, hårnät och en vit rock på en alldeles för hård brits på väg ned till operationsavdelningen..!
Sen tog det tid.
Problem nummer 1 var att sätta kanyler på mig. Jag var tvungen att ha två, en ordinär och en för akutbruk. Tretton stick(!) av tre olika personer senare, så var vi på banan igen.
Spinalbedövning lades. Kände ingenting förrän benen plötsligt försvann under mig där jag satt på britskanten. Och jag reagerade förstås som jag brukar, jag började asgarva...med en lång nål i ryggen.
Tur att det gick bra. :S
Läkarna som skulle utföra kejsarsnittet kom in, kateter sattes och så sa ena läkaren att "nu börjar vi!"

Jag vill inte skriva vilken dag eller vilken tid eller längd eller vikt.
Men en alldeles underbar dag i Julimånad 2014, så blev jag mamma till en alldeles fantastisk liten POJKE!

*****************************

Augusti

Vilken jobbig start på månaden. Här vill jag inte gå in på detaljer, men vi blev hemskickade onödigt tidigt. Speciellt som jag var snittad, men framför allt för att lillkillen inte åt.
Så första dygnen hemma satt vi på egen hand och försökte koppmata en hysteriskt hungrig unge, som dessutom inte ville sova heller. Han sjönk snabbt i vikt och lika fort sjönk vårat mod och glädje över att ha blivit föräldrar.
Tack och lov fick vi gott om god hjälp när vi äntligen fick skriva in oss på BVC efter en vecka.
Även om vi lyckades få i honom ersättning, så var det inte tillräckligt och vi låg på gränsen för att behöva sondmata när jag äntligen fick igång mjölkbaren.
Då börjar istället "operation amning" och alla som tror att det är lätt kan ju bara gå och hänga sig direkt!
I mitten av Augusti verkar sonen slö och blir väldigt tät i näsan. Så tät att han har flera andningsstopp på nätterna och vågar till slut inte somna. Detta pågår i flera veckor tillsammans med några febertoppar och om vi inte var oroliga redan...ja, ni fattar.
3,5 vecka efter födseln, tangerar han dock äntligen sin födelsevikt. Äntligen något positivt!

September

Om det rara barnet sov dåligt i Augusti, så är det inget emot vad lite han sover under hösten. Vi snittar på tre timmars sömn...per DYGN.
Jag är tack och lov ganska flexibel, men sambon har det otroligt jobbigt att mäkta med vardagen. Han försöker klara jobbet och hjälpa till hemma, men det är upplagt för katastrof. Olyckan händer på jobbet, men allt går som tur är väl. Detta blir dock ett tufft uppvaknande i hur jobbigt det faktiskt är att vara förälder och vad mycket man ska och måste klara av.
Plötsligt mitt i allt det jobbiga, så börjar sonen le. Och plötsligt så är inte allt lika jobbigt längre.
I slutet av månaden verkar sonen må ganska bra, han äter bättre och verkar inte sjuk längre. Och trots bristen på sömn hos oss alla, så verkar inte han lida av det alls...till skillnad från vissa andra...

Oktober

Sonen får hastigt uppkomna eksem över hela överkroppen. BVC misstänker mjölkproteinallergi och vi sätts på specialkost, både jag och sonen. Eksemen försvinner inte, men sonen blir allmänt sämre under "försöket" och vill till slut inte äta alls. Så fort vi går tillbaka på den vanliga kosten igen, så mår han bättre och blir vår glada unge igen.
Eksemen är istället atopiska eksem och vi får börja smörja honom flera gånger om dagen och ibland även med kortison för att hålla utslagen i schack.

November

Lillkillen får följa med på sin första begravning. Inte roligt, men han skötte sig exemplariskt och sa inte ett knyst. Folk som gav mig onda ögat för att jag "släpade med en unge på begravning" innan, kom efteråt fram och var imponerade över att han var så snäll och tyst under akten.
Lika snäll och rar var han även under gravfikat, och stal "showen". Vet inte om det var så bra kanske, men folk fick iallafall annat att tänka på och prata om för en stund mitt i sorgen.
Sömnen blir något bättre. Till och från ska tilläggas.
Men vi är åtminstone uppe i ca 7 timmar per dygn nu. Inte illa!
Innan årets sista månad, börjar hela familjen på mycket uppskattat babysim.

December

Börjar månaden med ett konstigt virus som slår ut hela kroppen och adventsbelysningen kommer upp en vecka för sent.
Sen blir sambon sjuk. Sen blir sonen sjuk. Efter flera dagars hög feber får vi akuttid på vårdcentralen med lillkillen, för säkerhets skull då han är under 6 månaders ålder.
Och i samma veva blir jag sjuk igen.
Imorgon är det årets sista dag. Jag är lite snorig fortfarande, men sambon är frisk och sonen är betydligt bättre.
Jag vet inte hur vi ska fira ut det här året, men det känns inte så intressant. Jag har fokus på annat håll.

2014 var året som hände. Då det hände för mig, för oss. 1+1=3! :)

Årskrönika 2009

Jaha, något sen detta nya år. Men en årskrönika ska det jobbas lite på och jag har lagt ned på svett, sorg och tårar detta år. Ja, även förra året, för jag påbörjade att skriva den redan i november.
Men nu är den alltså klar för allmän beskådan. Varsågod.

ÅRET SOM GICK 2009

Januari:
Jag fick jordens värsta migränanfall och blev liggande i flera dagar. Anfallet blev så illa att vi till slut åkte in till akuten, där tog de ryggmärgsvätskeprov och konstaterade att det bara var en sjuhelsikes migrän.
Årets första tripp till Akademiska i Uppsala. Det var svinkallt att åka truck i källaren när jag skulle till röntgen minns jag. Dock var det ett härligt gäng med "inlagda" och vi hade väldigt roligt när vi orkade.
Influensa var en stor del av denna månad, trots att jag tagit vaccin för att undvika den.
Vattnet frös. Jag fick panik över detta, men timmen senare rann vattnet som vanligt igen. Elslingor är guld värda!
Vårt finska lilla yrväder kom till oss från Finland. Tequila blev en del av familjen!

Februari:
Tequila börjar blogga. Tänk vilka intelligenta hundar vi har. ;)
Jag tappar min förlovningsring! Mår fruktansvärt dåligt över detta och letar på alla de vis, gör Polisanmälan osv.
Ett elfel i ett av elementen gör att vi nästan får en husbrand.
Den här månaden blir vinterns kallaste, vi får mycket snö och aktiviteterna ute på isen blir nästan en vardagssyssla att titta på.
Min mamma visar sig ha cellförändringar i ett bröst, men de var godartade som tur var!
Min musikaliska farbror Olle dog och jag var på begravning.
I bloggen visar jag omedvetet prov på krönikor, men på ett djupt sätt. Mycket tankar som hamnar på tangenterna.

Mars:
Skäller efter falska vänner. Tar avstånd ifrån många och mycket efter olika händelser.
Årets enda summering kommer i bloggform(sorry svearike..).
Hundarna får nya bloggar på http://tequila.skriket.se och http://cheyenne.skriket.se
Har dåliga dagar i massor, de vill bara inte ta slut. När kroppen inte orkar, orkar inte hjärnan heller. Får även någon typ av maginfluensa på kuppen.
Sambon går på valpkurs med sin skämmiga hund. :)
Vi provade madrasser på IKEA. En förnyelseprocess tar form och månaden avslutas med en snöstorm.

April:
Vi lånade pengar av sambons mormor och morfar, slog till och köpte nya madrasser på IKEA.
Höstlökarna som sattes innan vintern tittar upp och knoppar sig.
Vi sätter fjädrar i träden när det blir Påsk. Byter färger i inredningen hemma, allt blir roligare och gladare.
Den 8:e finner sambon min förlovningsring i trädgården och fyra timmar senare vinner Färjestad SM-Guld i ishockey. Och vi var där!
Fyra killar dansar "Knäckebröddansen" i TV:s Talang och gör succé.
Jag får tandvärk, ser pengar som inte finns brinna upp, men blir glad över den otroligt snygga tandläkaren som fixar tänderna. Love me tänder! :)
Älskling fyller år och våren kommer.

Maj:
Valborg med skönsång? Vi hade roligt i allafall...
Är på MR(magnetröntgen) i Arvika och blir dålig där. Kroppen blir sedan bara sämre och sämre under en tvåveckors period och jag blir nästan säker på att det är rullstol nästa.
Ett åskoväder drar in över oss och jag får åka till Uppsala igen.
Vi hittar drömhuset med stort D, men inser att vi inte har råd.
Tequilas första och andra hundutställning slutar båda gott och vi är nöjda fodervärdar!
Vi åkte till en handelsträdgård och köpte blommor till lådor och krukor utomhus.
Köpte även lite nya kläder och tror att sommaren blir bra trots allt.

Juni:
Storm, regn och hagel. Ruskig inledningen i väntan på sommaren.
Tequila blir dålig, hon matvägrar oftare och verkar väldigt stressad över mycket. Vi är väldigt oroliga. Trots detta åker vi iväg på en tredje utställning där hon ändå gör så bra ifrån sig att hon får vara med i Best in Show.
Sambon får magsjuka pga e-colibakterier i dricksvattnet på sitt jobb.
Vi firar en underbart vacker midsommar hemma.
Jag är på årets enda frisörbesök och blir toppensnygg i håret!
Får besök av min närmaste chef och får en jättefin orkidé ifrån arbetskamraterna.
Katten Kennedy tar en turné och blir borta några dagar, men det hade inget att göra med Michael Jacksons död.

Juli:
Värmebölja!
Men det blir för varmt för mig, som har lika jobbigt med för varmt som kyla. Blir dålig i både leder och får en jobbig förkylning.
Tequila fortsätter matvägra och med den fjärde utställningen(som går åt fanders), går allt utför. Hon minskar snabbt i vikt och vi besöker veterinären första gången.
Ett oväder drar in och gräsklipparen går sönder.
Bilen går också sönder.
Sambon får gå från sitt jobb och blir arbetslös.
Jag fyller år och vi är hundvakter till stora, men underbart snälla Zita.

Augusti:
Vi gör semesterplaner, men kan inte bestämma oss pga Tequila som mår dåligt. Bokar slutligen en 6-dagars på Gotland till september, men kan bara hoppas att vi törs/kan åka.
Tequila sämre, fler veterinärbesök. Hon får diagnos magsår, tonsillit och anorexi. Under månaden blir hon så dålig att vi tror att vi ska få ta bort henne.
Katten Mysan blir också sjuk.
Åker till Uppsala igen. Får ny medicin utprovad, men den ger så mycket biverkningar att jag får sluta med den efter tre veckor.
Änglar finns i en djurbutik i Karlstad!
Tequila får också medicin och i slutet av månaden verkar hon faktiskt må lite bättre.
Oroar mig sjuk om vi törs åka, men packar och bokar hund- och husvakt i svågern.

September:
Gotland!
Upptäcker att jag mår bättre under semestern och kan verkligen njuta av resan.
Tequila verkar må stabilt hemma med svågern och de andra djuren, så vi slappnar av och har det jättebra!
Vi uppför en bilddagbok ifrån semestern, istället för vykort.
Väl hemma blir jag väldigt dålig och förknippar det värmländska höstklimatet med ett sämre alternativ för mina leder.
Åker en sista tripp till Uppsala, för gott denna gång. Känner ändå lite vemod att lämna all gullig personal och läkarna där, även om resorna och tiden där har varit jobbig och påfrestande.
Blir en tidig kall höst och skådespelaren, tillika även min mammas favorit, Patrick Swayze dog i sviterna av cancer.

Oktober:
Mår otroligt dåligt, har jätteont och gråter mest hela tiden.
Tequila blir inte bättre, men veterinärer tycker att vi ska prova att kastrera henne. Vi bokar slutligen tid efter ägarens samtycke.
Passar på att vaccinera mig emot svininfluensan under några bättre dagar. Har biverkningar ett dygn efteråt och förstår inte varför folk gnäller så över dessa? Ta cellgifter istället så får ni se på grejer!
Pappa skulle ha fyllt 60 år.
Går på minnesgudstjänst på Alla Helgons Dag och tänder ljus vid gravarna.
Har en enorm jullängtan och trallar julsånger så sambon vill kräkas.

November:
Mer ont.
Tequila opereras och allt går bra. Nu hoppas vi att det ska bli bättre!
Det är inte så kallt för månaden, börjar tro att det aldrig ska bli vinter. Det bara regnar hela tiden.
Får veta att jag måste göra ansökningar om fortsatt sjukpeng till FK och gör detta.
Andra filmen i Twilight-sagan, New Moon, har premiär. Veckan senare ser jag den på bio med Nil och Tina. Vi är som tonårstjejer både innan och efteråt. :) Den var och är jättebra!
Vi firar ettårig förlovningsdag på första advent.
Sista veckan i november visar Tequila stora framsteg och äter bättre, mår bättre och vi är glada som fasen! :)

December:
1:e - Plusgrader.
2:e - Minusgrader.
Sen blir det kallt som fasen.
Får avslag på ena ansökan ifrån FK och törs inte slå på elementen pga ej tillräcklig ekonomi.
Tequila fyller 1 år och mår bara bättre och bättre!
Åker och tittar på årets Luciatåg i kyrkan.
21:e - Får sista avslaget från FK och julen kan nästan inte bli mörkare.
Har en ändock en trevlig julafton hemma med sambon och Anders och Nil, men har riktigt ont. Dagarna efter blir det bara värre.
I mellandagarna slår termometern i -20 grader ute och vi tvingas mer eller mindre att slå på elementen för att inte förfrysa.
På Nyårsafton åker sambon in på fest i staden, men jag stannar hemma med hundarna. Tequila är inte rädd för raketerna, skönt!
Firar in det nya året ensam, med en sjuhelsikes värk i hela kroppen. Stora orosmoln vill inte skingras och jag hoppas att 2010 blir vändpunkten i detta tragiska liv.

Årskrönika 2008

Så är det då ett nytt år som kommit. God fortsättning på er allihop!
Jag tänkte delge en årskrönika, och imorgon ska jag försöka få ned i bokstäver vad jag har för tro, önskan och löften inför detta 2009.

ÅRET SOM GICK 2008

Januari:
Vår valp Mazon var sjuk. Vi var till veterinärer i omgångar. Ingen visste vad det var för fel.
Fick diagnos RA. Helt plötsligt hade jag en kronisk sjukdom, bearbetning och accept påbörjades. Börjar också med cellgifter i låga doser.
Hittar egentligen bara en enda glädje mitt i skiten, och det är att en gång i veckan få gå bort 50 meter till församlingshemmet och sjunga med kören.

Februari:
Mazon sjuk i omgångar igen. Börjar tala om att ta bort honom, men blir hela tiden övertalade att vänta av veterinärerna. Känner oss överkörda.
Älsklingen och jag firar Alla Hjärtans Dag på vår favoritrestaurang.
Har väldigt mycket rehabilitering den här månaden, tycker att jag är på sjukhuset hela tiden.

Mars:
Mazon blir sämre. Vi sätter till och med ett datum för avlivning, men blir övertalade att avvakta av självaste chefsveterinären på Strömsholms Djursjukhus.
Älsklingen och jag firar årsdag.
Deltar aktivt i en allsångskväll i Ölme, och har riktigt roligt.
Lucy kastreras, och därmed är alla våra katter "säkrade".

April:
Mazon får äntligen somna in efter flera månaders sjukdom. Kändes som ett stort stenblock föll av våra ryggar, även om det också kändes helt fruktansvärt alltihop.
Säljer min bil för att ha råd att betala veterinärkostnaderna, när försäkringsbolaget inte vill betala.
Vi tog oss en helg i Helsingfors och hade det jättebra.
Får prova en ny medicin, så kallad biologisk medicin. Tar sprutor varje vecka.
30-års fest i Karlstad.
Älsklingen fyller år, vi firar med ganska mycket folk hemma faktiskt.
Är på årets första husvisning. Går bet direkt på budgivningen som vanligt.
Valborgsfirande. Först sjöng jag in våren med kören i norra Ölme, sedan firades det med grannar och vänner.

Maj:
Älsklingen åker på "nördhelg".
Vi åker på dygnskryssning till Mariehamn med M och M.
Cheyenne fyller 2 år.
30-års kalas för Malin.
Ytterligare två husvisningar, men inget var av intresse för oss.
Unnar oss både bio och restaurang.
Lucy & Rufus blir 1 år.
Tröttnar på att aldrig hitta något hus, sätter in en annons på blocket om önskas hyra och får svar 8 timmar senare. Tittar på huset och tackar ja.

Juni:
Trött på taxibilar som aldrig kommer. Missar flera viktiga tider hos både läkare och sjukgymnast.
Lilla Moa föds, M och A blir föräldrar.
Midsommar var årets tråkigaste "fest"upplevelse.
Husvisning. Även om vi hittat ett hus att hyra, så vet vi ju trots allt att vi ändå vill ha något eget.
Firar min 30-års dag lite tidigt, då jag med grannarna slår ihop födelsedagar och har en mäktig 120-årsfest.

Juli:
Välingeveckan. Även fast jag inte är med och rider längre, så är jag fullkomligt urlakad efteråt.
Två husvisningar där ett var riktigt intressant. Allt föll dock på avståndet till "allt".
Älsklingen och jag åker in och lyssnar på Rix FM-festival. Sätter griller i huvudet på en servitris när jag ber att få min stora stark i flera små muggar med stora öron...
Skriver hyreskontrakt på nya boendet.
Mamma flyttar motvilligt till ett gruppboende.
Hovlandakalaset börjar i dur men slutar i moll.
"Matchoff" tar sitt liv.
Vi räddar katten "Ferdinand" och skjutsar honom till Djurskyddet.
Jag fyller 30 år.
"Matchoffs" begravning.
Jag får prova ytterligare en ny medicin och avslutar månadens dagar akut på sjukhus.

Augusti:
Älsklingen bortrest en helg.
Grannarnas dotter fyller år och jag blir bjuden på redigt barnkalas.
Besökte kennel i Mora och hade jättetrevligt.
Vi åkte sedan till Sandviken på semester och fick magsjuka.
Cheyenne kastreras.
Vi får nycklarna till huset vi ska hyra och börjar flytta.
Jag sjunger sista gången med den älskade kören.

September:
Vi har flyttat in!
Roligt 50-års kalas i Väse.
Köpte första lasset ved.
Kaninen Gurkan gick bort, 15 år gammal.
Jag är väldigt sjuk hela månaden, hela månaden är egentligen en enda lång dvala.

Oktober:
Besökte två kennlar i Värmland. Hade lika trevligt på båda ställena.
Vi tingade Jum-Jum, vår nya kanin.
Planterade höstlökar i nya trädgården.
Åkte på dop i Karlskoga och fick vara med på bröllop också.
Fortfarande sjuk i omgångar, tär på krafterna.
Tid hos ortopedtekniker för utprovning av specialskor.
Ljusparty hos Cattis. Fick ny energi!
Var inlagd på reumatologen i Uppsala i fyra dygn. Ska dit snart igen.

November:
Minnesgudstjänst i kyrkan på Alla Helgons Dag.
Vi får hämta hem Jum-Jum.
Åter till ortopedteknikern som verkar ha felbeställt skorna...
Jul på Mårbacka. Njuter.
Vi blir inbjudna till lapphundsträff och får träffa nytt folk och nya hundar. Uppskattat!
Åter mycket sjuk...
Första snön inför vintern dalar ned.
Andra lasset med ved kommer.
Vi åker till Göteborg sista helgen och förlovar oss!

December:
Enda riktigt lugna månaden på hela året.
Får flera småinfektioner i början på månaden. Knäcker ryggen.
Vi missar Luciatåget i kyrkan med en hel timme.
Älsklingens föräldrar och morföräldrar kom på glöggmys med fika.
Vi var på fika hos E och M dagen innan julafton och fick hälsa på alla vännerna som man inte ser så ofta!
Julafton var lugn. Vi åt jullunch hos älsklingens morföräldrar och älsklingen lekte Benjamin Syrsa.
I mellandagarna åkte vi till stan och gick på bio. Vi såg "Australia", den var bra.
Dagarna före nyår får älsklingen matförgiftning, och nyårsfirandet begränsar vi inom hemmets fyra väggar med bara oss själva och djuren.
Slutet gott, allting gott! :)